...åsså upp igen!

Precis när vi trodde vi hade försökt allt, så hände det. Kattskrället smög fram till vattenskålen och drack, helt frivilligt. Strax därpå åt han två tuggor. Morgonen därpå åt han fyra tuggor. Samma eftermiddag åt han som aldrig förr. Från att ligga i timmar bakom soffan med enorma ögon till att vara framme och svansa och spinna och bete sig ungefär som vanligt. Det är mattes lilla rugguggla! Det blev alltså inget vidrigt vettisbesök. Håll alla tummar och tår att detta håller i sig!

Så jävla skönt att varva ner, trycka lite godis och fredagsmysa, och ladda för lite helgjobb. Det är välförjänat!

Vill inte mer.

Hej du glade
Ta en spade
Och gräv ner dig
Så jag slipper se dig.

Jag är nu benådad på jobbet, eller vad man ska kalla det, jag kommer få jobb så jag klarar mig med andra ord, utan någon bra förklaring på varför jag inte fått några pass över huvud taget i september, och bara ströpass nu i oktober. De vill tydligen jättejättegärna ha mig kvar, men jobb framöver betalar inga räkningar nu. För att alls överleva måste vi denna månad spara allt vi kan och leva på de pengarna nästa månad. Vilket hade kunnat gå, ganska precis. Om vi inte gör nåt eller unnar oss ett skit. Skiter i min födelsedag och vårt ettårsfirande och höstresan vi längtat efter och planerat eftersom den här sommaren, precis som förra, blev en kass jävla skitsommar.

Men så blir katten sjuk. Inte Zero utan Shane den här gången. Han har spytt och spytt och spytt...nu spyr han inte, men han äter inte heller. Eller dricker. Försöker tvångsmata, truga, avmaska, köpa all världens gomat, inget hjälper. Måste ta honom till veterinären, utan pengar. Det går ju inte. Ta honom till urusla Gammelstads djursjukhus, där de kommer kräva tusentals kronor som vi inte har, och säkert inte ens hitta nåt fel. Igen. Har redan sett två av mina älskade katter svälta ihjäl framför mina ögon för att de inget fel hittar, så jag har noll och inget förtroende för dem. Men vad i helvete ska vi göra. Han kommer ju att dö annars om vi inte tar dit honom. Han kommer att dö för att hans värdelösa matte inte kan jobba ihop pengar till hans veterinärräkning. Det känns så förbannade jävla orättvist, jag har så fruktansvärt dåligt samvete och jag är så jävla arg på mig själv. Vill bara gå och gräva ner mig nånstans.

Så lätt, så svårt.

Hösten är här, löven är vackra, alla kläder i butikerna är en deprimerande gråbrunbeige sörja, jag vill dra täcket över huvudet.

Vi har nu boat in oss i vår vackra stora lägenhet med öppen spis, och i helgen hade vi en fantastisk inflyttningsfest med ett gäng goa glada tjejer, plus en fabulous Patric förstås. Tyvärr verkar det även som att jag i samma veva står i princip utan jobb, mest troligt, och Linda har inte många timmar på sitt schema heller. Så hur vi ska kunna betala hyran på vår underbara lägenhet är en jävligt bra fråga. Därav min vilja att dra täcket över huvudet. Jag känner mig så trött bara, varför kan man aldrig få vara glad? Det har varit en jävla förbannade skitsommar rent ut sagt, och jag såg så mycket fram emot hösten. Jag hade aldrig kunnat tro att jag helt utan förvarning skulle stå på gränsen till att behöva skriva brev till Lyxfällan. Vi lär i alla fall få vinka hejdå till Gaykryssningen, Umeå Pride, vår utlandsresa och vår Stockholmsresa, och försöka hålla så jävla hårt i kronorna att räkningarna kan betalas, och leva som två fattiga löss. Fuck you you fucking fuck, säger jag bara.

Mitt första (lyckade) försök att göra cake pops!

Jag har länge varit sugen på att testa göra cake pops, eftersom de är så söta. Mitt första försök blev dock pannkaka, eftersom jag gick efter ett riktigt skräprecept och helt missade alla braiga tips som sen hjälpte mig vid mitt nästa, mer lyckade försök. Man kan göra cake pops på en massa olika sätt, men detta är receptet jag följde:

1 sockerkaka (jag bakade egen men man kan lika gärna köpa en färdig om man vill snabba på processen lite!)
ca 100g cream cheese.
ca 100g blockchoklad (ljus, mörk, vit, den du gillar!)
Några duttar kokosfett.
Strössel efter tycke och smak.

