Nu är jag äntligen i Falun hos min älskling. Det känns riktigt bra. Jag älskar henne verkligen väldigt mycket. Eller som ett av mina favoritcitat:
You are the only thing that makes me get out of bed in the morning. Also I have to pee.
Ännu bättre skulle det kännas om inte giljotinen väntade på mig "hemma". Det skulle vara skönt om Boden och Luleå blev utplånat lite diskret så att jag aldrig nånsin skulle kunna sätta min fot där igen. Just nu är Hanna på praktik så jag ska försöka diska upp här innan hon kommer tillbaka. Lägenheten är liten och mysig, jag har ju inte sett den förrän nu. Min egen känns onödigt stor, särskilt köket är ett jävla slöseri med space som jag helst håller mig ifrån. Jag är aldrig i köket om det inte är absolut nödvändigt, och jag äter aldrig i köket. Kul att sitta där på nån jävla pinnstol och stirra in i väggen. Det enda som är bra med det är att katterna har mycket plats att härja på.
Ellifiore är kattvakt just nu och hon håller på att go nuts över diverse fenomen i min lägenhet. Det är ganska roligt för jag tänker knappt på det själv längre, jag ser inte hur jag har det innan jag tittar på det med någon annans ögon. Jag går upp, klär på mig, åker till skolan, kommer hem, drar täcket över huvudet och inväntar nästa dag, ungefär så. Jag tyckte om min lägenhet ganska mycket innan jag flyttade in men ju längre jag bor där desto mer vill jag riva den jäms med marken.
Men nu slipper jag den några dagar. Fast jag saknar kissemissarna, det gör jag.
Eftersom Hanna som sagt är på praktik så har jag roat mig lite med att se på dag-tv. Det är ganska plågsamt, men för en gångs skull var Rachael Ray (urk) ganska intressant. Det handlade nämligen om en kille som snarkade ungefär lika vidrigt som jag gör. Han sov i ett sömnlabb, och efter en natt där kunde läkarna konstatera att killen under natten aldrig kom ner i någon djupsömn. Under djupsömnen får man den bästa och viktigaste vilan, men när man snarkar så stör man inte bara andra utan även sig själv, fast mer omedvetet. Om det även gäller för mig så är det inte konstigt att jag alltid är trött. Vad man ska göra åt det hade inte läkarna nåt bra svar på, killen hade redan testat de vanliga metoderna utan resultat. Kul kul.
Nu orkar jag inte sitta här och gagga nåt mer. Jag ska diska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar