Glad Midsommar!

Min första jobbvecka har gått som smort, och nu tar jag ett kort tredagars midsommarlov. Härligt! Jag och snyggingen min åker snart mot Kalix för att äta midsommarbuffé med pappa och lite släkt. Jossi har äntligen pallrat sig upp till Boden igen, nästa helg är jag också ledig och då är det Boden Alive. Jag har köpt en ny parfym som luktar vansinnigt gott, och jag är sådär nöjd med livet i allmänhet. Gött! Hoppas att det fortsätter så.

Så GLAD MIDSOMMAR alla mina miljoner läsare. Sup hårt och kör försiktigt, eller tvärtom!

Zumba in Silence

Jag har en liten ödmjuk fundering: om man inte instruerar, varför är man då instruktör? Jag var på mitt andra pass zumba idag, och jag kan säga att det gick om möjligt sämre än det första. Instruktören var jätteduktig på att zumba, men hon var nästan helt knäpptyst passet igenom. Hon sa: "Nu börjar vi!" och sen körde hon på med en miljon rörelser utan att förklara dem eller hinta om att hon skulle byta rörelser...efter typ tre låtar sa hon: "går det bra?" Ja, vad fan svarar man på det? Det märktes att de flesta i salen varit på X antal pass tidigare men för oss stackars nybörjare var det inte helt lätt att hänga med.

Även om det inte är varken nybörjarpass eller ny release så kan väl instruktören i alla fall gå igenom rörelserna en enda gång? Eller åtminstone peppa deltagarna litegrann? Märkligt nog gick hon plötsligt igenom en serie rörelser riktigt noga, efter sisådär tre fjärdedelar av passet, bara sådär. Det var helt klart ett märkligt pass och jag blev rätt frustrerad av det.

Nästa vecka är det vår sista kursträff - någonsin! Det känns konstigt och lite tråkigt och samtidigt ska det bli skönt att slippa plugga. Men det känns inte så särskilt roligt att börja jobba. Om ni minns så skrev jag ett frustrerat och kryptiskt inlägg för ett tag sedan, och nu har jag fått bekräftat det jag hela tiden misstänkt, att jag blivit blåst på mitt sommarjobb. Jag får vara på ett annat ställe men det är själva händelsen som är grejen, att jag blev blåst och att jag känner mig jävligt irriterad på det, särskilt som alla verkar ha huvudet i arslet när det gäller att förklara hur det har kunnat ske. Men som jag ser det finns det två möjliga anledningar, och ingen av dem är okej. Och inte ett skit kan jag göra åt saken. Så just nu försöker jag helt enkelt tänka bort den delen av mitt liv och försöka styra upp lite annat. Ett jobb är ändå bara ett jobb, en sommar är bara en sommar.

Mysig midsommar

Midsommar var väldigt mysig i år. Jag jobbade från 7 till 13 och det är helt perfekt. Jag gillar att jobba midsommar och runt jul, för då gör man nåt lite extra för de äldre. De får smarrig midsommarmat, man klär upp dem lite extra och jag krälade genom ett dike för att plocka vackra midsommarbuketter att sätta på borden. Sen åt jag och Hanna midsommarlunch hos pappa, och på kvällen gjorde jag, Hanna, Elli och Liten pizza som vi bar iväg till kvarnängen där vi hade en kort knottig picknick innan vi gick hem till Elli och byggde en koja som vi myste i innan vi strosade hem i midsommarnatten. Vädret var också kanonfint.

På jobbet går det finfint även om man håller på att svettas ihjäl vissa dagar. Gamla människor är nämligen frusna i alla väderlekar så man får klä dem i koftor och stänga dörrarna. Men annars är det kul, jag har fått höra att jag är både snygg och duktig och det är ju inte dumt. Nu är Jessy här i norrbotten och snart även Angie, och vi ska ha en askul helg eftersom jag råkar ha lite tur och vara ledig. Jag behöver alltså inte oroa mig för att vara bakis på jobbet. Däremot oroar jag mig för att jag är pank och inte har råd att köpa dricka, men det brukar lösa sig. Hakuna matata! Vi ska även gå och se Eclipse nån dag. Vampyrer är ganska överskattade men jag gillar Twilight-filmerna hyfsat mycket.

Idag har jag kollat på filmen Foxfire från 1996, så jävla bra film! Angelina Jolie är skitbra liksom de andra karaktärerna, och Jenny Shimizu är sexy sexy. Plus att i en scen tar alla tjejerna av sig tröjorna och det är ju aldrig fel, jag är verkligen svältfödd på filmer med snygga tjejer i. Jag gillar inte Angelina Jolie särskilt mycket men hon är perfekt i den här filmen och i Gia och även i Girl Interrupted som jag måste se om nån dag. Man ska inte underskatta 90-talsfilmer. De känns ofta ganska äkta, och misslyckas de med att vara äkta blir de istället roliga, och personerna har så hemska kläder (insvängda jeans! tröjor knutna runt midjan!). De är ett verkligt kulturarv.

