GOD JUL

Nu sover stad, nu sover land
och överallt står snön i brand
inatt kan inget kväva eller kuva.
Och stjärnorna dom blänker matt
på himlen som en hemlig skatt
i det tysta hörs ett dämpat
Hallelulja
Halleluja

Nu sover sorg och vredesmod
med saknaden och hjältemod
och bitterhet får sova med det djuva
Nu sover dom som önskar tid
med dom som tror på evigt liv
och änglaspelen klämtar
Halleluja.
Halleluja

Nu drömmer vi i vintertrakt
om lågorna som håller vakt
och om en plats som kan få hjärtat att jubla
De drömmer om hur allt ska bli
när farorna har gått förbi
Vi vaggas av ett stilla
Hallelulja
Hallelulja

Nu brinner ljus i mörka rum,
nu blundar tvivlet för en stund
och om sanningen ska fram så får den ljuga
Nu blundar dom som jagar tröst
och dom som redan släckt sin törst
och från andetagen flyr ett
Halleluja
Halleluja

nu råder lugn och julefrid,
snart nog tar nåt annat vid
men här får morgondagens skuggor inte ruva.
och sjunger kanske nån för mig
och kanske sjunger nån för dig
ett sprucket men ett hoppfullt
Halleluja.
Halleluja...............


Dagens Sex and the City-fråga:
- Twenty-something girls: friend…or foe?

X-mas spirit is back on track!

Jag och Ohana tittade på Tomten är far till alla barnen häromdagen, och julkänslan kom som ett julkort med posten. Det är en fantastisk film. Så mycket ångest, så jävla tragisk, så extremt svensk. Det är äkta julkänsla i den!

Det känns som att jag inte hinner blogga just nu, vet inte exakt varför. Kanske för att jag blivit så extremt facebook-nördig. Kanske för att jag bara har lust att titta på mina favvo-serier och se fram emot att min egen julängel anländer på annandan. Kanske har jag inte så mycket intressanta tankar för tillfället. Vem vet!

Vad jag däremot vet är att Chinokken träffade Minnas mamma idag. Hon har det inte lätt den här julen, för att göra en grov underdrift. Det är hon inte ensam om. Hur fan ska man fira en julafton som inträffar nästan exakt ett halvår sedan någon man älskar tog livet av sig. Det vette fan. För mig blir det väl så att jag äter middag hos mamma. Sen åker vi nog till mormor. Sen går jag hem. Snipp snapp snut så var julen slut. Jag hoppas jag kan låna mammas bil i alla fall så jag kan besöka graven också. Tända ett ljus och vad man nu gör. Jag är inte en sån som pratar med gravstenar. Jag kommer ihåg att farmor pratade med farfars grav, och jag tyckte det var lite knasigt. Vad ska man säga till en sten. Hej hej stenen. Du verkar kylig idag. Men när jag står framför Minnas grav så pratar jag kanske med den litegrann ändå, fast inne i huvudet. Det är inte ens hela meningar oftast, bara ett jox av en massa svärord och orden varför och om, en miljon gånger. Jag älskar dig och jag saknar dig och jag behöver dig och förlåt. Saker som kanske alla tänker, jag vet inte.

Det är underligt. Jag tänker på Minna hela tiden, alltid. Minna och Hanna upptar tillsammans ca 95% av min hjärnaktivitet. Allt annat och alla andra får slåss om de resterande 5%. Inte konstigt att jag känner mig så apatisk ibland.

Ibland tänker jag på Minnas mun. På hennes tänder. De var ganska fyrkantiga, nästan som små vassa sockerbitar. Hennes läppar var ganska torra ibland, hon hade alltid en arsenal av vaselin och lypsyl för att råda bot på det. Jag kan se hur hennes mun ser ut när den skrattar. När jag diskar och tittar på Scrubs och pratar med pappa i telefon och läser övningsuppgifter i arbetsrätt har jag Minnas skratt i bakhuvudet. Eller hennes händer som håller i en tekopp. Jag tänker på henne så mycket att alla tankar är utslitna, jag vet inte vad orden betyder längre. Jag ser henne som i en artsy dokumentärfilm, med lustiga inzoomningar och oväntad färgsättning och ingen röd tråd utan mer en serie bilder, som ibland rör på sig och har ljud, ibland inte.

