Som rubriken antyder går det upp och ner i stämningsläget och humöret. Till skillnad från igår känner jag idag lite jävlar anamma, att nu fan måste jag kämpa den här sista veckan. Jag vägde mig imorse hemma och vågen påstod att jag vägde 4 kilo mindre än igår, vilket vore fantastiskt om det vore sant men min våg är ganska knäpp så nu litar jag inte ett dugg på den. Jag ska också förtydliga lite vad jag egentligen håller på med, så min blogg inte framstår som en av dessa hemska bloggar som promotar ätstörningar. Vet man inte bakgrunden så verkar min kosthållning och mina tankar just nu extremt störda.
Den 16e september, alltså nästa torsdag, ska jag göra en gastric bypass, alltså en viktminskningsoperation. Inför den här operationen måste jag klara av att gå ner en jävla massa kilo, och jag får enbart äta måltidsersättningar och dricka vatten. Totalt ska jag hårdbanta så här i fyra veckor och nu har det gått lite mer än tre. Om jag inte lyckas gå ner alla kilon till operationsdagen får jag inte operera mig, utan jag får vänta på en återbudstid och måste fortsätta med dessa vidriga Nutrilett.
Det är alltså därför jag dribblar med kalorier och promenader till galenskapens gräns. Jag vet att det är helt vansinnigt att äta 200 kalorier så det ska jag faktiskt inte göra, men däremot 400. Det är också vansinnigt men då tar jag mig runt, förhoppningsvis. Jag längtar så mycket till operationsdagen även fast jag vet att det kommer bli helvetiskt jobbigt därefter också fast på ett annat sätt. Då har jag åtminstone valmöjligheter, jag behöver inte dricka pulverblask som åker jojo i halsen.
Så är det alltså. Status idag är hungrig, sugen och ännu mer hungrig och sugen. Jag köpte en liten chipspåse till Hanna för den hade Roast Ox-smak och jag ville så gärna smaka den så hon fick smaka den istället...Så kan det vara. På den positiva sidan är jag i alla fall väldigt stolt över min självdisciplin som jag inte visste att jag hade. Men jag lovar, om det inte vore för att jag hade ett slutdatum skulle jag hetsäta precis allt tills min mage sprack, och sen äta lite till. Klarade jag av att byta hela min livsstil på ren vilja skulle jag göra det, men jag orkar inte vilja hela livet. Men nu ska jag inte orda mer över detta, för jag ska fortsätta kolla på Idol. Ingen kan jämföras med Mariette, men ett par snygga talangfulla tjejer har i alla fall gått vidare. Det ska bli spännande när man får se auditions från Luleå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bara fortsätta kämpa!! Du kommer att klara det!! //Jessy
Skicka en kommentar