Min nya blogg

Nu har jag startat en ny blogg. Jag har döpt den till "To read or not to read" eftersom den ska handla om just böcker. Jag läser en hel del så nu har jag fixat en blogg så jag ska kunna hålla reda på vad jag läst och vad jag tyckte om boken, och även på de böcker jag inte ens orkade läsa klart för att de var så usla. jag har inte riktigt bestämt formen för min bok-blogg, men det kommer väl så småningom. Bloggen är mest till för mig och mitt dåliga minne, men om den skulle få ett par läsare så blir jag såklart jätteglad. Jag litar i alla fall på att Hanna och Ellifiore kommer att läsa den, för jag vet att de är mina trogna fans. Jag ska försöka uppdatera den så fort jag läst klart nåt intressant. Bloggen hittar du HÄR.

I övrigt rullar livet på. På måndag börjar jag sommarjobbet och jag har verkligen längtat efter att få jobba, och gruvat mig för att gå upp så tidigt. Hanna jobbar och sliter på sin praktik och jag är jättestolt över henne, men vi längtar båda tills den är slut och hon kan söka sig till nya projekt som ger lite mer. Jag och Elli ska börja hårdträna igen, det är ju aldrig för sent att börja sitt nya liv. Och snart är Jessy i norrbotten igen! Jag har saknat henne så mycket! Med Jessy har man alltid skoj!

Snälla flickor uppdaterar...

...vi andra har inte tid.

Fast jag har varit ganska snäll, och jobbat ganska hårt. I fredags och lördags var vi hos Ellifiore och det var inte lätt att orka ta sig till jobbet på morgonen. Jag sov tre timmar fredag natt och tre och en halv timme lördag natt. Slitigt. Nu är mitt sommarvikariat officiellt slut men jag har fått lite extra pass och jag hoppas att det blir fler.

Om ett par veckor börjar jag plugga psykiatrisk omvårdnad. Jag hoppas verkligen det passar mig, annars vet jag inte vad jag ska hitta på. Jag måste ju göra klart uppsatsen, tentan och arbetet så jag är ju ändå fast här åtminstone terminen ut. Sen kan jag ju hoppa av om jag inte trivs. Jag kollade på platsbanken och där ekar det tomt.

Dagens pensionärs-citat.
Tant: Du måste stänga dörren ordentligt.
Jag: Ja det ska jag göra.
Tant: För du vet, härom natten kom det in en karl hit!
Jag: Ojdå, säger du det?
Tant: Jodå. Han kröp ner i sängen till mig, och jag sa nej nej nej, gå härifrån! Men då sa han: Nej, för jag vill knulla och då ska jag knulla!

Det händer som sagt mycket underliga saker på ålderdomshemmet...

V.B.S.

V.B.S står idag för Vid-Behovs-Shopping. Jag har försökt hitta ett par byxor jag kan ha på jobbet men det var hopplöst. Ett par svarta sladdriga mjukisbyxor för en billig peng hade varit perfekta, men jag hittade inget som funkade. Istället köpte jag fyra nya trollor, eftersom jag var i ganska desperat behov av såna också. Visserligen är jag något av en samlare när det gäller trosor. När jag hade runt 50-60 stycken införde jag principen "en in - en ut" så nu slänger jag bort en så fort jag köpt en ny. Men av nån underlig anledning blir det ändå så att jag tar dem som ligger längst fram i lådan och är bekvämast, man kan fan tro att det är tvättdag hela veckan. Så nu ska fyra tvättdags-trollor ut och fyra nya ska in. De var snygga och förhoppningsvis bekväma.

Förut körde jag bara på snyggt och struntade i bekvämt, vilket resulterade i att jag gick på spinning med ett par rejält lågskurna träningsbrallor och ett par röda stringisar med en ENORM blomma på baksidan mitt ovanför klykan (varför???). Självklart satte jag mig näst längst fram och det enda jag kunde tänka på under hela passet var att femton personer såg mig guppa upp och ner med en satans vallmo i röven. No more!

Jag köpte även ett lakan. Hur roligt är det? Sen jag flyttade hemifrån har jag varvat mellan två lakan och ett har blivit så slitet att det helt enkelt gått sönder. Intressesmurfarna hoppar och skuttar! Nu ska jag klippa prislapparna av mina fantastiska fynd och försöka peppa mig själv inför min fortsatta jobbvecka. Jag jobbar måndag, tisdag, onsdag, torsdag, lördag, söndag, måndag. Och det är bara tisdag! Dessutom har jag båda hundarna så innan jobbet och direkt efter jag kommer hem måste jag ta "härliga" promenader. Vem ini helvete tycker att promenader är härliga?? Jag hatar promenader, jag ska köpa ett löpband att binda fast hundkräken i och sen får de fanimej lära sig att skita i kattlådan.