Smula sönder sockerkakan med händerna eller i matberedare.
Blanda smulet med cream cheese tills det blir en deg som håller ihop.
Rulla degen till bollar (inte större än en femkrona, då trillar de av pinn!).
Ställ in bollarna på en tallrik i frysen i ca en halvtimme så de blir hårda.
Smält blockchokladen tillsammans med lite kokosfett över vattenbad, gärna i en liten men djup skål så är det lättare att doppa bollarna sen.
Doppa grillpinnar (finns även lite finare klubbpinnar särskilt för detta men man tager vad man haver) i den smälta chokladen och trä på bollarna. Doppa hela bollarna i chokladen, låt överskottet rinna av, och låt dem stelna litegrann innan du doppar dem i strössel/kokos/pärlsocker/vad du nu vill. Ställ dem i ett block oasis, en frigolitbit, nån slags hållar med hål eller helt enkelt en mugg full med socker. Klart!

Nästa gång ska jag nog prova göra popsen av mixade Oreos-kakor, och eventuellt med frosting istället för choklad ovanpå. Jag tyckte chokladen tog över hela smaken så det smakade inte kaka och cream cheese vilket var lite synd. Men det är det som är så himla bra med cake pops, man kan variera i det oändliga!

(Och för den som undrar över mitt misslyckade försök: jag lät inte bollarna stelna i frysen, och jag smälte inte chokladen med kokosfett, vilket resulterade i att bollarna sprack, föll sönder, geggade ner sig i chokladen och det blev en jäkla röra av det hela, helt enkelt. Men skam den som ger sig!)

Imorgon smäller det!

Imorgon är det flyttdags!!!

Så sjukt less på den här lägenheten nu, man kryssar bara mellan kartongerna och väntar och väntar. Katterna undrar också vad som är på gång, de har ingen aning om att de om bara en dag kommer att bo dubbelt så stort som de gör nu. Selma har verkligen bott in sig här, hon är en riktig vilding och en liten minibitch, men söt är hon. Lilla Zero har hunnit vara sjuk en vända men nu verkar han må bra igen. Vi tror dock att han är lite less på Selma, hon är riktigt jobbig med honom och han är för snäll för att säga till ordentligt. Förhoppningsvis blir även det bättre när vi bor större.

Välkommen Selma!

I torsdags hämtade vi äntligen hem Selma. Hon är en kaxig liten tjej! Hon vill så gärna bli kompis med Shane och Zero, och Zero verkar faktiskt ha blivit lite charmad. Shane är däremot sur som citron men han tycker att hon är ganska rolig att slå i huvudet med tassen i alla fall.

På natten är hon ett riktigt  litet monster som sover en stund för att sedan bli skvatt galen och bita och klösa i alla kroppsdelar som råkar sticka ut utanför täcket. Men söt är hon! Den som vill är välkommen att beskåda och gulla med henne, vi bjussar på fika.

I like to move it move it...

Nu längtar jag till den första september, då flyttar vi äntligen in i vår nya lägenhet! Trea med öppen spis, det blir inte illa. Och mycket plats för alla djuren också. Lilla Selma flyttar in nästa vecka, det ska bli tokmysigt. Jag hoppas bara att Zero och Shane är riktigt snälla mot henne.

Minisemester och fint besök.

Den här veckan, som sorgligt nog snart är över, har jag haft lite minisemester. Lindas föräldrar och bror är på besök här uppe i norrbotten och det är jättetrevligt och kul att de är villiga att åka 130 mil till en byhåla för att se hur vi har det. Ikväll drar vi till Luleå tillsammans på lite hamnfestival, lyssnar på musik och äter lite langos.

Vi har tittat på en lägenhet som vi hoppas på att få, då får alla fina gärna komma på besök och grilla mashmallows i vår öppna spis. Förhoppningsvis får vi glada besked nästa vecka, annars är det bara att leta vidare. Det är jobbigt att vänta och hoppas och bli besviken, det stjäl en hel massa energi som man kan använda till roligare saker.

