Jag och katter alltså

För den som känner mig är det ingen nyhet att jag älskar katter. Jag har alltid gjort det och kommer alltid att göra det. Inga andra djur är mig lika kära som katter, men jag tycker väldigt mycket om andra sorters djur och vill att straffen för djurplågeri ska höjas avsevärt. Men jag skulle aldrig vilja jobba med djur, jag skulle helt enkelt inte palla. Jag HATAR alla dessa som skickar inbjudningar till olika anti-djurplågeri-grupper och liknande på fejjan. Jag stödjer absolut gruppernas syfte till hundratio procent, problemet är bara att man inte kan klicka på dem eller gå med. För då pluppar det regelbundet upp i news feed vidriga bilder på torterade hundvalpar och ihjälstampade kattungar och uppbrända kaniner och allt möjligt annat hemskt. Och såna bilder kan jag aldrig få ur huvudet, det går bara inte. Så numera ignorerar jag allt sånt och jag blockerar även de av mina vänner i min news feed som lägger upp länkar med bilder på plågade djur hela tiden. Säg bara var jag ska skriva på istället, och sluta ge mig mardrömmar.

När jag läste American Psycho så blev jag extremt illa berörd och började nog till och med grina. I den boken förekommer all möjlig sorts vidrigt övervåld mot människor, men jag tog extremt illa vid mig över scenen när en liten hund blev plågad, jag kan inte ens läsa om sånt i text utan bilder. Jag är totalt hyperkänslig när det gäller sånt där, jag vet inte exakt varför. Det är en helt annan sak med människor. Jag blir ofta väldigt rörd och berörd när jag får ta del av patienters berättelser om hur jobbigt, svårt och tungt de har det och hur dåligt de mår, men det leder till att jag funderar på hur personen skulle kunna må bättre och vad den personen behöver för hjälp och inte till att börjar grina eller slår händerna för öronen. Tur är väl det med tanke på vad jag ska jobba med.

Jag har egentligen inte särskilt många deal breakers som är huggna i sten, men att inte tycka om djur är definitivt en deal breaker, en sån människa skulle jag inte kunna vara ihop med. Och en sån skulle inte kunna vara ihop med mig, det kan jag nästan garantera. Jag är nämligen en sån som pratar med mina katter med bebisröst och ber Hanna att få prata med dem i telefonen när jag är borta från dem, och jag är en sån person som skulle kunna skicka hemmagjorda julkort på kattorna i tomtemössor med texten "God jul önskar Shane och Zero". Men det har ni säkert redan räknat ut?

Jag kom att tänka på ämnet eftersom jag inte kan låta bli att titta på sjukt gulliga kattunge-videor på youtube. Tänk att mina vildkatter har varit sådär små och oskyldiga...

Sämre än djur?

Sämre än djur är en dokumentär om hur det är att leva som homosexuell i en hederskultur. Jag rekommenderar verkligen alla att se den! Den finns på svtplay ett tag till.

Dokumentären syftar på en tjejs styvpappa, som menar att homosexuella är "sämre än djur". Han menar ungefär att djuren gör inte så men människor gör så och dessa människor är alltså sämre än djur. Till denna styvpappa, och till alla som vill eller behöver tänka ett steg längre och utmana sig själv litegrann, rekommenderar jag Sandra Dahléns bok "Hetero". I den boken utreder Sandra de spännande frågorna: "På vilken grund bildas heterosexuella familjer?", "Hur har heterosar sex?", "Hur hetero är djuren?" samt "Vem kan egentligen räkna sig som hetero?"

På frågan om det finns homosexualitet hos djuren så är svaret att man inte kan dela upp djur i sexualitetet sådär rätt av. Det finns djurarter som bara har ETT kön, arter som har BÅDA könen samtidigt och arter som ändrar kön under livet. Om man ser till vad olika djurarter faktiskt gör med varandra så finns hur många exempel som helst på t.ex. onani, penetration med fingrar och svansar(t.ex. hos apor), penetration av fena i springa (delfiner), ömsesidig stimulering av könsorgan, munnar mot könsorgan, bestigning och mycket annat smått och gott som pågår mellan djur av samma kön, olika kön, hela grupper av djur, you name it. Hos många individer i djurvärlden har man svårt att se nån heterosexuell aktivitet över huvud taget. Ett exempel är hos knölvalen, där man trots tusentals timmar observation inte lyckats studera någon parning alls. Eller geparden, det finns endast ett par observationer av parning medan det finns en massa film innehållande geparders version av "tjejmys". Jag skulle kunna skriva oändligt mycket mer, men läs boken istället! Den är otroligt bra!