Au revoir

En trevlig dag helt enkelt

Idag har jag varit ledig och först lunchat med Ellifiore på stan och därefter fikat med en ny bekantskap i Luleå. Trevligt värre, trots en blåsa stor som en jordgubbe under höger häl. Imorgon jobbar jag 13-21 men jag gråter inte för det. Ju mer jag jobbar desto mer gillar jag det, men jag måste göra nåt åt min sömnsituation snart. Idag gick det inte ens att sminka över mina mörka ringar ens med mitt mest exklusiva fejs-grejs. Jag tror jag ska börja redan nu med att ta en tidig kväll (för mig) och lägga mig och lyssna på ljudbok. Mia Törnbloms "Så Dumt". Läs den! Eller som jag, lyssna på den!

Dagens pensionärs-citat
Tant: Jag tycker den är väldigt fin den där.
Jag: Vilken då?
Tant: Jamen, den där du har där.
Jag: *pekar på min piercing i läppen* Den här??
Tant: Ja precis! Jag tycker den är väldigt fin.
Jag: Oj, tack! Det är inte alla som tycker det!
Tant: Ja men folk är så fåniga. Det är väl jättefint att ha nånting som inte varenda människa springer omkring med!

Det finns med andra ord redan människor över 80 år som tycker om piercingar. Ett litet steg för mig men ett stort steg för mänskligheten!

Whazzup

Bloggtorkan är rejäl nu men jag ska göra ett försök.

Helgen var riktigt kul och det får mig att undra varför jag inte dricker oftare. I fredags kom tjejerna över och vi drack ett par glas vin och svamlade. I lördags åkte vi till Jojo och fixade grillspett och hemgjord klyftpotatis. Så djävulskt gott! Alkoholen flödade och sen dansade vi hela natten. Fast inte riktigt, eftersom golvet på Ice var täckt av sand och jättejobbigt att dansa på. Men det var roligt att gå ut och det var roligt att träffa fina vänner. Man glömmer lätt bort det när hela ens tillvaro tycks bestå av ett kretslopp. Äta jobba sova äta jobba sova.

Jojo sov över på soffan och på morgonen var vi inte alls bakis utan mest skönt trötta så vi slog oss ner i soffan med varsitt glas Proviva och såg Mumintrollet på tv. Vem svänger med svansen i barfotadansen jo mooooomin.... ni vet. Så jävla bra program.

Nu ska jag fortsätta tugga i mig min varmkorv och sen gå till jobbet. Kretsloppet ni vet. Men som ni ser på bilderna har jag i alla fall väldigt mysig utsikt.

Lördagens sämsta raggreplik (framförd helt seriöst): Jag bor ganska långt härifrån men jag kan ju sätta på dig i en buske!

Det gör ont en stund på natten men inget på dan...

Ja, jag önskar då att det var sant. Jag har drabbats av nån sorts akut rygg-ont. Igår var det lugnt men imorse när jag skulle stiga ur sängen kändes det som att nån jammat in en spade mitt i svanken på mig, jag nästan gick ner på knä. Så jävla ont, jag fattar inte. Det är liksom en bred huggande smärta. Det har blivit lite bättre under dagen så länge jag inte böjer mig framåt eller står i vissa ställningar...skitlätt när man jobbar inom vården, verkligen. Nån nerv kanske har kommit i kläm. Jävla rygg. Just nu skulle det kännas bra att vara ledig i helgen men jag måste jobba, så är det bara. Jag måste även hinna städa innan älsklingen kommer på söndag. Zon-smörja kanske hjälper? Vi får se. Det är säkert inte så farligt. Det känns bara farligt.

Jobbet är i alla fall roligt, det känns så skönt att få jobba med nåt konkret, nyttigt och givande för att sedan kunna stämpla ut, gå hem och vara ledig på riktigt några timmar innan man måste jobba igen. Inte sitta i skolan och lyssna på trista föreläsningar för att sedan åka hem och skriva arbeten och hela tiden vara stressad över allt man inte hinner och orkar. Visst funkar det att sitta och hamra på tangenterna tills långt efter midnatt, men allting tar skada av det. Arbetena blir skit, sömnen blir skit, "fritiden" blir skit, man ser ut som skit... Nästa steg blir att inta coca-colan intravenöst för det är ändå det jag lever på. Begreppet "ta till flaskan" har fått en helt ny innebörd för mig.

Så att jobba ska faktiskt bli skönt och roligt. Inte varenda dag, men betydligt bättre än att plugga. Jag har redan skrattat mer på två dar än jag brukar göra på en hel vecka. Mycket tack vare den rara farbrorn som trodde han hittat en praktisk potta i tvättstugan. Tyvärr var det ingen potta utan en bakmaskin/hushållsassistent som man bakar bröd och sånt i. Men den dög den också, tyckte väl farbrorn som kissade i degbunken och därefter tömde den upp och ner över läskbackarna som stod bredvid. Så om någon undrar vad jag gjorde igår kväll så rengjorde jag 32 Loka-flaskor mycket noggrant med papper och tvättsprit. "Har man inte jobb så gör man sig ett" som Lotta sa.

