Tack Jehova! Halleluja!

Idag hände något förunderligt och stort. Jehovas Vittnen ringde på min dörr, och jag, som glömde att även gamla tanter i kjol och pälsmössa kan vara farliga, öppnade dörren för dem. Jag förklarade vänligt men bestämt att jag inte var ett dugg intresserad, att jag redan läst deras litteratur och inte ville fjäska för Gud om fred i världen. Tack och hej leverpastej.

Men sen! När de väl gått fick jag upp ångan riktigt ordentligt, jag ville nästan springa efter dem och be dem komma in på en kopp te och en diskussion. Jag ville verkligen säga dem några sanningens ord. Jag lever i ett homosexuellt förhållande! Och det är det bästa som har hänt mig! Jag skulle inte byta ut min läggning mot sju miljoner år i paradiset! Och även om jag inte är politiskt engagerad så är jag i viss mån politiskt intresserad, och jag skulle inte ge upp min rösträtt för Guds skull, no way! Och om jag är med om en olycka så vill jag att sjukhuspersonalen ska pumpa i mig så mycket blod som behövs, och om de måste sätta in en hjärtklaff från en liten Nasse, kör på bara! Absolut!

Och julen! Världens bästa högtid! Jingle bell rock och glögg och pepparkakor och pyttesmå julgranar, det är glädje! Mer jul, ge mig! Och födelsedagar! Viktigt viktigt! Ingen Gud ska komma och ta ifrån mig min födelsedag! (Den 18e oktober för övrigt, skriv upp det redan nu!)

Jag skulle absolut inte kunna tänka mig att leva utan sex före äktenskapet. Finns det nåt bättre påhitt än otukt, och i synnerhet med min fantastiska flickvän? Det tror jag knappast! Och tänk att inte ens få lov att ge sig själv en liten enmansshow när man är ensam och vansinnigt kåt. Stackars, stackars Jehovas Vittnen (fast jag vet nog att de underhåller sig själva i alla fall, vad Gud än har att säga om den saken! Ha!)

Men nu till det allra viktigaste. Jag tror inte. Och jag vill inte tro.

För mig spelar det ingen roll om det fanns(finns?) knivskarpa bevis för Guds, himlens och paradisets existens. Jag lever mitt lev nu. Jag vet inte hur länge, jag vet inte med vilken framgång. Kanske kommer jag ligga på min dödsbädd och ångra saker jag gjort och inte gjort. Kanske kommer jag att bli tillplattad av en buss och inte hinna tänka alls. Men när jag väl är död så vill jag faktiskt vara död. Jehovas Vittnen tror inte på ett helvete för de otrogna. De tror på att man helt enkelt dör, och fortsätter att vara död. Punkt slut. Och låter inte det fantastiskt skönt? Det tycker i alla fall jag. För tänk om jag gjorde en helomvändning. Blev frälst och kom till paradiset. Vem skulle vara där för att möta mig? Min flickvän, min familj och mina vänner är nog bland de ogudaktigaste människor jag känner, och det älskar jag dem för! Utan dem vill jag inte leva, inte ens i ett paradis.

Hellre jord och smuts tillsammans, än fikonlöv ensam, som ordspråket säger. Så tack Jehova! Undret har skett! Jag har kommit till insikt! Halleluja!


Dagens Sex and the City-fråga:
- Can we date outside our caste?