Hemma igen: The Short Story

Nu är jag hemma igen, jag kom hem igår kväll. Jag ska orda mer om det när jag har lite mer ork och lite mindre ont i magen. Det är jobbigt att sitta, stå och ligga i samma position alltför länge, magen känns helt spänd och hopklämd som att jag först gjort ett grymt magpass på gymmet och sen tryckt i mig fyra pitepaltar utan att tugga dem först. Ingen skön känsla, men det är bara att vänta på att det blir bättre.

Jag kom till sjukhuset klockan 07.00 i torsdags, det var jag och tre andra som skulle göra samma operation. Mamma och Hanna var med som stöd. Jag fick väga mig och kunde konstatera att jag gått ner ca 13 kilo! Vågen var inte digital (hej stenåldern) så det var lite på ett ungefär, men jag behövde definitivt inte vända i dörren. Jag fick klä mig i sexig bak-och-fram-skjorta och enorma granny-panties och krypa ner i sjukhussängen, och de kollade temp, blodtryck och kopplade upp mig till ett dropp. Jag var konstigt nog inte så nervös, jag vet inte varför. Kanske för att sjuksköterskorna och undersköterskorna var så himla snälla och trygga och proffsiga hela tiden. Jag fick pillra ut mina älskade piercingar och eftersom jag var nummer två att opereras fick jag ganska snabbt skjuts i min säng till operationssalen medan mamma och Hanna fick åka hem och försöka fördriva dagen. Det var nog värre för dem än för mig. Jag var inlagd senast när jag var sex år och har aldrig blivit sövd, så det var helt nytt alltihop. Narkossköterskan var lite butch och rejäl och snygg och pratade bort mig ganska bra medan hon kopplade upp mig till lite olika maskiner. Sen var det bara att rulla in i själva op-salen och hoppas på att man var redo.

Det får nog räcka så för idag, jag ska vila en liten stund och sen se Notting Hill. Det kommer ta tid innan jag lär känna min nya mage ordentligt, vi vet inte riktigt var vi har varandra än. Men jag ska ta mina värktabletter nu så den blir lite extra snäll mot mig ikväll. Jag tar sammanlagt 12 tabletter plus en spruta per dag nu, men efter sisådär två veckor kommer det bara vara tre tabletter och inga sprutor. Jag är glad att jag inte är särskilt nålrädd i alla fall, så länge jag slipper se när de sticker. Under dessa dagar har jag blivit stucken i händerna, insidan av handleden, armvecken, sidan av armen, benet och magen. Jag tror det var alla ställen i alla fall...Men som sagt, fortsättning följer. Jag ville bara skriva lite att jag är okej och inte kolavippade på bordet.