Dagens pensionärs-citat: "Men du ser ju för hemsk ut. Du har ju en sån där stor blemma vid munnen!"

Sensmoralen i den sagan är att inte alla pensionärer uppskattar en snygg läpp-piercing. Samt att jag aldrig mer ska äta bullar på jobbet.

I will survive...

It is true. I am a machine. Igår skrev jag ett arbete nästan från början till slut. Elva sidor blev det, inte illa. Jag satte deadline på 01.00 men jag kunde inte riktigt hålla den. Men runt halv två blev jag klar. Sen gick jag upp vid halv sex för att gå på extra seminarium för arbetet. Det gick riktigt bra, läraren var på gott humör. "Visst är det skönt, nu blir ni av med eländet!" sa hon glatt när hon låste upp klassrummet. Och det är ju sant.

Jag har hämtat ut mitt schema för sommarjobbet, och det suger snase! Fy fan också. Jag ska jobba extremt mycket när Hanna är här, precis vad jag INTE ville. Det enda jag sett fram emot på hela sommaren, the rest is fucked anyway. Vi får göra det bästa av det. Men det känns sugigt.

I förrgår hade vi sista Ellen-träffen, nu är det bara avslutningen kvar. Det känns trist. Det har varit kul att träffa tjejerna en gång i veckan. Det enda meningsfulla jag gjort den här terminen kan man säga. De är verkligen jättegulliga tjejer.

Nu ska jag gå och sova en stund. Känner mig sliten. På många sätt.

Cred to dad

Idag ringde pappsen, och han verkade faktiskt skämmas litegrann för i lördags. Det är helt rätt, lite ågren ska man han. Nåt av det värsta jag vet är när folk tjatar på mig. Man kan få mig att gå med på saker genom att tjata på mig men tro mig, det är inte värt det. Jag kommer att straffa dig för det. Fulla människor kan bli otroligt tjatiga. Föräldrar kan bli otroligt tjatiga. Det förstår man ju att fulla föräldrar blir den värsta kombinationen av alla. De ringde fyra gånger och skickade två felstavade sms innan jag stängde av mobilen. Så att skämmas lite är på sin plats. Men cred till pappa för att han i alla fall erkände att de var tjatiga.

Idag är det första dagen för Ellifiore på nya jobbet. Grattis grattis! Spännande. Hoppas det går riktigt bra. Själv ska jag, såvitt jag vet, inte jobba förrän den 12e. Vilket inte innebär att jag är ledig, jag ligger efter med skolarbete som vanligt. Det är därför jag sitter här och bloggar. Varför göra idag vad jag kan göra i sista minuten?

Något sliten

Jag kunde inte somna igår. Allt var bara fel fel fel. Jag sov i alla fall en och en halv timme ungefär, innan jag gick upp vid halv sex för att gå till jobbet. Jag kan inte ens få ihop ett vettigt inlägg, jag tror jag ska gå och lägga mig istället. Imorgon ska jag försöka få ihop ett skolarbete och tentaplugg och sånt där skit. Jag skulle gärna önska mig en paus från mitt liv. Gärna fram till fjortonde juni. Jag känner mig...bitsk.

Tänk på vad du bloggar

Idag damp nya numret av Studentliv ner i brevinkastet, det första numret den här terminen. Vilket fick mig att tänka på ett gammalt nummer av Studentliv som hade en artikel om studenternas liv på nätet. Eller egentligen, studenternas liv efter studenten på grund av sitt liv på nätet. Ursäkta mitt krångel. Hur som helst. När man söker ett jobb idag så finns det kanske många sökande till ett och samma jobb. Du har övat på vad du ska svara på arbetsintervjun, du har köpt nya kläder som är alldeles lagom tråkiga, och du har gått igenom ditt cv hundra gånger för att det ska vara så fläckfritt och smickrande som möjligt. Du har ringt dina referenser och påminnt om att de ska säga BRA SAKER om dig, och du tycker att det kommer att bli lätt som en plätt att håva in jobbet. Men trots alla ansträngningar har du kanske redan grävt en grop åt dig själv, och den gropen är ditt jag på internet. Sorgligt nog kan ditt cv ha mindre betydelse för intervjun än din Pixbox, Myspace, Facebook och framför allt din BLOGG. Med ett par musklick och google-sökningar kan arbetsgivaren få fram ord och bilder som får dig att se ut som en helt annan person än du gör på arbetsintervjun.