Och för dem som fortfarande menar att det inte är naturligt med homosexualitet så vill jag bara påpeka att i naturen är det ganska vanligt förekommande att honor först knullar sin manliga partner och därefter käkar upp honom. Det tycker jag att vi kan ta efter om vi nu vill vara så naturliga. Och självklart ska alla endast ha sex för att alstra barn, något annat är ju FULLSTÄNDIGT ONATURLIGT!

Och homofobin frodas förstås inte bara i hederskulturer, det är bara att läsa vilka kommentarerna är om Mariette, nu när pressen öppet skriver att hon är homosexuell. "Där försvann all respekt", "Nu får du skylla dig själv - du blir bortröstad nästa gång", "vet du att hon är lesbisk, hennes sambo är en tjej och hon ska ut ur Idol!" "Mariette är ett skitigt homo" med mera med mera...

Tur att man kan skita i såna människor. Och det gör jag verkligen. Det vet man ju sen länge att den som skriker högst är den som har den allra djupaste hemliga önskan om att få parkera bussen i pastejköket. If you know what I mean...

En dag på landet

Dagen efter en lång festkväll kanske vissa föredrar att ligga i soffan med en pizza och se halvdåliga repriser på tv. Själv väljer jag en dag på landet. Vissa aningen fördomsfulla människor kanske anser att jag bor på landet, men så är det faktiskt inte. Mamma har ju hästar men jag har faktiskt hört att de har hästar i Stockholm också. Kanske inte i Gamla Stan eller så, men nånstans. I övrigt har jag nästan aldrig sett såna här spännande djur som man har på bondgårdar. Men idag har jag varit med mamma till stallet och gubben som äger stallet har skaffat lite nya djur som jag bara var tvungen att titta på. Först några grisar som var riktigt fulsöta och härliga. Sen tre små tjurkalvar som var jätterädda och ängsliga eftersom de nyligen blivit separerade från sin mamma. Och sist men inte minst en bunt gulliga kycklingar som fötts i en äggkläckningsmaskin. Alla dessa djur ska så småningom ätas upp, så är det. Det känns inte så roligt på sätt och vis. Men jag tycker att om man ska äta djur så ska man fanimej kunna se dem i ögonen också. Vissa tycker även att man ska kunna slakta djuren om man ska ha "rätt" att äta upp dem, men det tycker jag är svamligt. Jag plockar inte upp min egen potatis, äpplen eller morötter, jag fiskar inte min egen fisk och jag slaktar inte mitt eget kött. Jag går på ICA.

Sista klottret för idag...tror jag

Nu är klockan halv två. Jag ska upp klockan sex, så att gå och lägga sig är kanske en bra idé. Synd att jag inte fixat kursboken än, då kunde jag använda den till att uttråka mig själv till sömns. Jobbigt nog har jag ingenting att äta till frukost imorgon och inte heller några pengar att köpa frukost för på skolan. Ständigt samma problem. Jag försöker stretcha ut pengarna så mycket det bara går. Idag pantade jag mina flaskor så jag fick middag, yay. Jag har grymt dåligt samvete för att kattsanden i lådan inte är den fräschaste, men jag ber små böner att kissorna ska stå ut bara ett par dagar till... Just nu har jag faktiskt inte råd att köpa en ny deodorant utan jag får försöka dryga ut en skvätt av en gammal som är ganska dålig. Men vad gör man? Ger fan i att lyfta på armarna när man är bland folk, det är vad man gör.

Ändå sitter jag och kollar igenom sida efter sida på BMEink och drömmer tatueringsdrömmar. Det kanske finns nån fond eller stipendium man kan tigga från när man är för fattig för att kunna uttrycka sig med kroppskonst. Eller så får nån begåvad människa klottra på mig med en spritpenna.

Typiskt nog har mina byxor dessutom gått sönder...igen. Men det blir ju lätt så när man varierar mellan...två. Och vad hände med mina splitternya träningsbyxor? Jo, mamma tvingar mig ut på skogspromenad i mörkret så jag faller över en rotjävel och skrapar sönder knäet. Jag menar, jag skulle säkert behöva köpa en ny BH men varför lägga ut dyra slantar när man helt enkelt kan peta tillbaka bågen mellan tuttarna och se glad ut? Nej, just det.