Countdown to fredagsmys.

Nu är klockan strax efter sju på morgonen, har nyss vinkat av älsklingen eftersom jag har lyxen att vara ledig idag medan hon måste slita hårt. Jag kan alltså krypa ner under det varma täcket igen men jag blev lite fejk-pigg och dessutom hungrig, så jag ska goffa i mig ett par digestivekex och bjussa på ett litet inlägg. 

Hela jäkla juni har svischat förbi vilket man knappt märker när man jobbar hela tiden och vädret är skit. Tyvärr blir det ju också så att jag och Linda går om varandra väldigt mycket, ibland känns det som att den ena alltid är på väg bort när den andra precis kommit hem och tvärtom. Det är så jävla drygt, det här med att vara vuxen är rätt överskattat. Men imorgon och söndag har vi två värdefulla lediga dagar tillsammans, så jag räknar ner de nio timmarna tills min egen snygging är hemma hos mig igen, lagom till fredagsmyset. Då ska jag bädda ner henne precis så här!

Så om någon är sysslolös i helgen vet ni vart vi finns, sällskap är aldrig fel! Vi har köpt en ny fin kamera så om vädret blir hyfsat blir det antagligen att gå ut i det gröna och testa vad den går för. Ni vet, närbilder på grässtrån och blomblad och annat spännande.

Tidsfördriv - hard at work or hardly working?

När man har lite att göra kan man alltid fördriva tiden med att nätshoppa. Då kan man ju råka fördriva en hel del pengar på samma gång, om man inte gör som jag - ögonshoppar löjligt dyra prylar som jag aldrig skulle kunna köpa utan att hamna i lyxfällan (och inte ens vilja köpa eftersom de oftast är obegripligt fula och tråkiga). Jag menar, vem vill inte ha en vit bordslampa som ser ut att höra hemma på en tandläkarmottagning, för det överkomliga priset 6770 kronor? Och varför inte en käck liten ishink för 5380 kronor på samma gång, så du har nånstans att lägga skumpan, a.k.a. pärondrycken med ciderkaraktär?

Lite spontant känner jag att de människor som faktiskt köper dessa ting till dessa priser, möjligen har en aning för mycket pengar, eller fritid, eller båda. Själv har jag helt okej med både pengar och fritid just för tillfället. Lite till av båda hade inte suttit fel men jag behöver inte spela dragspel utanför Systemet i alla fall. Vilket kanske hade lönat sig eftersom folk troligtvis hade betalat dyrt för att få mig att sluta spela.

Men jag antar att jag borde rycka upp mig och göra en imponerande insats jobbmässigt nu, fast jag skulle hellre kura ihop mig på skrivbordet och ta en rejäl power nap.

Ögonblicksbilder.

SnyggJossie redo för utgång på MakeOut.

Utsikt över en smarrig grillunch på jobbet.

Hjärtats midsommaröverraskning till mig.

Mina godingar samlade runt middagsbordet.

Min hetnos och vår fantastiska åttamåndersmiddag på MS Bränna.

För ett par månader sen...

...såg det ut såhär när jag och hjärtat tog en kylig promenad. Det är lite skillnad mot hur det ser ut nu!

Sommarnatt.

Varje gång jag kommer igång med bloggandet igen kommer jag liksom av mig. Ska jag skärpa till mig eller lägga ner helt? Vi får väl se.

Här kommer i alla fall en bild med ett fint minne, mini-semester i Östergötland och Småland i början av maj. Mina fina flickvän och min fina vän!



Och här kommer en bild på våran nya lilla familjemedlem Selma. Hon är bara en liten plutt på tre veckor, men när hon blir en stor tjej får hon komma och bo med oss, vi längtar!



Enligt rykten på Facebook är det tydligen sommar nu, och det är ju härligt trots myggplåga och styckmördare.

Två tänkvärda citat om upploppen i Husby.

In Sweden school is 100 % paid via taxes the first 13 years and lunch is included. At university you pay for your own books and a symbolic fee to the studentbody organisation. The healthcare system is one of the best on the face of the earth with VERY LOW cost to the individual patient for treatment and medicin of the actual cost.

