There and back again by...me.

Nu är jag hemma från Skellefteå Psychiatric Bootcamp del II. Tre intensiva dagar precis som förra gången, eller ännu värre/bättre faktiskt.

Jag sov tre timmar, steg upp vid sex på måndag morgon och körde de 16 milen till Skellefteå. Sen var det full fart framåt med information och föreläsningar, men vi skolkade från sista lektionen. Det var mysigt att bo sex tjejer på campingen i samma barack, vi ockuperade köket och "vardagsrummet" så mycket vi ville. Jag, Nadja och Jossa satt uppe och flummade till midnatt, vilket kändes lite tungt på morgonen vid sju när man skulle upp igen. Men jävligt kul var det.

Tisdagen var ännu mer fullspäckad. Vi lärde oss hjärt- och lungräddning, hygien och lyckades överleva seminariet. Sen gick vi på stan ett tag, jag köpte en hemlig present till Hanna och chillade resten av kvällen. Jag, Jossa och Nadja satt en stund i campingens bastu och det var så förbannat skönt att få svettas ut lite spänningar. Jag och Nadja råkade sitta uppe till efter midnatt igen. Men man träffas ju så jäkla sällan så man vill ju passa på att verkligen hänga tillsammans och inte bara pluggapluggaplugga tills man vill spy.

Onsdagen var en förbannat jobbig dag. Jag var sådär nästan outhärdligt trött, hade grym huvudvärk, bara sisådär inspirerande föreläsningar och lärare som borde lära sig själva att fixa nånting ordentligt. Men till slut fick jag vända nosen hemåt igen. Jag var så trött så jag spärrade upp ögonen, hade kallblåset på och volymen så högt stereon pallade. När jag var någonstans i Piteå-trakten så tror jag att jag såg den satans fartkamera blixtra till. Då blir jag helt vansinning, det säger jag bara. Det finns fan ingen som kör så lagligt som jag. Det beror mest på att jag haft samma glasögon i typ sju år, så det är liksom bäst för att jag ska ha chans att hinna se skyltarna och typ, inte döda nån... menmen, vi får se.

Jag skalade av mig kläderna och sov några timmar när jag kom hem. Så jävla slut. Jag är inte van att aldrig vara ensam, hemma är jag ju oftast ensam och pysslar på för mig själv. Det blir nästan härdsmälta när man måste skruva på sina sociala skills så lång tid i taget.

Nu ska jag använda den här helgen till att tagga ner och vara lite hakuna matata. Till syvende och sist (vilket jäkla uttryck) måste man ändå lita på sig själv och på att man för det mesta kan hålla sig över vattenytan. Jag brukar inte vara så positiv men idag är det en alldeles speciell dag. Men jag ska skriva ett eget inlägg om det lite senare. Nu slänger jag in lite bilder tagna in action i Skeå med taskig mobilkamera. Enjoy!


På Skellefteå Sjukhus för att lära oss om hygien.


Och här ligger minsann en patient.


Nadja och Jossa väntar på att få sprita händer.


Jossa skakar tass.


Jag skakar också lite tass.


Jossa övar kanyl-teknik med en oskyldig boll.


Läraren visar hur man sätter kanylen på rätt sätt.


Jessica väntar på att få borsta lite tänder.


En fitta! Underliv, menar jag. Man kan öppna och hala ut livmoder och alla tillbehör. Fiffigt!


Patienten kan känna sig lugn med Nadja och Jossa på plats!


Chillar lite i soffan och spelar UNO!