Några av Studentlivs tips för att klara granskningen:
- Var ärlig
- Googla dig själv
- Blogga med omdöme
- Ha sunt förnuft på nätet

För min egen del är jag inte särskilt orolig. Jag har skrotat min pixbox eftersom hälften av alla kommentarer jag fick var "Usch vilken hemsk bild, ta bort bort bort!" och dylikt, plus att det känns läskigt att fyrahundra människor har kollat in bilder på mig i mer eller mindre smickrande situationer, utan att jag har en aning om vilka de är. Jag har gjort min facebook stängd för alla utom mina vänner, och jag tvivlar på att nån av dem kommer att anställa mig. Plus att min facebook är ganska ointressant. Och det här är ju min blogg. Jag skriver inte ut mitt namn, jag skriver inte ut namnet på ställen jag jobbat på, min chef eller dylika personer. Självklart går det att räkna ut vem jag är, om man inte redan visste det när man gick in på bloggen från början förstås. Men du kommer inte att komma hit genom att googla mitt namn, vilket också beror på att jag har samma namn som en halvt bortglömd sångerska(tack mamma!).

För jag vill att min blogg ska vara så fri det går, även om det finns en miljon saker jag inte kan skriva om fast det brinner i fingrarna. Men jag vill kunna komma hem, på skitdåligt humör, och skriva av mig litegrann utan att jag måste behöva bortförklara de orden i en arbetsintervju långt in i framtiden. "Ja just det, jag har rint din referens här, är det samma som är beskriven som 'det jävla kukhuvudet' i din blogg? Okej, bara så att jag är på rätt spår!" Lite onödigt kanske.

Nu ska jag gå ut i det strålande höstvädret med mina två lopphögar och sen kanske jag ska plugga lite spanska glosor? Nej, jag skojade bara, jag ska se på Dead Like Me och äta Satsumas.

I knew it!

I Metro Teknik kan man läsa en artikel om rätt klädsel för jobbintervjun. Vilken fruktansvärt deprimerande artikel. De har även gjort om en kille och en tjej som ser för "fel" ut för att få nåt jobb. Jag har inte tidningen framför mig men tjejen hade jeans och munkjacka tror jag, killen hade jeans och en tröja som jag inte ens kommer ihåg hur den såg ut, så trist var den. Efter förvandlingen såg tjejen ut som en liten tant. Hon hade lila klänning som slutade vid knäna, en menlös kavaj och fula svarta skor till. Killen såg i princip likadan ut, men han hade svarta byxor. Deras outfits kostade över 4000 spänn var.

Detta ska man enligt Metro ha på sig på intervjun (som kvinna):
1. Spets
2. Kavaj
3. Kostymbyxa
4. Luddiga koftor
5. Skor med inbyggd kilklack

De andra tipsen inkluderar: inte visa för mycket hud, stick inte ut, väck inte uppmärksamhet och var snygg i håret och putsa skorna.

Are you fucking kidding me?!

Egentligen är det bara en bekräftelse på vad jag redan vet: var så menlös och stereotyp som möjligt, då får du jobb.

På nätet finns det tyvärr inte med, men några företagschefer eller dyl. fick kommentera vad de tyckte om tipsen och allmänt om klädsel vid intervju och på arbetsplatsen. Männen var ganska neutrala och menade att hel och ren är ändå viktigast. Men kvinnan sa, även om jag inte minns citatet ordagrant: Det värsta jag skulle kunna tänka mig hos en intervjuperson är om den sticker ut utanför normen.

Jaha ja. Nu ska vi kika i min garderob. Spets? Javisst, på mina underkläder. Kavaj? Japp, jag har faktiskt TVÅ. Kostymbyxa? No way. Luddiga koftor? Jodå, och hellre skulle jag dö än släpa min noppkofta på arbetsintervju. Skor med kilklack? Jag har faktiskt ett par längst inne i garderoben. Jag blir lång som en giraff i dem och jag kan inte gå i dem utan att se både sinnessjuk och bajsnödig ut, samtidigt!

Spetskläder och kostymbyxor rensade jag ut för väldigt längesen, och jag vill aldrig ha tillbaka dem. Och nu vill jag poängtera att jag inte är en butchflata som sådan. Jag äger både kjolar, klänningar, rosa fluffiga små plagg i olika former och annat smått och gott. Men jag vill inte ha dem på mig när jag jobbar!

Jag måste vara en liten smula dum i huvudet. Varför ska jag ta en magisterexamen i psykologi??? Det finns en snöbolls chans i helvetet att jag kommer att kunna få nån som helst jobb inom min kvalifikationsnivå utan att kompromissa med mig själv. Jag kan sitta här och elda upp mig hur mycket som helst, men man kan väl ge sig fan på att jag i slutändan kommer att plocka ur piercingarna, klippa praktiskt page, dra på mig en DRÄKT utan att mena Bunnykostym och klicketiklappra iväg med en portfölj under armen till mitt jobb på mitt beiga kontor dag efter dag tills jag hänger mig från takfläkten i min egen slips.