Fan vad frustrerande att vara pank. Särskilt när man inte ser nån ljusning. Sist pengarna räckte från ett studiebidrag till nästa var...typ aldrig. Jag menar, jag hoppas ju att jag får jobb när jag tagit min examen men med min pessimistiska läggning så funderar jag snarare på att börja inreda en stabil pappkartong och knycka toalettpapper från skolan "för säkerhets skull". But I'm not there yet.

Nu ska jag verkligen sova. Eller försöka. Verkligen försöka. Om jag bara inte var så förbannat sugen på choklad. Kakao + vatten = gott? I don't think so. Men jag kan ju ta ett äpple. Frukt är ju också godis! Nej, jag ångrade mig. Frukt är fan inte godis. Godis är också frukt! Det är mitt motto.

Jag får försöka döva tankarna på choklad och gå och spoona med mina små håriga djur istället. Hoppas de gör pinan kort på föreläsningarna imorgon. Hoppas vi är en stooor grupp så kan man snooza lite längst bak i klassrummet. Whatever gets you through the day.



Come on baby let's get out of this town
I got a full tank of gas with the top rolled down
There's a chill in my bones
I don't want to be left alone
So baby you can sleep while I drive
I'll pack my bag and load up my guitar
In my pocket I'll carry my harp
I got some money I saved
Enough to get underway
And baby you can sleep while I drive

Som hund och katt?

Ännu en härlig dag

Tänk så fantastiskt att komma hem och få slå sig ner i soffan och mysa med sina tysta stillsamma kravlösa väluppfostrade kloklippta djur.

Det tror jag i alla fall att det skulle vara, om man nu råkade leva i ett parallellt universum. Men å andra sidan har jag fått en finfin chans att använda mitt nya praktiska sopset. Vad mer kan man begära!

Dazed and confused

Nu är min älskling hemma i Falun igen, och jag sitter här i min ensamhet. Inte riktigt förstås, jag är omgiven av håriga vildar. Men det känns ändå förbannat ensamt. Och som vanligt känner jag mig fångad av en stormvind, och sedan tappad igen. Det är svårt att förstå att hon har varit hos mig i 10 dagar och nätter. Det kanske egentligen bara var tre dagar? Jag hann inte med! Vi hann inte hälften av allt vi hade tänkt hinna! Nu måste jag hitta nån att råna så jag kan åka ner så fort som möjligt. Det enda som är positivt med att ha ett distansförhållande (utom att man slipper smitta sin älskling med äckliga hudsjukdomar som sagt) är att man verkligen inte tar varandra för givet. Det är min största skräck, att jag ska börja ta Hanna för givet. Jag vill gå genom (kärleks)livet kåt, glad och tacksam och that's it. Jag är i alla fall djupt och evigt tacksam för att jag hittat nån som står ut med mig. Eller som Elliott Reid uttrycker det: Of course I'm holding back, I'm insane you idiot! Hanna har sett så gott som alla mina dåliga sidor, och ändå vill hon ha mig. Märkligt och fantastiskt.

Helgen var i alla fall riktigt rolig. Min middag var en sorts fullkomligt kaos, katter och hundar och människor och mat och sprit i en salig röra i min lilla etta. Jag saknade förstås Jojo, Angel och Chessy(som även hon har en blogg numera! Good for me!) men jag tyckte det blev riktigt lyckat och roligt. Jag är evigt tacksam för mina kära vänner som kliver in genom dörren, tar plats i köket och styr upp alltihopa så jag får en chans att torka de hundratusen liter stress-svett jag hunnit producera med anledning av allt från potatisjävlarna till hundkräken och tidsbristsatan. Men maten blev god, kakan blev god(om än EXTREMT krämig), och våra lära känna varandra-spel var kanonroliga. Jag fick jättesöta presenter också, I just love prezzys. Vad mer kan man önska sig? Utom det där jävla överkastet från Hemtex förstås. Vem måste man mörda för att få sig ett fint överkast häromkring? Jag bara undrar.

