I'm back! Good for you!

JAG HAR INTERNET! Låt oss alla fröjda oss över detta julmirakel! Och ignorera det faktum att min dator står på en fancy flyttkartong omgiven av andra flyttkartonger.

Jag hoppas på en stabilisering i mitt pms-iga humör framöver. Det är inte normalt att ena stunden skratta åt snön som faller på min näsa och i nästa stund gråta hysteriskt över lite utspillt stearin på köksbordet. Det verkar helt enkelt inte normalt.

Och jag köpte en kram!! Du kanske har sett Ica-reklamen med den rara kramiga bögen. Det pågår en kramkampanj på Ia just nu och jag köpte mig en kram, jajjamensan. Vill man ha en kram får man köpa den själv som jag brukar säga. Jag skrev ett inlägg om kramar för ett tag sen, och när jag tänker efter så har jag nog inte fått en enda kram sen dess. Ganska patetiskt faktiskt.

Ge mig julkänsla nu! Jag är helt kåt på julen! Fast mest på min flickvän förstås.


Jag är en lugn person
med takt och ton
måttfull och balanserad.
Jag är tyst och still
och det ska mycket till
innan jag blir exalterad.
Men jag har en last
som håller mig fast
i ett järngrepp varje vinter.
När året är slut
och snön ligger djup
och slädarnas medar slinter.

Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Jag vill ha mer jul.
Ge mig mer jul.
Tusen stjärnor som tindrar,
glitter så långt jag ser.
Av juleljus som glimmar,
vill jag ha mer.

En show glöms bort
om den bara visar opp
effekter som man knappast anar.
Så ge mig trettio grader kallt,
tomtar överallt
och en skog av gröna granar.
Jag vill ha snötyngda hus,
tusentals ljus,
kulörta kulor i drivor,
bjällerklang
som ackompangemang,
på alla julens skivor.

Jag vill ha mer jul ...

Ge mig en svårknäckt nöt,
sötare gröt,
djupare dopp i grytan,
glittrigare glim
och grötigare rim
och mer Arne Weise i rutan.
Jag vill ha rymligare säck,
segare knäck,
fetare fläsk från grisen,
krimsigare krams,
längre långdans
och raskare räv på isen.

Jag vill ha mer jul ...

Jag vill ha mer, mer.
Ge mig mer, mer.
Jag vill ha mer, mer.
Ge mig mer, mer.

Dagens Sex and the City-fråga:
- In a city as cynical as New York, is it still possible to believe in love at first sight?