Vill inte mer.

Hej du glade
Ta en spade
Och gräv ner dig
Så jag slipper se dig.

Jag är nu benådad på jobbet, eller vad man ska kalla det, jag kommer få jobb så jag klarar mig med andra ord, utan någon bra förklaring på varför jag inte fått några pass över huvud taget i september, och bara ströpass nu i oktober. De vill tydligen jättejättegärna ha mig kvar, men jobb framöver betalar inga räkningar nu. För att alls överleva måste vi denna månad spara allt vi kan och leva på de pengarna nästa månad. Vilket hade kunnat gå, ganska precis. Om vi inte gör nåt eller unnar oss ett skit. Skiter i min födelsedag och vårt ettårsfirande och höstresan vi längtat efter och planerat eftersom den här sommaren, precis som förra, blev en kass jävla skitsommar.

Men så blir katten sjuk. Inte Zero utan Shane den här gången. Han har spytt och spytt och spytt...nu spyr han inte, men han äter inte heller. Eller dricker. Försöker tvångsmata, truga, avmaska, köpa all världens gomat, inget hjälper. Måste ta honom till veterinären, utan pengar. Det går ju inte. Ta honom till urusla Gammelstads djursjukhus, där de kommer kräva tusentals kronor som vi inte har, och säkert inte ens hitta nåt fel. Igen. Har redan sett två av mina älskade katter svälta ihjäl framför mina ögon för att de inget fel hittar, så jag har noll och inget förtroende för dem. Men vad i helvete ska vi göra. Han kommer ju att dö annars om vi inte tar dit honom. Han kommer att dö för att hans värdelösa matte inte kan jobba ihop pengar till hans veterinärräkning. Det känns så förbannade jävla orättvist, jag har så fruktansvärt dåligt samvete och jag är så jävla arg på mig själv. Vill bara gå och gräva ner mig nånstans.