Jag önskar att tiden kunde gå lite fortare. Att vi direkt kunde snabbspola fram till den tid då piercingar och tatueringar kommer att vara helt okej, även på Reinfeldt, Ohly och company. Ja, och Jojo då. Som ni kanske vet så var det otroligt slampigt att visa fotlederna förr i tiden. Allt bortom det var rena hårdporren. Men tiderna förändras, och människorna också. Med tanke på att både Poppen och Aeon har fullbokat för tatueringar i flera månader framöver så försöker jag tänka positivt.

Hur får butchflator jobb som vd och liknande? Eller bara jobb på vilket företag som helst med klädpolicy? Hur lyckas man få en uppsatt poistion i baggy jeans, collegetröja, slips(för uppklätt för tjejer!) eller med rakad skalle, sleeve-tatueringar och septumpiercing? Ni som anser att ni har det, snälla berätta om hur fan ni lyckades!

Jag gillar att se på NCIS, det gör jag verkligen. Men istället för alla dessa mord och utredningar skulle jag vilja se en specialinsatt episod kallad: Hur Abby fick sitt jobb.

Läs hela artikeln här.

Delad tur - delad otur?

Jag har nu äntligen kommit hem från jobbet, och om de ringer i morgon kommer jag icke dit för mindre än 500 spänn i timmen. Inte så troligt med andra ord. Det har varit en jävligt hektisk helg.

En farbror dog oväntat mitt i lunchrusningen på lördagen och alla blev mer eller mindre nippriga, särskilt B som trodde det var hennes fel vilket det inte var. (Hon trodde hon matat honom så han satte i halsen och kvävdes, men i själva verket var det hjärtat som gav upp). Så då blev det allmänt kaos som lugnade ner sig mot eftermiddagen. Men då fick en annan tant för sig att bli rebell; hon strödde ut allt hårdbröd på borden, skjutsade iväg serveringsvagnarna, gick in till de andra och var otrevlig och störig, och till slut kidnappade hon en stackars tant i rullstol och tänkte köra iväg henne gud vet vart.

Jag och Therese upprepade gånger: SLÄPP HENNE! DU GÅR INTE IVÄG MED HENNE, SLÄPP RULLSTOLEN!
Rebelltant: Jaha här står ni och tror att ni är nåt, MAHAHAHAHAAAA! (det läskiga är att hon skrattar så, på riktigt).
Jag och Therese: LUGNA NER DIG OCH SLÄPP RULLSTOLEN!
Kidnappad tant: Hjälp mig, få henne att släppa, jag blir ju rädd!
Rebelltant: MAHAHAHAHAA!

Jag var själv färdig för antingen pension eller graven, men som tur var så lugnade tanten ner sig och tog en kopp kaffe, och ingen kom till skada. Jag lovar. Men jag hade god lust att orsaka skada vid tillfället, om man säger så.

Idag har det varit lugnt men samtidigt stressigt. Larmet har i princip aldrig tystnat,och eftersom de anhöriga kom på besök var vi tvungna att göra en paus i arbetet som man verkligen aldrig har tid med på kvällarna, och prata deltagande och fixa fika.

Men jag är väl en girig jävel, för jag biter ihop. Eller så kanske jag har mer empati i kroppen än vad mamma påstår. Enligt henne är jag typ Hannibal Lecter när det kommer till att vara empatisk, men det är minsann inte alls sant. Jag grinar alltid när jag ser tragiska dokumentärer om små hundvalpar utan hem och liknande. Every single time.

Eftersom min hjärna och min kropp har halvsmält ihop till ett enda mosch så ska jag nu krypa ner i soffan med min Snickers, och eventuellt inte kravla upp förrän nån gång i övermorgon. Hoppas ni andra är utmattade av för mycket party och inte för mycket pensionärer!

Äta jobba sova dö?

Människor på rad i kö
Äta jobba sova dö...

Jag vet inte, men jag tycker att Gyllene Tider eventuellt har en lite dyster syn på livet. Samtidigt är det ungefär vad mitt liv går ut på just nu. Minus dö-delen. Men det kan vara fan så skönt ibland att bara äta, jobba och sova. Och om det inte är skönt så inte fan är lösningen att gå och fiska i alla fall.

När jag gick ut med hundarna så undrade jag förvirrat varför det satt så mycket folk i grill-stugan som finns utanför mitt hyreshus. Sen kom jag på att det är fredag och att en del människor har ett liv. Själv har jag jobbat nio timmar idag, och innan den här helgen är slut kommer jag att ha jobbat nitton timmar till. Men det är märkligt hur bra jag mår när jag jobbar, jämfört med när jag inte gör det. Idag har jag och mina jobbarkompisar och pensionärerna suttit och svettats framför handbollsmatchen Sverige-Tyskland imorse. Det var fan spännande, och jag är inte ens sportnörd. Den enda åsikt jag har om matchen i övrigt är att Anja Althaus är het. Kanske borde fördjupa mig lite mer i damsporter, jag tror jag har potential att bli ett riktigt fan. (Och med det sagt borde jag nog utelämna att jag inte ens är säkra på att det var Tyskland vi besegrade imorse. Men visst var det så? Måste googla.)