Nu ska jag köpa en cola och kanske nån form av choklad, bädda ner mig med min vovve och min filt i min soffa och bli lite tårögd till Mupparnas Julsaga. Som att jag inte grinar nog för själva livet, jag måste tydligen grina åt i princip alla mina favoritserier och filmer av en eller annan anledning. Vilken jäkla lipsill jag är alltså. Jag kanske har nån slags läcka i tårkanalen, vem vet.

Tydligen vet jag inte så mycket idag.

Puss och kram.

Dagens Sex and the City-fråga:
- How do you know if you’re good in bed?

Jag ger mig!

Efter en hel del envishet och tjurskallighet har jag nu joinat facebook. Detta satans otyg, som man brukar kalla det. Men det är roligt! Jag erkänner.

Jag är med soffa! Imorgon anländer en sprillans ny divansoffa med det coola namnet "Sting" till min lägenhet. Så när jag har meckat ihop den är det bara att komma förbi på en kopp te och pepparkakor! Eller nåt.

Bara en knapp vecka tils min älskling anländer! Att en vecka kan gå så jävla långsamt! Men snart, snart, snart!

Känner att jag vill skriva allt med utropstecken idag. Ska försöka lugna ner mig. Tyvärr har jag inte tid att skriva så mycket mer just nu. Jag ska göra ett gott försök att komma ikapp Ohana i Sex and the City-trivia. I'm coming for you! Och nu menade jag inte på ett tävlingsbesatt sätt, utan helt enkelt att jag gärna kommer på din glöggkväll på torsdag! Det ska bli trevligt!

Dagens Sex and the City-fråga:
- When you sleep with someone, are you screwing the family?

Fattig!

Det slog mig idag. Det kom inte som en nyhet, men jag insåg det verkligen idag. Jag är fattig. Så jävla fattig. Jag firade denna insikt med att säga upp mitt träningskort. Jag lämnade även tillbaka BH:n jag köpte i lördags. Jag hade tänkt byta den mot en i rätt storlek men jag insåg att nej, jag har inte råd med sådan lyx för tillfället. Fortfarande inga julklappar köpta, utom till Hanna. Jag har även dyrkat upp min "spargris" i form av en konservburk. Jag hade sönder min nya konservöppnare på kuppen. Men men, ibland är man desperat. Jävla jul. Om det inte vore för julklapparna skulle jag klara mig hyfsat. Kanske. Inte. Jag fick en hyreshöjning i julklapp. Tack tomten!


Alltid samma terror år efter år
Och ens enda tröst är att ta sig en tår.
Så man tar snaps efter snaps
Och man rumlar hem
När man e packad som NK
Den 23 december
Så när man griper om dasset
som en chaffis sin ratt
Å suckar matt
Ja då vet man att...

Nu ere juligen....


Ja, du fattar. Nu måste jag sova. Ska till skolan imorgon och göra ett PM om arbetsrätt. Oh joy!

Jag saknar Hanna! Så jävla mycket! Jag skulle vara så mycket trevligare om jag visste att jag skulle krypa ner bredvid henne och göra busiga saker precis nu! 8 dar kvar! Längta!

Dagens Sex and the City-fråga:
- Are we all, in fact, just dating the same person over and over again?

Hur som helst var jag jävligt full

Igår hängav jag mig åt den ädlaste metoden för att glömma bort den trista gråa verkligheten. Karatefylla! Kanske inte riktigt, men jag var på god väg. Det var gemensam födelsedagsfest i Smedsbyn för 3 av tjejpolarna och jag var inte alls partysugen, jag hade tänkt kika förbi och åka hem tidigt. Vad som hände med de planerna har jag ingen aning om. Men jag hinkade i mig och hade verkligen ärligt skitroligt. Jag brukar inte bli sådär full, och inte Ellifiore heller för övrigt. Och eftersom det händer så pass sällan tänker vi inte ha ett dugg dåligt samvete för det, eller hur?