Nu ska jag sluta, och gå och sysselsätta mig med olika saker som alla börjar på tröst-. Tröstäta, tröstgosa med djuren, se på nån tröstfilm och till sist tröstsova i min alldeles för stora tomma säng. Jag älskar dig hjärtat, du är allt för mig! Ever thine, ever mine, ever ours, eller hur var det?


Elliot: I can't take it, Carla! I cannot hide the crazy a minute longer! And the worst part is, Paul is this sweet, perfect guy who actually wants to take things slow with me, and I'm just this big mountain of cuckoo who's about to erupt and spew molten crazy all over him, and he's gonna die like this!

What a waste of sunshine

Idag är det kanonväder, strålande sol och alltihopa. Så vad har jag pysslat med? Sovit, ätit chips och kollat på film, Sweeney Todd just nu. Japp, det är sant. Slösa ingen sol på mig liksom.

Frida ringde faktiskt imorse och erbjöd mig att jobba kväll, yes! Fett betalt och bara fyra timmar, det kommer knappt kännas som att jobba efter alla nio timmar och ännu längre dagar. "Va, får jag redan gå hem?" liksom. Hehe. Så nu vet ni var ni har mig.

Hade en sjuk dröm där jag jobbade och diskmaskinen gick sönder, ugnen likaså och det började nog brinna också och jag försökte rädda - pensionärerna? Nej nej, de varma mackorna! Och folk påstår att jag inte är ond. Mohaha.

Nån av de inblandade som har nån kommentar om syjunta på lördag? Eller förslag till middag? Ohana är såklart också hjärtligt välkommen, hon kan också sitta och skvallra och vara till lika stor nytta som vi, dvs inte så stor. Är sniken genom att skriva här istället för att ringa, varför har alla telia?? Aja baja på er, jag har inga pengar på mobben ju.

Drömde också att jag var på konstig julfest dit mamma tvingat mig, det var en miljon barn och alla möjliga sorters djur där. Katter, hundar, möss, marsvin, hästar, grisar och jag vet inte vad, och alla gick lösa och vissa inne i huset. Kaos. Och barnen var uppkäftiga. Men jag hade Hanna med mig! Och hon var så sexig i svart skjorta och röd slips och vi gick omkring hand i hand och pussades och alla glodde på de märkliga flatorna, men sen blev det nåt knas, vi tappade bort varann och jag gick omkring och letade efter henne med en svart katt fastklöst på ryggen och ingen fick ta bort den. I'm so weird.

Bojkotta cirkusen!

Nu har cirkusen kommit till Boden, vilket den gör varje år liksom till en hel del svenska städer. Jag tyckte inte särskilt mycket om cirkusen när jag var liten, redan då föredrog jag att gå på bio. Clownerna var läskiga och akrobaterna var tråkiga. Men jag älskade verkligen djuren. Små hundar och ponnyer och, om man hade tur, en elefant som stod på bakbenen. Råcoolt!

Men nu så skulle jag inte gå på cirkus ens om jag fick betalt. Clowner är fortfarande läskiga, akrobaterna tråkiga, och jag blir riktigt illa berörd om det finns elefanter som går på bakbenen. Många cirkusar hyr in djurnummer från andra länder, vilket gör att man har extremt dålig koll på hur djuren sköts om, det kanske inte ens finns lagstiftning om cirkusdjur i länderna djuren kommer ifrån, vilket gör att det står dressörerna fritt att vanvårda och misshandla djuren som de behagar. Ofta får de resa hundratals mil, göra uppträdanden och däremellan stå fastkedjade, och det är hela deras liv. Det är ju rent fördjävligt.

Åk till en djurpark med bra djurhållning om du nödvändigtvis måste visa kidsen elefanter. Eller om ni har det bättre förspänt, åk till Afrika och kolla på elefanter som gör det elefanter ska göra, nämligen vara med sin elefantfamilj och gyttjebada och äta löv från träden och sånt (har stendålig koll på elefanter vilket säkert märks, men ni fattar grejen...) Det är betydligt mycket råcoolare än olyckliga instängda djur i en cirkus, tycker jag.


Läs gärna mer här!

Säg nej till nisch!

Jag läste i ett nummer av Veckorevyn en del tips till oss bloggare, lite know-how för att få fler läsare till bloggen. Ett av dem var att man ska vara tydlig med vem det är som skriver bloggen. Själv föredrar jag att vara så otydlig som möjligt, jag ska skriva mer om detta en annan gång.