Det skulle faktiskt ha varit roligt att se Ida-Theres Nerells brottningsmatch inatt, halv fyra eller när den nu var. Hon kommer ju faktiskt från Boden så då har man ju en chans att känna sig lokalpatriotisk. Men som sagt. Äta jobba sova överleva, och halv fyra är det sova som gäller.

Min älskling ska flytta till en ny lägenhet precis i månadsskiftet så hon kommer hit lite senare än planerat. Det känns lite tungt, men det får gå det också. Det är nyttigt att ha bra tålamod, men inte fan är det roligt. Det blir inte lättare av att min rygg kliar som aldrig nånsin förr. Och på morgonen ser min mun alltid snyggast ut, alldeles perfekt svullen som att jag använt den till diverse sexigheter hela natten. Vilket jag ju inte har. Dammit. Jag vill höra hennes ord tätt intill mitt öra, ledsagad av varm chokladdoftande andedräkt, och inte genom ett sprakigt mobilknaster. Jag vill snosa in doften på hennes axel och borra in mig bakom hennes rygg och känna mig liten och söt, och framför allt röra vid henne överallt tills jag får skavsår i händerna. Och det ska jag också. Bara inte så snart som jag vill.

Real life – covered up in make-up
Real life – it’s only make believe
Real life – I meet you when I wake up
Real life – I touch you on a screen

Touch me, touch me
I long to live for real
Touch me, touch me
I’m just as human as a human can be
Please touch me

Real life – full of imitations
Real life – I talk to you in codes
Real life – real imagination
Real life – I hide behind these clothes

Touch me, touch me
I long to live for real
Touch me, touch me
I’m just as human as a human can be
Please touch me

The times they are a-changing....

Hösten är på väg, enligt vissa är den redan här. Igår kväll gick jag en lite längre sväng med vovvarna bara för att det luktade så gott ute, friskt och höst-aktigt. Jag jobbade en kort tur också, på min favvo-avdelning. "Åh jag blev så glad när jag fick se att det var du!" sa en av tanterna. That makes my day. Jag ska jobba hela helgen också. Det känns ju finfint för plånboken men inte lika roligt med tanke på att Chessy ska ha avskedsmiddag innan hon åker till Borås för att plugga. Jojo åker till Linköping imorgon. Det känns ganska trist faktiskt, men jag är glad för deras skull.

Jag har jobbat upp en liten ilska inför min egen skolstart faktiskt, det känns mestadels som ett stort slöseri med tid att ägna mitt sista år, liksom de föregående tre, åt att lalla runt. Idag har jag kollat igenom en massa kurser, och det finns ju faktiskt några styken jag gärna skulle vilja läsa. Egentligen borde jag läsa upp det jag missat, läsa kurser jag faktiskt är intresserad av och skita i resten. För vem fan bryr sig, egentligen?

Jag skulle vilja läsa:
- Sociala processer och socialt arbete
- Coaching
- Avvikande beteende
- Kriminologi
- Socialpsykiatri
- Att arbeta stödjande med barn och unga i socioemotionella svårigheter
- Spanska för nybörjare
- Finska för nybörjare
- Japanska för nybörjare
- Sexualitet, kropp och kön

Det finns ju massor! Men så lite tid att bestämma sig på. Höstterminen börjar ju på nån vecka. Jävla stress. Har lite härdsmälta i hjärnan så jag kommer inte på nåt vettigt att skriva heller. Utom att Kherington är hetast i SYTYCD. Jajjamensan.

Och att min flickvän är mitt allt och i allra bästa fall så är hon här om två veckor! Och bara för det så får ni se en bonusbild på den vackraste. She's all mine!

ALLMÄN VARNING UTFÄRDAS

Jag kommer nu att utfärda en varning till allmänheten. Vet du vad du ska göra av ditt liv? Om inte, så ska jag begränsa valmöjligheterna en smula åt dig.

GÅ INTE PSYKOLOGIPROGRAMMET PÅ LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET. DU SLÖSAR BORT DITT LIV.

Så nu vet ni det. Gör inte samma misstag som jag har gjort. Om vi ska dra lite liknelser så känns det som att jag har målat in mig i ett hörn. Jag har fastnat i en evig uppförsbacke. Jag har ingen aning om vad det ska bli av mig, för att vara ärlig. How the fuck could this happen? Fatta att jag är enda barnet, mammas och pappas lilla stjärna, värsta A-barnet, 22 MVG i slutbetyg från gymnasiet, du kan bli vad du vill-syndromet, lyckas i livet-kromosomen. I got the fucking package dammit. Det var ju inte så här det skulle bli. Inte 22 fyllda och totally lost in space.