Jag kommer ihåg en sekvens där jag ligger på Lindas säng och läser ett sms från min älskling, blir jätteglad, glömmer bort vad som står i sms:et, försöker svara men tangenterna sitter ju helt galet, tappar mobilen i golvet, sträcker mig efter den och på nåt vis gliiider ner från sängen, fastnar mellan sängen och väggen i nån slags spagat och sitter där ett bra tag, klämd och slokande som en vissen krokus men hysteriskt skrattande.

Jag minns också att hela vägen mellan Smedsbyn och Boden går åt till att prata orgasmer, väldigt intressant faktiskt, sex är ju mitt favoritämne, och när vi är framme vid krogen ska jag kliva ur bilen och på nåt sätt gliiider jag ner i snön, hysteriskt skrattande, så Helena får hjälpa mig upp och stötta mig tills vi är framme vid entren. Men de släppte in mig, och sen uppförde jag mig mycket bra! Jag drack inget på krogen utom vatten, och dansade bort det mesta av fyllan så jag och Ellifiore kunde vingla hem tillsammans och jag kunde gliiida ner i min säng, utan kläder men med sminket kvar.

Det kallar jag en lyckad kväll! Det rätta receptet på sann glädje är: att inte tänka. Faktiskt. Att bara flyta med och skratta åt allt och ingenting och tycka att alla är så roliga och fina och trevliga. När jag vaknade imorse undrade jag vem som spikat in en syl i tinningen på mig, men det var det värt. Jag fick ju avnjuta en lyxfrukost bestående av två skivor skinka, en huvudvärkstablett och lite avslagen cola. Mums!

Dagens Sex and the City-fråga:
- Do you have to play games to make a relationship work?

Hitler + Djävulomten = Min mamma!

Jävla mamma alltså. Nu har hon förstört hela julen för mig också. Det började med att hon deklarerade att det inte skulle bli några julklappar i år. Hon ville inte ha några och hon tänkte inte ge bort några heller. Nähäpp. Tack mamma. Du ska ju få en dvd-spelare av mig men inte kommer jag få nånting. Tack så mycket. Sen undrade jag vad vi skulle göra på julafton, varpå hon svarade: "Ja, vi äter väl julmaten och sen skjutsar jag hem dig när jag åker och jobbar. Vid 20-tiden sådär." Wow, vilken fantastisk julafton. Pappa är hos svärföräldrarna i Göteborgstrakten och mamma jobbar natt. Och sen kläcker mamma ur sig, ganska sorgset: "Se, så smal och gammal mormor har blivit. Visste du att de flesta gamla dör av näringsbrist och uttorkning?" Tack mamma! Jag ska alltså sitta ensam och supa på julafton utan julklappar och mormor är döende. Hyvää joulua på mig!

Jag kommer ihåg att Minna berättade om sin bästa jul. Det var när hon och My flydde ut till en stuga i skogen och sket i allt vad julfirande kallas. Kanske dags för mig att införa antijul? Min mamma är ju i alla fall antitomten så där har jag ju en bra början. Och det är ju ganska svårt att fira jul ensam. Rätta mig om jag har fel, men det är ju tragiskt. Jag har dessutom inte köpt en enda julklapp, förutom till Hanna förstås. Jag vet inte vad jag ska köpa heller och jag har inte råd med nåt. Skitbra.

- Oh my God! They killed Christmas!
- You bastards!

Dagens Sex and the City-fråga:
- When it comes to relationships, how do you know when enough is enough?

Brinn i helvetet Mikael!

Kvällen började med att min mor fann mig i en pinsam position på golvet, med Mikael. Och då hade saker och ting ändå inte börjat gå dåligt än. Jag och Mikael kom bra överens. Men kvällen slutade med att jag satt på golvet och skrek: JAG HATAR DIG MIKAEL! och bankade Mikael med en hammare.