According to the newspaper The Economist, Sweden was the most democratic nation in the year 2006 in recorded known human history. It is the most equal society for women in human history according to the UNDP. Of course Sweden is not a perfect country for either men, women, children, immigrants, employees etc etc. But in comparison to most nations on earth you have the possibility here to work and to educate yourself. And if you cant find a job here you are free to leave and move to other nations to work. The police might make misstakes all the time. But as an individual you have the responsiblity to take care of yourself. Yes there is racism here like everywhere but that is NO EXCUSE to destroy others or your own life or anyones property.

I see racism as a human infant decease that will erode over thousands of years and no excuse to do nothing about makeing your life better. If you for one second think life will be better somewhere else I encourage you to try somewhere else. I wish you the best of luck. But if you choose to stay in the perhaps the actual most wonderful nation in human history according to statistics from UNDP with the possible exception of perhaps 5 other countries in the world, I and everyone else staying here in Sweden expect you, whom ever you are, to contribute to this wonderful, beautiful, loving and careing nation we all love, called Sweden, Sverige, Svedala, The long country.

I think my love for Sweden has never been more grandios than tonight, May 22nd 2013. So stop destroying and start building and continue to develop one of the greatest nations of the face of the earth in recorded known human history

--Richard Lane.

Vidare förklarar Lindberg frustrationen med att ”vårdcentralen, Posten, barnmorskan och ungdomsgården dragits in”. Men som så ofta är Lindberg dåligt påläst. I Husby finns fortfarande en vårdcentral, däremot inte Posten (precis som den knappt finns någon annanstans heller), barnmorskan finns en tunnelbanestation eller 15 minuters promenad bort. På ungdomsgårdsfronten erbjuder Husby tre alternativ: en för 10–12-åringar, en för 13–15-åringar och en för 16–20-åringar.

Och om det nu ändå var den typen av påstådd nedrustning som förklarade händelserna i Husby så borde det väl snarare vara Norrlands inland som stod i lågor.


--Hanne Kjöller.

Längtar.

Längtar tills jag slutar jobba och får åka hem till min älskling.
Längtar tills det igensydda hålet från min utopererade tand slutar värka.
Längtar efter att flytta.
Längtar efter ett nytt jobb.
Längtart efter sommaren.
Längtar till mini-semester i Småland.
Längtar tills lönen kommer.

Längtlängtlängt.

Snart dags att ta fram kvasten.

Yes, snart är det dags att flyga iväg till Blåkulla. Trosor behöver man tydligen inte ha på Blåkulla men Shane är med på kvasten, som man ser på bilden. Som det ser ut kommer jag inte flyga längre än till Luleå på påskafton för att fira Mr Fabuolous himself på födelsedagen, men man vet aldrig vad som händer.

I maj blir det däremot en längre flygresa, jag och Linda åker äntligen ner till Småland! Det blir även ett par avstickare till Skåne och Östergötland, man måste liksom passa på att utforska ordentligt när man inte befinner sig i de nedre regionerna så ofta. Vilket lät som ännu en anspelning på att vara troslös men sån är inte jag, jag är en fin flicka. Vi ska i alla fall träffa hjärtats vänner och familj och jag är bara ett par kilo nervös för det men det går säkert bra.

Igår firade vi fem månader, hipp hurra för oss! Vi firade med skräckfilm och hämtpizza som de romantiska tjejer vi är. Man kan konstatera att sambolivet är härligt och fantastiskt men inte alltid enkelt. Vad gör man när flickan har hemlängtan till familj och vänner och hemtrakterna, och varken tiden eller pengar vill räcka till? Man finns där så gott man kan och försöker räcka till. Och vad gör man när man beter sig som världens mest fittiga pmsbitch utan anledning och gråter en skvätt över smutstvätten och inte kan förklara det ens för sig själv vad man pysslar med? Man sväljer stoltheten, ber om ursäkt och försöker räcka till. En sån tur att jag har Linda som älskar mig trots att alla mina sidor inte är särskilt vackra. Hon är verkligen en underbar person och hon ger mig otroligt mycket glädje och lycka varenda dag, även när jag inte förtjänar det. Sen kan man inte hjälpa att jobb och pengar och väder och verklighet tränger sig på och försöker jävlas ibland, man får bara spotta i nävarna och gräva sig uppåt igen.