Jag ska skriva ett brev till Solbrith, sierskan. Jag hade ingen aning om att hon bor i Boden men det gör hon faktiskt. Jag ska skriva och fråga om min framtid, och om jag inte får nåt svar ska jag åka hem till henne, banka på hennes dörr och vråla "vad ska jag göra av mitt liiiiiiiv..." Så det så. Tragiskt nog har jag inget bättre för mig i livet just nu. Skolan börjar andra september, jag har fått schemat och studerat kursplanen och det får mig att vilja blanda en RedBull Vodka till nattmackan. Gånger tre.

Min älskling gick till arbetsförmedlingen idag. HA! Vilket roligt skämt att döpa stället till ArbetsFÖRMEDLINGEN. När har de senast förmedlat ett jobb till någon människa? Och nu menar jag ett riktigt meningsfullt jobb, inte ett fucking plusjobb eller nystartsjobb eller sånt skräp som inte ger något långvarigt.

Såhär gick mötet mellan förmedlar gubben och min älskling, detta är ett referat:

Hottie: Hej, jag har haft praktik på ridskola för jag behöver det eftersom jag ska utbilda mig till djursjukvårdare och så har jag sommarjobbat och pluggat på komvux, simultant! Jag är nämligen både snygg, smart och ambitiös.
Gubbe: Du fick ju inte betalt för praktiken dumma flicka.
Hottie: Eh nej, jag hade ju inget val, jag fick ju ingen annan praktik. Nu skulle jag behöva praktik på djursjukhus eller liknande så jag får behörighet att söka in till djursjukvårdarutbildningen.
Gubbe: Jahapp. Jag har matchat in dina uppgifter. Hör av dig nån gång.
Hotties papper: Dina kriterier matchar dessa jobb: Butiksbiträde. Område: Hela landet.

Ska det föreställa hjälp? Inkompetenta jävla lekstuga. Jag ska söka jobb på arbetsförmedlingen tror jag. Det har alltid varit min dröm att få lön och samtidigt kunna spela hur mycket tetris jag vill på min arbetstid. Yay!

21 år och bitterfitta. Det är ju jävligt typiskt. Nu ska jag och min kladdkaka och mina två hundar gå och lägga oss. Gonatt alla bittra medsystrar där ute.

No more working girl

So this is my new freedom?
It's funny,
I don't remember being chained...

Idag har jag jobbat sista dagen på äldreboendet. Sju veckor har gått otroligt fort! Så nu återstår bara att sitta hemma och hålla tummarna för att nån blir sjuk. Det känns faktiskt ganska tomt att vara ledig. Jag har ingen lust att plugga, jag är så jävla less på alltihop. Men men. Det ska väl inte vara roligt att vara vuxen.

Men jag kan i alla fall se fram emot att min älskling ska komma till mig! Snart, snart. Vi ska äta kinamat och se på filmer på min lcd-tv och ta romantiska promenader... äh, jag erkänner, vi ska inte lämna sängen annat än i yttersta nödfall. Sweet!

Textraderna är hämtade från en Savage Garden-låt, de var verkligen en bra grupp. Jävligt synd att de splittrades, kan jag tänka såhär hundra år efteråt. Och vart tog Fresta chokladmousse med crisp vägen? Och de här små burkarna med pasta och krutonger där man bara tillsatte vatten? Det är typiskt såna saker man kan tänka på när man har alldeles för mycket fritid, vilket jag har nu.

Jag brände mig på en kastrull på jobbet, och sen råkade jag klia bort den brända huden. Satan i gatan vad ont såna småsaker kan göra. Om intresseklubben skulle vilja anteckna det.


How do you redefine something that never really had a name?

2 days to go!

Bara två dar kvar tills vi sätter oss på planet mot Stockholm! Frågan är bara hur vi ska ta oss till flygplatsen. Mamma kanske inte har tid att sljutsa oss och Ellifiores päron lär knappast göra det...kanske om de får distribuera Vakna och Vakttornet till oss tills vi dör. But that is not a sacrifice I am willing to make! Men det löser sig säkert.

Så här ser mitt schema ut:

Måndag(idag alltså): Been there done that. Been at work med andra ord.
Tisdag: Jobba 8-13. Springa till bussen och åka till Luleå med Jojo och Ellifiore och göra lite sista minuten-Pride-shopping.
Onsdag: Tvätta, packa och städa. Fantastiskt kul.
Torsdag - Söndag: Priiiide!
Måndag: Upp å hoppa! Jobb 7-13 om jag minns rätt.

Hittade en skitsnygg kjol och en skitsnygg skjorta på Lindex, och en jättesöt top på Åhléns, men jag känner att jag måste hålla i pengarna lite. Men jag vill inte! Önskar jag kunde snabbspola till nästa månad när jag får en hyfsat stor lön.

Mest av allt längtar jag tills jag får träffa min sötnos, hon är fantastisk! Det ska bli så overkligt och underbart! Det har gått sjukt långa många dagar. Hon är redan i Stockholm och kollar läget. Så om du ser en riktigt sexig, kinda asian-looking och inte så lång brud med underbart fint hår och snygg rumpa så kan du vinka för då är det min tjej!