För er som ännu inte insett detta är Mikael mitt nya databord från IKEA, som jag gjort mitt allra bästa för att montera. Men han är tydligen inte lika villig som jag! Jävla Mikael. Nu ockuperar han hela min hall.

Andra fantastiska saker som hänt idag är att min kära vovve klöst mig inuti näsan så det kändes som att hela näsväggen kollapsade. Men det gjorde den inte, jag förlorade bara en del blod. Nog för att räcka till att producera en ny Motorsågsmassakern, men det är lugnt! Här är vi alla positiva. På det där HIV-test-sättet.

Kröp ner i sängen mitt på dagen. Kände inte för att göra nåt annat. Borrade ner mig bland täcke och kuddar och filt med två vovvar i fotändan. Dagdrömde om min älskling, men inte bara naughty (jag lovar!). Faktiskt mest om att få gosa ner mig bakom hennes rygg och nosa i hennes nacke och somna där. Hålla om henne och krama och pussa på henne och vakna bredvid henne och berätta hur söt hon är när hon sover.

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt...
Och du berättar att du saknar mig inatt,
det gör jag med.
Det ät så tyst nerifrån gatan
som det aldrig annars är.
Det är som att natten här har sett allting
och stilla sjunger med...(L)


Dagens Sex and the City-fråga:
- Are New Yorkers evolving past relationships?

Tack Jehova! Halleluja!

Idag hände något förunderligt och stort. Jehovas Vittnen ringde på min dörr, och jag, som glömde att även gamla tanter i kjol och pälsmössa kan vara farliga, öppnade dörren för dem. Jag förklarade vänligt men bestämt att jag inte var ett dugg intresserad, att jag redan läst deras litteratur och inte ville fjäska för Gud om fred i världen. Tack och hej leverpastej.

Men sen! När de väl gått fick jag upp ångan riktigt ordentligt, jag ville nästan springa efter dem och be dem komma in på en kopp te och en diskussion. Jag ville verkligen säga dem några sanningens ord. Jag lever i ett homosexuellt förhållande! Och det är det bästa som har hänt mig! Jag skulle inte byta ut min läggning mot sju miljoner år i paradiset! Och även om jag inte är politiskt engagerad så är jag i viss mån politiskt intresserad, och jag skulle inte ge upp min rösträtt för Guds skull, no way! Och om jag är med om en olycka så vill jag att sjukhuspersonalen ska pumpa i mig så mycket blod som behövs, och om de måste sätta in en hjärtklaff från en liten Nasse, kör på bara! Absolut!

Och julen! Världens bästa högtid! Jingle bell rock och glögg och pepparkakor och pyttesmå julgranar, det är glädje! Mer jul, ge mig! Och födelsedagar! Viktigt viktigt! Ingen Gud ska komma och ta ifrån mig min födelsedag! (Den 18e oktober för övrigt, skriv upp det redan nu!)

Jag skulle absolut inte kunna tänka mig att leva utan sex före äktenskapet. Finns det nåt bättre påhitt än otukt, och i synnerhet med min fantastiska flickvän? Det tror jag knappast! Och tänk att inte ens få lov att ge sig själv en liten enmansshow när man är ensam och vansinnigt kåt. Stackars, stackars Jehovas Vittnen (fast jag vet nog att de underhåller sig själva i alla fall, vad Gud än har att säga om den saken! Ha!)

Men nu till det allra viktigaste. Jag tror inte. Och jag vill inte tro.

För mig spelar det ingen roll om det fanns(finns?) knivskarpa bevis för Guds, himlens och paradisets existens. Jag lever mitt lev nu. Jag vet inte hur länge, jag vet inte med vilken framgång. Kanske kommer jag ligga på min dödsbädd och ångra saker jag gjort och inte gjort. Kanske kommer jag att bli tillplattad av en buss och inte hinna tänka alls. Men när jag väl är död så vill jag faktiskt vara död. Jehovas Vittnen tror inte på ett helvete för de otrogna. De tror på att man helt enkelt dör, och fortsätter att vara död. Punkt slut. Och låter inte det fantastiskt skönt? Det tycker i alla fall jag. För tänk om jag gjorde en helomvändning. Blev frälst och kom till paradiset. Vem skulle vara där för att möta mig? Min flickvän, min familj och mina vänner är nog bland de ogudaktigaste människor jag känner, och det älskar jag dem för! Utan dem vill jag inte leva, inte ens i ett paradis.