Har du hört den förut?

Jag jobbar med bemanning, vilket är intressantare än det låter en del dagar. Man upphör liksom aldrig att förvånas över människor, på både gott och ont. Jag hade aldrig kunnat ana att det finns så många skäl att inte jobba.

Jag: Hej, vi har ett pass här hos XX. Skulle du kunna ta det?
Tjej: Nej det går inte. Mitt marsvin har dött.
Jag: Okej...
Tjej: Ja, och jag har ett nytt marsvin. Och det äter inte så bra.
Jag: Okej...
Tjej: Och om det inte äter, då kan det faktiskt bli förlamat. I bakbenen.
Jag: Okej...så du kan inte hoppa in, bara två timmar?
Tjej: Nej, det går ju inte. Jag måste vara hemma och se så att mitt marsvin äter.

Filmtips.

Igår var jag och Linda på bio och såg The Impossible, jävlars vad bra den var! Bästa filmen jag sett på länge och perfekt att se på bio! Särskilt när man, som jag, redan tycker att vatten i allmänhet är väldigt obehagligt till och med när det är blått och vackert och står stilla. Så som sagt, masa röven ur soffan och plantera den i biofåtöljen framför denna film! Nu ska jag fortsätta mitt härliga kvällspass som slutar klockan 22.

Jordens undergång.

Jag drömde världens äckligaste jobbigaste dröm inatt, den var så nasty så jag tvingade mig själv att vakna. Jag drömde om jordens undergång, inte så actionspäckat som i 2012-filmen utan sådär krypande och obehagligt som i The Happening. Jag tänkte hela tiden på Linda men hon var nere hos sin familj i Småland och jag kunde inte få tag på henne, jag försökte ringa henne men numret gick till någon annan. Jag var på stan med Jossie och tänkte att jag måste ta mig hem, något kommer att hända, men Jossie brydde sig inte utan ville bara veta om vi skulle hinna till nån kvällskurs vi skulle på tillsammans.
"Du, jag skiter i den där jävla kursen!" sa jag och sen stressade jag på henne för att vi skulle hinna hem, vad nu det skulle hjälpa. Sorry Jossie, skulle aldrig vara så otrevlig om inte jorden höll på att gå under. Himlen svartnade, getingar och trollsländor flög i formation och anföll människor, folk sprang kors och tvärs och köerna gick långa till bankomater och telefonautomater. En bil körde in på cykelvägen, fisk-kiosken blev plundrad och sönderslagen, och mitt i allt kändes det som att bara jag förstod att allt skulle gå åt helvete. Så jag tänkte att nej, nu måste jag fan vakna, jag orkar inte mer! Så jag vaknade till en helt vanlig måndag med strålande sol och min älskling bredvid mig, 20 minuter innan larmet ringde. Jävla drömmar alltså.

I april blir det en resa ner till Småland för både mig och hjärtat (inte fan stannar jag här om jorden nu skulle få för sig att gå under liksom...), det ska bli jättekul och skönt att komma härifrån och träffa Lindas familj och se var hon växt upp. Dessutom har jag aldrig varit i Småland så det blir massor med mys. Men det är ju ett tag kvar så jag ska njuta av norrländsk vinter en stund till.

Jag vet inte om jag har brist på nånting, känner mig så trött hela tiden. Både sovtrött och liksom orkeslös och initiativlös. Men nu har jag beställt tre olika sorters dunderpiller så jag hoppas att nån av dem gör så jag bli klar i kolan igen, annars får jag gå till Vampyrcentralen och låta dem sno blod av mig så kanske jag blir klok på vad jag saknar.

Nu har jag faktiskt inte tid att skriva mer om mitt oerhört intressanta liv för jag har lunch och är jäkligt hungrig. Hoppas jorden inte går under innan jag fått mig en macka i alla fall!

Uppesittarkväll.

Ikväll är det uppesittarkväll här hemma, jag och Linda sitter och väntar och längtar, lika spända och förväntansfulla som två skitungar på julafton. Men det är inte tomten vi väntar på utan lönen för vi är fattiga som två små råttor. Men lyckliga ändå! Linda sitter bredvid mig och spelar Bingolotto och skriker och slänger grejer omkring sig för att hon inte får bingo. Så jävla sött. Det verkar inte bli några rikedomar den här veckan i alla fall.

