Gimme a fairtytale please

Nu har jag varit på IKEA Haparanda för andra gången i mitt liv. Det är verkligen fascinerande. Man blir helt hjärntvättad där inne. Man glömmer tid och rum, glömmer sin budget, glömmer sin inköpslista, man bara hasar fram mellan hyllorna med zombie-blick och lite fradga i mungiporna. Måste...ha...bokyllan...Billy ....måste...ha...besticklådan...Stickan... måste...ha...doftljusen...Sniffa.... Ja, du fattar. Det är skrämmande. Som tur var handlade jag väldigt blygsamt och försiktigt, jag har faktiskt hela 41 kronor kvar på kontot. Fantastiskt! Istället för mat och nöjen kan jag glädja mig åt osthyveln Osten, kökslådepappret Rationell och tavelhyllan Ribba. Åh en sån fröjdefull jul jag kommer att få! Sitta hemma och smeka min Ribba.... nej nu blev det jättefel. Glöm det.

Det är faktiskt lite mysigt hemma hos mig ändå. Trots att jag inte har nån soffa. Trots att datorn står ovanpå en kartonghög. Trots att det ligger fullständiga drivor av sladdar längs golvet. Men jag har i alla fall min söta vovve, en skön säng (som kommer bli mycket skönare den 26e! Längta!), en helvetes massa doftljus och 17 olika sorters te. Välkommen till mig!

Jag saknade Minna väldigt mycket idag. No shit Sherlock. Men förra gången jag var på IKEA var det med Minna, och Ellifiore. Jag kunde se henne framför mig när hon blev helt lyrisk över "Spara och Förvara", och förfärad över priserna på bäddset i ett visst lyxmaterial (700 spänn för ett påslakan och ett örngott!). Jag saknar någon som köper en mjukisgroda (den enda drömprins jag får!) och en mjukisråtta (jag ska döpa honom till Roadkill!) och roffar åt sig alla mina blåa toblerone, såna där som det bara finns sådär jättefå av i asken så man helst vill vara snål och äta alla själv. Kom tillbaka till oss Minnsan, du kan få allihopa! Jag lovar att alltid plocka i några glassgodisar när jag köper lösviktsgodis, och när vi bakar så ska jag smöra formen varenda gång, fast det är så jävla tråkigt!

Jag önskar att det kunde vara så enkelt. Som en saga. Det var en gång en vacker prinsessa som hade gyllene hår, inte så värst stora tuttar men en ovanligt snygg rumpa och de vackraste blå ögon man skådat. En dag råkade hon dricka en giftig dryck som den onda häxan Depressiva lurat i henne, och man trodde hon stigit ner i dödsriket och hela landet drabbades av sorg och missväxt. Men tiden gick, och en dag trädde en prins in i landet i sin röda cabbade sportbil, som även gick att fälla ut till en combi för de dagar han ämnade bevista IKEA.
Prinsen var snygg fast han själv var helt omedveten om det, han var rik men brydde sig inte om pengar och han hade grymt bra kontakt med sina känslor men inte på det där mesiga sättet. Han kunde hitta passande presenter(på rätt dag!), gladeligen ta på sig halva ansvaret för hushållet och i sängen var han både välutrustad och lyhörd. Han var en drömprins helt enkelt. Han hörde talas om prinsessan, som trots att hon låg blek och stilla i ett mausoleum såg ovanligt fräsch ut, och begav sig dit för att beskåda hennes skönhet.
När han såg henne ligga där i sin egenhändigt sydda kimono med det gyllene håret utslaget, kunde han inte låta bli att trycka en kyss mot hennes läppar. Och prinsessan, som bara legat i dvala, slog upp sina himmelsblå ögon, och prinsen blev så störtförälskad att han genast frågade om hon ville träffas nästkommande söndag för dinner and a movie. Prinsessan tackade ja, varpå de båda lärde känna varandra riktigt ordentligt innan de gifte sig borgerligt men ståtligt. De flyttade därefter in i ett hus som prinsen byggde när prinsessan reste land och rike runt i olika FN-uppdrag. De fick tre ovanligt söta och lyckade barn, bråkade på ett konstruktivt sätt och hade ett givande och omväxlande sexliv i alla sina dar. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Kan det inte vara så? Bara lite? Snälla?


Dagens Sex and the City-fråga:
- Can you change a man?