Hellre jord och smuts tillsammans, än fikonlöv ensam, som ordspråket säger. Så tack Jehova! Undret har skett! Jag har kommit till insikt! Halleluja!


Dagens Sex and the City-fråga:
- Can we date outside our caste?

Gimme a fairtytale please

Nu har jag varit på IKEA Haparanda för andra gången i mitt liv. Det är verkligen fascinerande. Man blir helt hjärntvättad där inne. Man glömmer tid och rum, glömmer sin budget, glömmer sin inköpslista, man bara hasar fram mellan hyllorna med zombie-blick och lite fradga i mungiporna. Måste...ha...bokyllan...Billy ....måste...ha...besticklådan...Stickan... måste...ha...doftljusen...Sniffa.... Ja, du fattar. Det är skrämmande. Som tur var handlade jag väldigt blygsamt och försiktigt, jag har faktiskt hela 41 kronor kvar på kontot. Fantastiskt! Istället för mat och nöjen kan jag glädja mig åt osthyveln Osten, kökslådepappret Rationell och tavelhyllan Ribba. Åh en sån fröjdefull jul jag kommer att få! Sitta hemma och smeka min Ribba.... nej nu blev det jättefel. Glöm det.

Det är faktiskt lite mysigt hemma hos mig ändå. Trots att jag inte har nån soffa. Trots att datorn står ovanpå en kartonghög. Trots att det ligger fullständiga drivor av sladdar längs golvet. Men jag har i alla fall min söta vovve, en skön säng (som kommer bli mycket skönare den 26e! Längta!), en helvetes massa doftljus och 17 olika sorters te. Välkommen till mig!

Jag saknade Minna väldigt mycket idag. No shit Sherlock. Men förra gången jag var på IKEA var det med Minna, och Ellifiore. Jag kunde se henne framför mig när hon blev helt lyrisk över "Spara och Förvara", och förfärad över priserna på bäddset i ett visst lyxmaterial (700 spänn för ett påslakan och ett örngott!). Jag saknar någon som köper en mjukisgroda (den enda drömprins jag får!) och en mjukisråtta (jag ska döpa honom till Roadkill!) och roffar åt sig alla mina blåa toblerone, såna där som det bara finns sådär jättefå av i asken så man helst vill vara snål och äta alla själv. Kom tillbaka till oss Minnsan, du kan få allihopa! Jag lovar att alltid plocka i några glassgodisar när jag köper lösviktsgodis, och när vi bakar så ska jag smöra formen varenda gång, fast det är så jävla tråkigt!

Jag önskar att det kunde vara så enkelt. Som en saga. Det var en gång en vacker prinsessa som hade gyllene hår, inte så värst stora tuttar men en ovanligt snygg rumpa och de vackraste blå ögon man skådat. En dag råkade hon dricka en giftig dryck som den onda häxan Depressiva lurat i henne, och man trodde hon stigit ner i dödsriket och hela landet drabbades av sorg och missväxt. Men tiden gick, och en dag trädde en prins in i landet i sin röda cabbade sportbil, som även gick att fälla ut till en combi för de dagar han ämnade bevista IKEA.
Prinsen var snygg fast han själv var helt omedveten om det, han var rik men brydde sig inte om pengar och han hade grymt bra kontakt med sina känslor men inte på det där mesiga sättet. Han kunde hitta passande presenter(på rätt dag!), gladeligen ta på sig halva ansvaret för hushållet och i sängen var han både välutrustad och lyhörd. Han var en drömprins helt enkelt. Han hörde talas om prinsessan, som trots att hon låg blek och stilla i ett mausoleum såg ovanligt fräsch ut, och begav sig dit för att beskåda hennes skönhet.
När han såg henne ligga där i sin egenhändigt sydda kimono med det gyllene håret utslaget, kunde han inte låta bli att trycka en kyss mot hennes läppar. Och prinsessan, som bara legat i dvala, slog upp sina himmelsblå ögon, och prinsen blev så störtförälskad att han genast frågade om hon ville träffas nästkommande söndag för dinner and a movie. Prinsessan tackade ja, varpå de båda lärde känna varandra riktigt ordentligt innan de gifte sig borgerligt men ståtligt. De flyttade därefter in i ett hus som prinsen byggde när prinsessan reste land och rike runt i olika FN-uppdrag. De fick tre ovanligt söta och lyckade barn, bråkade på ett konstruktivt sätt och hade ett givande och omväxlande sexliv i alla sina dar. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Kan det inte vara så? Bara lite? Snälla?