Jag har tänkt att jag ska uppdatera bloggen sisådär hundra gånger men aldrig riktigt orkat. Tur att man inte är proffsbloggare, det hade blivit en jävla kortlivad karriär. Men men, strunt i det. Nu vet ni att jag lever i alla fall, om än en smula fattigt och bittert för att jag inte hittar nåt nytt jobb. Vi har i alla fall bänglat ner sparken och varit ute i supervädret och hejat på usla Mello-låtar och lite annat mys.

Nu tycker jag bara att alla ska hålla tummarna för att jag får vara ledig på min älsklings födelsedag, och att hon får någon av tjänsterna hon sökt. Okej? Och så tycker jag att alla ska ut och festa med oss helgen som kommer.


Vackrast <3

Middagstips.

Den fråga som upptar mest tid och energi i mitt liv måste ju vara: "vad ska vi äta till middag?" Kanske nån annan känner igen sig, därför tänkte jag bjuda på två middagstips som jag tycker är rätt grymma av flera anledningar. De är lätta att göra, det går snabbt, ingredienserna är billiga och inte så många, de smakar jävligt gott och passar perfekt som matlåda på jobbet dagen efter. Kan det bli bättre?

Orientalisk wokad gryta. Jag slår vad om att Elli och kanske fler känner igen detta fantastiska recept från vår gamla hemkunskapsbok. Jag kan tillägga att jag inte wokade grytan utan fixade den i djup stekpanna och det går precis lika bra.
Ingredienser (dubbla gärna receptet så har du golunch!):

150 g griskött av skinka el. bog
1 gul lök
1 klyfta vitkål, ca 150 g
1 msk margarin
1 tsk curry
2 krm salt
1 krm svartpeppar
2 krm paprikapulver
2 krm ingefära
1 krm vitlökssalt
½ buljongtärning
2 dl vatten
½ dl lätt creme fraiche
1 tsk soja
(1 äpple -helst rött)
2 tsk vetemjöl + vatten

Gör såhär:
Skär köttet i strimlor
Skala och skär löken i tärningar eller skivor
Strimla vitkålen
Fräs curryn i 1 msk margarin i en stekpanna (el. gryta)
Lägg i lök och vitkål. Rör om och låt fräsa ca. 1 min
Lägg köttet i stekpannan
Tillsätt salt och kryddor. Rör om
Tillsätt buljongtärning, vatten, lätt creme fraiche och soja
Låt grytan koka ca 15 min. Rör om då och då
(Dela äpplet, kärna ur det och skär det i tärningar)
Rör ut mjölet i lite vatten och tillsätt det under omrörning
(Tillsätt äppeltärningarna)
Låt grytan koka 3-5 min, servera med t.ex. ris eller bulgur.

Jag tog lite mindre vatten och rejält med creme fracihe bara för att det är så jäkla gott. Sen stod nåt om paprika som garnering men vem fan orkar garnera?

Kycklinggryta à la Marie. Ingredienserna är lite kläm och känn för det här är nåt jag svängt ihop och då är jag inte så noga.

2 tinade kycklingfiléer
Frysta grönsaker t.ex nån av Findus wokmixer, den mängd man önskar.
1 gul lök (om inte grönsaksblandningen redan innehåller lök).
2 dl creme fraiche mexican chili
2 dl Milda mini mat.
Kryddor efter tycke och smak - salt, peppar, paprikapulver, vitlök, timjan, curry - ös på!

Blanda ihop allt och servera med ris eller bulgur. Gött mos!

Har tyvärr inga bilder men det spelar mindre roll för ingen av rätterna är särskilt vacker att titta på. Men de smakar smarrigt!

Redo för utgång.

Tjuvade en bild av hjärtat från i lördags, jag tog saxen och experimenterade lite med hennes hår och blev himla nöjd med tanke på att jag varken har talang eller erfarenhet på området! Snygg som fan är hon ju i alla fall!

Veckans längsta dag.