Ett annat tips var att man ska nischa sig. Och med det menas; choose a damn subject and stick to it. De bloggar som har absolut flest läsare tenderar att handla om två saker: mode och nöje. Lite längre ner kommer politik, schlager, husdjur och andra specialintressen. Oh. My. Fucking. God. Jag vägrar.

Tänk om jag bestämde mig här och nu för att nischa mig. Nu ska jag hålla en rak linje. (A straight line - as if, tänker ni och det gör jag också). Hmm få se nu. Vad ska jag välja? HBT-frågor såklart! Jajjamensan: Ja till homo-äktenskap! Ja till homo-adoptioner! Åk inte till Yemen, där blir du stenad! Typ så insatt är jag i det. Bäst att inte avslöja exakt HUR dåligt insatt jag är, vi tar nåt annat istället.

Nöje! Idag slog jag på min tv för första gången på 3 dagar. Jag såg Extreme Home Makeover, sen grinade jag eftersom det är bara SÅ jävla rörande när den utfattiga familjen med 17 handikappade barn fick sån underbar hjälp av ärkeängeln Ty så nu har de två tv-apparater för varje familjemedlem plus en extra till badrummet så de kan titta på Extreme Home Makeover samtidigt som de gör nummer två. Fantastiskt!

Nej, kanske inte det heller. Politik då. Nej, det ska jag inte ens gå in på.

Mode! Yes, det är helt klart min grej! Få se nu. Idag gick jag på Åhléns och jag såg en helt uuuunderbar dubbelknäppt cardigan i kräkgrönt men jag var så himla fattig så jag fick nöja mig med att gnugga den längtansfullt mot kinden. Men SEN så gick jag till Lindex och DÄR hittade jag en top som bara var helt fabulous och det var halva priset på reapriset och då gör det faktiskt ingenting att den är tvärrandig i turkos och gul och att tuttarna trillade ut när jag böjde mig ner för att låsa upp cykeln. Man får inte vara kinkig med storlekarna när man fyndar, och så var den ju såååå himla kitschig! *bifoga foto på djävulsplagget*

Nej, nej och åter nej. Jag läser nästan inga bloggar själv. De flesta bloggar är skittråkiga, pretto, kan inte stava och har varken självironi eller nåt intressant att säga. En bra blogg för mig är innerlig, personlig, spontan, varierad, uppdaterad ofta och inte så jääävla pretto. Om det finns tio personer därute som har nåt intresse av att läsa det jag skriver så blir jag superglad. Finns det inte det så är jag ändå nöjd eftersom jag skriver för min egen skull och inte för nån annans. Bloggen är helt enkelt min dagbok i nätversion eftersom jag är för lat för att skriva för hand numera.

Och jag tänker fanimej inte begränsa mig till att BARA skriva om min nyinköpta hotta jeans (extra låga, ni kommer aldrig missa mitt myntinkast!) eller homosars adoptionsrättigheter (ropen skalla - barnfritt för alla!) utan jag tänker beröra hela jävla världsalltet med mina fyndiga, superinsatta, överseriösa inlägg som kommer elda på debatten och sätta mig på världskartan som tidernas geni näst efter människan som kom på vitlökspressen. Jag hatar när jag måste hacka vitlöken själv och gå runt och lukta vitlök om fingrarna en hel dag.

Fred ut, som ungdomarna säkert har slutat säga.

PS. Håller på att läsa Linda Skugges blogg 2005-2007. Hittils är den skittråkig men hon får ändå göra en bok av den, vilket ger ett visst hopp till resten av bloggmänskligheten.

PPS. Ett annat tips var att fylla bloggen med egna bilder, så här kommer lite bilder på mammas hästar och mina pälsklingar kattungarna. Skulle kanske kunna blogga mer om djur men jag älskar dem vara, vet pinsamt nog inte så mycket om dem. Kan inte ens avgöra om kissarna är pojkar eller flickor, har tittat dem under svansen så många gånger att jag känner mig smått pervers men har ändå inte löst mysteriet. Suck.

Tur att man kan bjuda på sig själv.

Eller vänta förresten, ändra rubriken till "bjuda ut mig själv". Låt mig förklara.