Dagens Sex and the City-fråga:
- Can you change a man?

Tappa tråden. En dikt av Minna.

Det här är, enligt mig, en av Minnas allra vackraste dikter. Jag hoppas ingen tar illa upp över att jag publicerar den, i så fall tar jag bort den på en gång. Jag tror att hon skulle tycka om att veta att människor läser hennes dikter. Hon ville alltid ha min ärliga åsikt om hennes alster, både dikter, texter, utkast, bilder och handarbeten. Den här dikten är för mig väldigt talande och sann, vilket de flesta av hennes dikter var på ett eller annat sätt. De flesta är sorgliga, men inte sorgligare än livet.


Jag försöker koncentrera mig på böcker märkta Studentlitteratur och uppfylla mina åtaganden.
Jag försöker gå ned i vikt fast jag glömt varför jag vill att andra skall tycka att jag är vacker.
Jag hoppas att någon skall rädda mig och dra upp mig ur mig själv
fast jag vet att det är jag som måste göra det.
Jag önskar att jag vore påhittad
för då skulle det kunna bli
ett lyckligt slut.

Sex and the City-ordlista. Del tre.

Good on paper: A guy with great credentials whom you always wind up leaving for some hot guy who rides a motorcycle and doesn’t have a checking account.

Goody drawer: The nightstand drawer in which a person keeps all the sex essentials.

Grand gesture: The powerful declaration of a guy’s love that makes you reconsider your decision to break up with him.

Illegal dumping: When someone dumps you before getting to know you.

Miss Dial-a-fuck: A woman who calls a man on the spur of the moment, expecting him to come over and have sex with her.

Monogamy: An extremely contagious disease.

Naked dress: The dress you wear the night you plan to have sex with someone.


Dagens Sex and the City-fråga:
- Are we willing to believe anything to date?

Söndag 13.3.99 aka. Söndag 9.12.07

Hon känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber henne stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Det är ingen som skriver längre
Det är ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting

Hon minns bara stunder i periferin
Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin
Det är ingen som bråkar längre
Det är ingen här som börjar gräla om ingenting

Ändå känns det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?
Är det verkligen du?

Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner

Det är såna dagar som hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du?


Är det verkligen du?

I'm back! Good for you!

JAG HAR INTERNET! Låt oss alla fröjda oss över detta julmirakel! Och ignorera det faktum att min dator står på en fancy flyttkartong omgiven av andra flyttkartonger.

Jag hoppas på en stabilisering i mitt pms-iga humör framöver. Det är inte normalt att ena stunden skratta åt snön som faller på min näsa och i nästa stund gråta hysteriskt över lite utspillt stearin på köksbordet. Det verkar helt enkelt inte normalt.

Och jag köpte en kram!! Du kanske har sett Ica-reklamen med den rara kramiga bögen. Det pågår en kramkampanj på Ia just nu och jag köpte mig en kram, jajjamensan. Vill man ha en kram får man köpa den själv som jag brukar säga. Jag skrev ett inlägg om kramar för ett tag sen, och när jag tänker efter så har jag nog inte fått en enda kram sen dess. Ganska patetiskt faktiskt.

Ge mig julkänsla nu! Jag är helt kåt på julen! Fast mest på min flickvän förstås.