Seriöst, måndagar. Vad är det med dem? De är långa, de är dryga. Som tur är går jag kort dag idag, bara till 15.15. Tyvärr jobbar Linda kväll så vi kommer att gå om varann vilket är trist, men jag är ändå grymt glad att det går så bra för henne och att hon får jobba. Förutom att jobbet är lite drygt så är det allmänt gött med livet. Vi har investerat i en ny bredare säng vilket VERKLIGEN behövdes, det är så jävla skönt att kunna ligga nära men ändå samtidigt bre ut sig. I helgen gjorde vi Mello och Klubb Make Out med Elli och Patric och vad kan jag säga om det annat än gosa gosa gosa gosa natten lång...eller hur?

Kom igen, kan det bli lunch nån gång? Den här måndagen känns som en förlängd utdragen bakisdag. Om jag fick ändra något med mig själv så skulle jag göra om mig till morgonmänniska. Om jag får nåt nästa liv ska jag bli en sån där kvittrande morgonsparv som bara skuttar ur sängen med ett leende och äter havregrynsgröt innan jag ger mig ut på en löprunda. I mitt nuvarande liv vill jag gå lös på sådana människor med ett tennisracket. Nu vill jag faktiskt hem och krypa ner i sängen hos min tjej, är det för mycket begärt? Jag vet, jag har typ måndags-pms. Ingen som har nåt kul att berätta?

Zero tycker att älsklingens ben är mysigt att sova under!

Det stora klivet in i sambolivet.

Och så har bloggen försummats ytterligare ett tag, och det är väl bara bra, i alla fall när det är på grund av så bra saker!

För er som inte har greppat det är jag numera sambo sedan en vecka tillbaka, och det känns sjukt bra! Linda tog sitt pick och pack och flyttade upp hit, som den drivna, modiga och fantastiska person hon är. Och det känns bara himla fint helt helt enkelt, vilken otrolig lyx det är att ha henne hos mig varje dag! Hon har dessutom redan fixat sig 25% jobb och går introduktion för fullt idag, och sen kommer det ju bli mer förstås men tänk att det bara tog tre dagar här uppe att fixa sig lite jobb, det är ju grymt bra, jag kunde inte vara mer stolt! Jag vet att en del tycker att det har gått fort men jag har kommit till den fantastiska insikten att när det finns något man verkligen vill, då är det rätt att satsa fullt ut.

Och det roligaste är att hennes nya jobb är på mitt jobb (vi jobbar ju inte med samma sak men vi befinner oss i samma lokal ibland)! Så nyss kom hon in hit och pussade lite på mig på sin rast. Helt overkligt bra!

Ja det var väl lite kort och sammanfattningsvis, tyvärr har jag inga braiga nyheter på min egen jobbfront men det är bara att bita ihop och söka vidare. Hade hoppats på en nystart och den kommer jag att få, så är det bara. Men inte exakt just nu.

I helgen är det bara mys inplanerat, jag och Linda tänkte åka till Luleå en sväng. Gå på stan, gå ut och äta, hitta nya gardiner, kanske gå på bio, bara göra sånt som vi känner för. Jag ska bara jobba lite lite till...

6 dagar!

Om 6 dagar är min älskling här! Och jag kommer aldrig nånsin släppa iväg henne igen. Jag längtar så sjukt mycket. Det ligger sju fina paket här och väntar på henne, eftersom vi firade jul på varsin sida av jorden (Kanarieöarna/Thailand) så ska vi ta igen det i efterskott! När man är vuxen får man ta vara på de små sakerna, som att äta lördagsgodis mitt i veckan och fira jul i januari. Jag måste säga att jag är grymt imponerad och stolt över min tjej, hon är så driven och modig och inspirerande så det är inte klokt, och jag är extremt glad att jag har henne.

Jag hoppas kunna leverera ännu fler braiga nyheter snart även på jobbfronten men det får vänta lite till. Håll tummar och tår!

Jag håller just på att läsa den extremt hypade 50 nyanser av honom eller 50 shades of Grey som den ju egentligen heter. Hittills är jag inte alls imponerad faktiskt. Hela boken känns som en väldigt långdragen sexscen. Vilket kan låta hett men det blir faktiskt väldigt tjatigt. Det är mycket upprepningar och man blir faktiskt less på knulla mig hit och knulla mig dit på längden och tvären. Kanske jag hade uppskattat boken mer om jag var straight? Ärligt talat så skriver jag bättre själv. Kanske dags att damma av tangentbordet för en ny novell?