Jordens undergång.

Jag drömde världens äckligaste jobbigaste dröm inatt, den var så nasty så jag tvingade mig själv att vakna. Jag drömde om jordens undergång, inte så actionspäckat som i 2012-filmen utan sådär krypande och obehagligt som i The Happening. Jag tänkte hela tiden på Linda men hon var nere hos sin familj i Småland och jag kunde inte få tag på henne, jag försökte ringa henne men numret gick till någon annan. Jag var på stan med Jossie och tänkte att jag måste ta mig hem, något kommer att hända, men Jossie brydde sig inte utan ville bara veta om vi skulle hinna till nån kvällskurs vi skulle på tillsammans.
"Du, jag skiter i den där jävla kursen!" sa jag och sen stressade jag på henne för att vi skulle hinna hem, vad nu det skulle hjälpa. Sorry Jossie, skulle aldrig vara så otrevlig om inte jorden höll på att gå under. Himlen svartnade, getingar och trollsländor flög i formation och anföll människor, folk sprang kors och tvärs och köerna gick långa till bankomater och telefonautomater. En bil körde in på cykelvägen, fisk-kiosken blev plundrad och sönderslagen, och mitt i allt kändes det som att bara jag förstod att allt skulle gå åt helvete. Så jag tänkte att nej, nu måste jag fan vakna, jag orkar inte mer! Så jag vaknade till en helt vanlig måndag med strålande sol och min älskling bredvid mig, 20 minuter innan larmet ringde. Jävla drömmar alltså.

I april blir det en resa ner till Småland för både mig och hjärtat (inte fan stannar jag här om jorden nu skulle få för sig att gå under liksom...), det ska bli jättekul och skönt att komma härifrån och träffa Lindas familj och se var hon växt upp. Dessutom har jag aldrig varit i Småland så det blir massor med mys. Men det är ju ett tag kvar så jag ska njuta av norrländsk vinter en stund till.

Jag vet inte om jag har brist på nånting, känner mig så trött hela tiden. Både sovtrött och liksom orkeslös och initiativlös. Men nu har jag beställt tre olika sorters dunderpiller så jag hoppas att nån av dem gör så jag bli klar i kolan igen, annars får jag gå till Vampyrcentralen och låta dem sno blod av mig så kanske jag blir klok på vad jag saknar.

Nu har jag faktiskt inte tid att skriva mer om mitt oerhört intressanta liv för jag har lunch och är jäkligt hungrig. Hoppas jorden inte går under innan jag fått mig en macka i alla fall!