Jag är en lugn person
med takt och ton
måttfull och balanserad.
Jag är tyst och still
och det ska mycket till
innan jag blir exalterad.
Men jag har en last
som håller mig fast
i ett järngrepp varje vinter.
När året är slut
och snön ligger djup
och slädarnas medar slinter.

Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Tusen stjärnor som tindrar,
glitter så långt jag ser.
Av juleljus som glimmar,
vill jag ha mer.

En show glöms bort
om den bara visar opp
effekter som man knappast anar.
Så ge mig trettio grader kallt,
tomtar överallt
och en skog av gröna granar.
Jag vill ha snötyngda hus,
tusentals ljus,
kulörta kulor i drivor,
bjällerklang
som ackompangemang,
på alla julens skivor.

Jag vill ha mer jul ...

Ge mig en svårknäckt nöt,
sötare gröt,
djupare dopp i grytan,
glittrigare glim
och grötigare rim
och mer Arne Weise i rutan.
Jag vill ha rymligare säck,
segare knäck,
fetare fläsk från grisen,
krimsigare krams,
längre långdans
och raskare räv på isen.

Jag vill ha mer jul ...

Jag vill ha mer, mer.
Ge mig mer, mer.
Jag vill ha mer, mer.
Ge mig mer, mer.

Dagens Sex and the City-fråga:
- In a city as cynical as New York, is it still possible to believe in love at first sight?

Våt, kåt och naken!

Ja så ska det vara! Det är min nya slogan och livsmotto! Har passat på att vara det i min nya lägenhet, även framför fönstren....hrm...ja, hur som helst. Om du ska hälsa på, ring först. Särskilt mellan 26e december och 1a januari. Då kommer min älskling och vi hade planerat att inte lämna sängen förutom i nödfall. Förutom om vi förflyttar oss till badkaret eller köksbordet eller ja, du fattar. Mmm... Jag tror att jag varit på så dåligt humör den senaste tiden på grund av sexuell frustration. Japp, så kan det vara. Som tur var hade jag ett mycket långt och sexigt telefonsamtal med min FF (Fantastiska Flickvän)igår, och i förrgår också för den delen. Jag älskar henne så jävla mycket!

Jag vet inte om det är en bra idé att skriva blogg när man är kåt. Hjärnan går liksom på halvfart, det blir inget vettigt av det hela egentligen. Kanske man kan skriva ett poetiskt epos om sin flickväns bröst? De är underbara!

Fokusera, måste fokusera nu. Vad händer annars i livet? Äh, inget viktigt säkert. Skolan är tråkig, jag är krasslig, hostar och snorar och ligger mest i sängen. Inte för att det är nåt ovanligt med det, men det får mig att sakna Hanna extra mycket.

Jahapp, då var datatiden ute. HATA att inte ha internet! Jag är avskuren från omvärlden! God dammit!

Kram på er alla hur som helst! Jag känner mig givmild denna fredag kväll! Nu ska jag åka hem och klä av mig!

Dagens Sex and the City-fråga:
- Is cheating like the proverbial tree in the forest – it doesn’t exist if there’s no one around to catch you?

Abstinens!

Internet är verkligen livsviktigt. Det är rejält frustrerande att behöva gå hem till mamma för att kunna blogga av sig. Det finns en hel del saker jag vill klottra ner men det är inte så lätt. Men jag ska skärpa mig när jag fått internet i hemma hos mig, jag lovar.

Nya lägenheten alltså. So far so good. Vissa saker är förstås less good. Till exempel att Nicki morrar så fort någon går i trappuppgången, alla tider på dygnet. Jag har ofrivillig stenkoll på mina grannar. Och avsaknad av internet förstås. Avsaknad av soffa är ju också lite knivigt. Särskilt eftersom tv-sladden inte räcker från uttaget till tv-n när jag ligger i sängen, mitt eviga tillhåll. Det är den eller en köksstol liksom. Så tv har jag inte, men jag har iaf kopplat i dvd:n så jag kan titta på film. Alltid nåt! Men jag håller på att bli absolut galen utan musik. Det är så tyst, så tyst. Utom igår när Johanna kom förbi och vi tyckte oss höra råttor inne i köksbänken. Det är ju alltid trevligt med sällskap. Jag har även provat på de 2 enligt mig största fördelarna med att bo själv. 1.Gå naken lite hur som helst. 2.Gråta utan att bry sig om ifall nån hör det.