Igår natt gick jag ut med Nicki vid midnatt, så att jag skulle få sova ut lite idag eftersom jag är ledig. Vid sjutiden på morgonen väcker mamma mig och säger att hon tror Nicki behöver gå ut eftersom hon är extremt rastlös och orolig. Mamma föreslår att jag bara ska gå ut på gården så hon får kissa, och gå ut "på riktigt" lite senare. Så jag slänger på mig morgonrock och foppatofflor, eftersom jag just inatt råkade sova iklädd my birthday suit, och knatar ut på infarten. Hunden rusar runt och ser förvirrad ut, och jag uppmanar henne tyst inne i huvudet att för helvete göra nånting så jag får gå in innan nån ser mig.

Som på beställning kommer granntjejen ut, redo att gå till bussen. Nicki blir vansinning och springer mot henne och skäller som en galning. Granntjejen blir nervös och börjar gå väldigt fort, Nicki springer efter, fortfarande vilt skällande, och sist kommer jag, vrålande hennes namn i full galopp med morgonrocken fladdrande i vinden och foppatopplorna mysigt nerplogade i den nyfallna djupsnön. Som pricken över i hade jag inte orkat hitta igen skärpet till morgonrocken utan höll bara fast den lite slarvigt med ena handen, vilket sannolikt bjöd både granntjejen och övriga nyvakna grannar på diverse gratistittar. Som tur var kom Nicki tillbaka nästan på en gång, och granntjejen (Lordi bless her) nöjde sig med att kommentera händelsen med ett syrligt "godmorgon".

När jag kom in erbjöd jag mamma en stycken gratis hund, tillbehör medföljer, medan jag kröp ner under täcket och aktivt ignorerade världen fram tills klockan två nu i eftermiddag.

Det är härligt med djur.

Dagens Sex and the City-fråga:
- Are threesomes the new sexual frontier?

Ah, kids. Let's never have any.

Kom att tänka på barn när jag var på Arlanda för att plocka upp min pälskling Nicki. En annan kvinna var där med sin son för att ta emot en hund. Denna son var något av det vidrigaste jag sett. Han var i tioårsåldern kanske, ungefär lika lång som han var bred, och han skrek oavbrutet. "Ge mig en bulle! Jag är hungrig! Mamma sluta prata! Mamma ta inte i mig! MAMMA JAG SKA SPARKA IHJÄL DIG!" Jag och Hanna utbytte blickar i samförstånd. Kids. Let's never have any. Som tur är så är Hanna inget stort fan av ungar. Och inte jag heller. För fan. Min dröm är ett relativt stort hus (med trädgårdsmästare och hushållerska!), absolut inte på landet eller nåt liknande, absolut utan barn men gärna med swimmingpool. Och en massa djur. Katter och hundar helt klart. Kanske en eller annan råtta, men inga pippifåglar, vill inte att min älskling ska få nån slags anfall! Kanske ett par terrarium med djur som är fina men inte vill bli upplockade av mig. En orm eller ödla eller kameleont, vad vet jag. Och en häst kanske. Djur är söta, coola, roliga, lojala, kloka och trevliga att ha och göra med, till skillnad från människor i allmänhet och barn i synnerhet. Barn är ofta fula (men det får man absolut inte säga), korkade (det får man inte heller säga) och ganska äckliga när de äter sitt eget snor och liknande. Och de luktar ofta konstigt, om man inte sprejar dem med massor av doftspray.

Jag hatar faktiskt inte barn, fast man kanske kan tro det. Men jag tycker om barn på samma villkor som jag tycker om andra människor. Som individer. För att de är söta eller roliga eller smarta. Varför skulle jag låtsas tycka om en ful uppkäftig irriterande ungjävel när jag inte behöver tycka om fula uppkäftiga irriterande vuxna människor? Det finns ju ingen logik i det.

Jag: Mamma, vad skulle du gjort om jag sa att jag skulle sparka ihjäl dig?
Mamma: Då skulle du inte ha levt tills du var 21 kan jag säga. Uppkäftiga bortskämda ungar är det värsta jag vet.
Jag: Jag älskar dig mamma.

