Igår ville jag verkligen göra allt rätt. Jag hade vissa ambitioner. Jag sov ca 2.5 timmar, släpade mig upp vid 6 och åkte till skolan till 8. Utan nåt att redovisa men what the hell, bara min närvaro måste ju vara nog för att lysa upp tillvaron. Tyvärr hade jag fått helt fel klassrum i hjärnan, hade ingen kalender och inte en spänn på mobilen för att ringa en livlina. Jag var bara sisådär trehundra nummer och en våning fel, nästan i närheten alltså. Och det var ändå bara början på dagen. När jag kom hem hade jag avtalat med Ellen-överhuvudet att hämta fika-kassan samt gå till kommunen och hämta nyckeln till vår lokal. Först gick jag till soc, eftersom lokalen tillhör familjeenheten. Där möttes jag av en otrevlig kvinna med attityden "ja jag vet ingenting och jag vet inte vem du har pratat med och vad fan gör du här på min lunch". Så hon kommenderade mig att ringa min projektansvariga och fråga vem som var hennes kontakt på soc. Eftersom jag fortfarande hade noll kronor på mobilen gick jag hem till projektansvariga istället, eftersom jag ändå skulle få lite pengar av henne. Men inte fan var hon hemma, trots att det var hennes förslag att jag skulle komma dit. Så jag fick gå tillbaka till centrum, köpa en refill till mobilen och ringa upp henne.
Det slog sig så att en kvinna sålde rosor på stan just då, och just när bossens mobilsvar gick igång kom kvinnan fram till mig. Så precis när det lät *piip* i mobilen sa jag, ganska argt: nej tack, jag vill inte!
Det är ju bara perfekt. När hon lyssnade på sina meddelanden måste hon ha trott att jag var efterbliven.
Hon: Hej, jag kan inte svara just nu men lämna gärna ett meddelande.
Jag(argt): Nej tack, jag vill inte!
Ja, i alla fall. Jag ringde ett par gånger till men utan resultat, och lämnade ett helt normalt meddelande. Så jag gick tillbaka till soc, och sura kvinnan hänvisade mig en trappa upp. Där visste ingen vem som hade nån nyckel, för de flesta var tydligen borta på utbildning. Så då gick jag helt enkelt hem, utan pengar och utan nyckel. Kom igen liksom, allt jag ber om är lite flyt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åhh... detta liv! Min fru fick för sig att leka coach. Vill du också bli lite coachad, han är rätt bra på det där... strukturera och fokusera och hitta rätt spår. Annars kan vi bara dricka te och snacka skit istället, det kan nog också vara bra. Jag eller vi kommer förbi nån kväll, kanske ikväll, men jag hör av mig. *PÛSS*
men maaarie, vilken dag! men varför gick du på morgonpasset? och varför kollade du inte bara upp klassrummet i nån dator? :P
Skicka en kommentar