Jag har inte känt mig så glad, konstigt nog. Det kanske kommer. Men än så länge känner jag mig mest lättretlig, gråtfärdig och asocial för det mesta. Som vanligt alltså. Och jag saknar min katt! Jag vill att Lusse ska bo med mig! Att bo ensam med en hund är nästan som att bo med en kille. Jag behöver kattsällskap för att balansera upp intelligensnivån. Nicki är ju förstås betydligt sötare än en kille. Men inte nödvändigtvis hårigare. Det tål att tänkas på!

Igår pratade jag länge med Hanna i telefon. Nu är det 23 dar kvar tills hon kommer. Men jag försöker att inte tänka så. Det känns som många dar. Ibland känns det som att allt jag gör är att slå ihjäl tid tills jag får träffa henne igen. Men nåt ska man väl ha att se fram emot också. Jag ser inte direkt fram emot nåt annat, och nu pratar jag i ett livslångt perspektiv.Trist men sant.

Men nu ska jag inte förgifta någon med min negativa inställning till livet (kan man ha nån annan? Förklara för mig hur i så fall). Jag känner mig faktiskt glad över att det äntligen är december. Julmusik! Pepparkakor! Min pyttelilla julgran! De enorma snömassorna som faller utanför mitt eget fönster och min egen balkong! Och den 26e kommer min bästaste julklapp! Finns det ett koncept som heter julkåthet? Och vad innebär det i så fall?
Jag vet inte, men jag tänker ta reda på det!

I don't want a lot for christmas
There is just onte thing I need
I don't care about the presents
Underneath the christmas tree

I just want you for my own
More than you could never know
Make my wish come true
All I want for christmas
Is you.... <3

Dagens Sex and the City-fråga:
- In a world where everyone’s dying to make a connection, can a relationship bring you back to life?

Utan Internet försmäktar jag på denna ö...

Nu har jag flyttat! Och jag har inget internet än, vilket är otroligt frustrerande.

Igår var jag på 50årskalas för mammas sambo. Det var en upplevelse. Fri sprit, vilket jag naturligtvis utnyttjade till max. Bland annat genom att hålla krampaktigt i en flaska i var hand och upprepa för alla som kom i närheten "den är snart slut, den är snart slut!" Men hur mycket jag än drack kom jag ändå inte ner till den nivå som 50-plussarna höll sig på. Det är obeskrivligt vilka reaktioner som väcks i en när man filmar en övermogen man som säger: Kom nu Kanina, sitt i mitt knä! Jooo jag vill det! Jo jag har Hasse men jag vill ha alternatiiiiiv! Kom nu Kanina! Oj nu pjuttade jag! Men det var bara en sån där liten en, den luktar inte! Kom och sitt i mitt knä!

Sen förekom förstås lite en del hetsiga diskussioner angående politik ("jasså du vill ha pension om 5 år, det kan du ju glömma med den nya regeringen. Men det var ju du som röstade dit dem!", samt "och så kommer han här med sina krokiga jävla sossefingrar!") och även diskussioner om invandringsfrågan ("jo alla människor är lika mycket värda egentligen! men vissa är ju bara olikfärgade, det är ju så! Och vissa har en krokig näsa, det är ju så!") medmera med mera. Kvällens bästa kommentar kom ändå från Verran, mammas hästskötare och tillika en smart och rolig brud. Hon vill förklara att hon var inte alls var berusad, men heller inte helt nykter eftersom det var gratis bar.
Men hallå, jag är inte full, jag är gratis!

Ja där hör du.

Dagens Sex and the City-fråga:
- Are all men freaks?

(Efter gårdagen kan jag med säkerhet säga att ja, det är dom. Vissa förklär det bättre än andra, men svaret är helt klart ja.)