Och det gör jag verkligen. Min mamma hatar barn, det gör väl pappa också förresten. Jag var en oplanerad olycka och det är jag stolt över. När jag var yngre och tyckte livet sög var jag ofta skitförbannad på mamma för att hon inte gjorde abort. Nu har jag väl kommit över det, fast jag tycker hon var ganska korkad som behöll mig faktiskt, rent logiskt sett. Nu måste hon ju dras med pappa hela livet, även fast de inte är tillsammans och inte alls tycker om varann. Fy fan vilken mardröm. Det räcker väl med att jag får dras med karln. Visst, han är min pappa och jag älskar honom men om jag aldrig hade fötts hade jag ju inte behövt engagera mig över huvud taget. Det låter ganska skönt när man tänker efter. Varför skapa en massa nya människor till en värld vi inte bryr oss ett dugg om att ta vara på, och som säker kommer vara närapå omöjlig att leva i när de och deras barn blir vuxna.

Jag ska fortsätta på skita-i-att-engagera-mig-linjen och ha lite scrubs-maraton nu och hoppas på att min älskling slår en pling. Sen ska jag ut på prom med mina fina duktiga vovvar. Nicki anpassar sig superbra, mycket bättre än jag hade förväntat mig. Idag såg vi på en Beck-film med mamma och Strauss, och hon blev jättearg och tv:n och följde filmen med spetsade öron. Hon är inte alls förtjust i män. Men vem är väl det? Mattes duktiga vovve!

Adjöss tentajävel!

Så har man klarat av tentan för den här gången. Och med klarat av menar jag att jag skrivit den. Sen kan jag ju ha fått underkänt, men skit samma. För tillfället är jag FRI! Och nu ligger så mycket skoj framför mig! Imorgon blir det att åka till Luleå med Ohana och syster R8ben och småshoppa, och på lördag blir det halloweenparty! Äntligen! I'm gonna be a pirate, yarr! Det enda problemet är att jag tycks ha betalat väldigt mycket pengar för väldigt lite tyg, när det gäller min piratdräkt. Eller, som Ohana sa: "Your boobs! They are everywhere!" Vilket är helt sant. Men om jag försöker dra upp "klänningen" så trillar ju hela ändan ut där bak, vilket inte är sådär jättehett, kan jag tycka. Det gäller att prioritera vad som ska få falla över kanten så att säga!

På söndag får jag inte vara alltför bakis, för då åker jag ner till min älskling! Äntligen! Jag längtar så grymt mycket! Sen är jag där en vecka och vi kommer att vara väldigt väldigt upptagna. Mycket upptagna. Jajjamen. Mmm....

Och nästa söndag möter jag min nya pälsklingsvovve Nicki på Arlanda, för att därefter flyga med henne upp till Luleå där mamma möter oss. Sen kommer jag få fullt upp misstänker jag! Och moster Ohana har lovat att skämma bort henne och köpa massa gott godis. Hon blir automatiskt moster till pälsklingen eftersom barn kan vara synnerligen obehagliga och luktar konstigt, och därför vill jag inga ha. De kan vara söta också, mest när de sover eller är jättetysta eller har tjockt mörkbrunt hår och knallblåa ögon och heter typ Felicia. Eller har sådär lockigt ljusbont hår och nötbruna ögon och heter Sanna kanske. Och frågar lagom många frågor och ritar lagom söta teckningar. Äh, jag vet inte. Jag är övertrött. Summan av kardemumman är att jag är en djurmänniska helt enkelt. Och jag saknar Hanna fruktansvärt mycket. Och jag vill ha en kram! Kom jag just på. Jag försökte krama på kissen min men han har en slagsmåls-infekterad-böld i skallen som ger ifrån sig vidrig stinkande vätska om man kommer för nära. Och hur kramigt är det??

Men jag ÄR en djurvän! Eller?

Jag skulle verkligen vilja bli medlem i Djurens Rätt. Helt enkelt för att jag tycker väldigt mycket om djur, och jag tycker att de behandlas förjävligt på många håll, inte minst i Sverige. Men...jag äter kött. Jag dricker mjölk, jag äter ägg, fisk, kyckling, gelatin...ja du fattar. Inte vegan för fem öre. Och det är tydligen oförenligt med Djurens Rätts värderingar. Jag är inte förvånad över det, jag tycker det är beundransvärt att vara vegan, men....that's not me.

Betrakta följande text, citerad från Djurens Rätts hemsida.

De allra flesta människor blir illa berörda när de ser ett nyhetsinslag om djur som lider under transporter eller misshandlas på slakteriet. Sådana inslag följs ofta av en våg av debattprogram och upprörda insändare. Det ställs krav på ökad kontroll och strängare regler. Djurens Rätt arbetar för en omedelbar förbättring av djurens förhållanden, men vi stannar inte vid det. Vi anser att all uppfödning av djur inom livsmedelsindustrin innebär ett oacceptabelt utnyttjande av djuren, eftersom det tar ifrån dem deras liv. Djur är inte mat!

Jag kan alltså inte bli medlem i Djurens Rätt enbart med motiveringen att jag vill djurens bästa, eftersom jag käkar dem och deras produkter. Då skulle jag vara dubbelmoralisk, och en sellout. Det är jävligt synd. Jag är för att djuren ska ha ett värdigt liv och behandlas humant, men...vem skulle föda upp hundra kossor om man varken fick använda mjölken eller köttet? Kossor, och grisar och kycklingar också för den delen, skulle sannolikt bli extremt sällsynta i Sverige om alla svenskar blev veganer.

Fast jag erkänner. Jag är inte köttätare på grund av moraliska aspekter. Jag äter aniamliska produkter för att jag tycker det är gott. Jag är inte ädlare än så. Men jag är ändå emot djursex, djurplågeri, djurförsök, djur som underhållning och allt det där andra som Djurens Rätt kämpar för att få bort.

Jag får helt enkelt ge mina pengar (när jag nu har några att ge bort eftersom jag nyss lagt mina besparingar på min nya pälskling) till en organisation som inte tittar snett på en köttätande djursexbekämpande sellout. Som faktiskt sådär i allmänhet inte skäms för att hon gillar hamburgare mer än tofu, utom när hon läst Djurens Rätts hemsida alldeles för noggrant.

Meat is murder. Tasty, tasty murder.

Jag är med hund!

Jag är med hund! Det har gått så fort så jag knappt hunnit med, men så är det i alla fall. En liten vovve ska flytta hem till mig!





Min planering framöver:
Tisdag & onsdag: plugga som ett psyk.
Torsdag: Skriva tenta, gå på infomöte angående eventuellt extrajobb.
Fredag: Åka till Luleå.
Lördag: Halloweenparty!
Söndag: Åka till Hanna! <3
Måndag-söndag: Ha så jävla mycket sex! Och kanske hinna med andra saker, vi får se hur mycket vi kan klämma in i schemat!
Söndag: Åka till Arlanda och möta upp min nya pälskling som flyger från Italien.

Jag ska alltså adoptera en hund från http://www.hundhjalpen.se/. En superbra organisation, jag kan inte promota dem nog. Ikväll har jag pratat med Linda, en av eldsjälarna i organisationen, och vi kom fram till att jag ska bli matte till Niky(jag ska ändra stavningen till Nicki), som anländer till Sverige från hundhägnet i Italien den 11e november.

Niky ströps långsamt under ett helt år. När hon var ca 2 månader satte hennes ägare fast henne i en 60cm lång kedja på sin gård. Han gav henne stryk och nån brödbit ibland men inte mer än så. Detta pågick under ett helt år, medan Nicki växte byttes kedjan aldrig ut, istället bäddades den in i huden så att hundhjälpens veterinär var tvungen att operera ut den ur hennes hals när de väl kunde rädda henne från tortyren.

Denna lilla rädda vanvårdade misshandlade varelse ska alltså få bo med mig, och kanske även tillsammans med en eller annan tjurig exotic perser om de nu alls vill följa med mig när jag flyttar, och ibland också med mammas adopterade rumänska vovve, som jag ju har delad vårdnad om. Det känns så jävla roligt. Jag hoppas verkligen att hon kommer att trivas med mig. Egentligen vet jag inte varför jag läser psykologi. Det är ju djur jag brinner för. Människor går ändå inte att rädda, det är nåt jag har lärt mig den hårda vägen. Jag skulle vilja bli djurskötare, djurpolis, eller jobba för hundhjälpen, kattakuten, djurskyddet eller vad som helst som tar hand om djur. Då skulle jag ärligt kunna säga att jag älskar mitt jobb, vilket jag starkt tvivlar på att jag kommer kunna göra med den utbildning jag nu håller på att färdigställa.

Hur som helst...det finns ju alltid möjlighet att bli en crazy catlday. I'm keeping the option open.

Bilden föreställer Nicki precis efter att man opererat ut kedjan ur hennes hals. Det nyper till i hjärtat varenda gång jag ser den.