Scrooge + Grinchen = jag

Jag vet att jag har haft en smärre blogg-blackout men det är lite mycket nu.

I söndags kom alla tjejerna över och vi klirrade i glasen och hade det allmänt mysigt. Det kändes jätteskönt att träffa alla igen, det behövde jag verkligen. Jag har inte reflekterat så mycket över det men den här hösten/vintern har bitvis känts som att drunkna långsamt i en gödselstack. Tur att jag har mina små lucifers(=ljusbringare) som kan piffa upp tillvaron. Angel och Jojo sov över, det gick fint efter att Jojo kommit över den första paniken.

(Jojo: Åh neeeeej soffan är för KORT! Jag kan inte sträcka UT MIG! Angie angie angie vill du byta med mig??!
Angie: zznarrrkk....gurgel...
Jojo: [resignerad suck] )

I måndags gick jag och Jojo på stan en sväng, Jojo skulle köpa den plågsamma skivan Il Divo till sin mamma, och jag skulle hitta lite prylar att lägga i Hannas julstrumpa. Därefter blev det lite stressigt eftersom jag behövde städa och fixa mig, eftersom Hanna i denna stund var på väg till mig. Men jag hann! Så nu är min egen julängel hos mig. Eller ska jag kanske kalla henne min mentala livboj som jag klamrat mig fast i denna jul för att över huvud taget kunna behålla förståndet. Jag älskar henne mest av allt!

Min jul - en vacker saga

Natten till julafton, närmare bestämt vid ett-tiden, kom jag fram till att pappa&frugans julklapp var en katastrof, och jag fick panik-spåna ut nåt annat (hembakt julgodis, tack Ellifiore för idén). Därefter sov jag några timmar och släpade mig upp 8.00 för att rulla köttbullar till sex personer (1.2 kilo, fy helvete) samt göra julgodiset. Hannasöt fick ligga kvar och sussa, hon ska inte behöva lida för mitt självplågeri liksom. Tyvärr så råkade jag lägga fingret på skärbrädan och inte löken, så jag skar ett rjält snitt in till nageln, i alla fall tror jag det för jag vågade inte titta efter så noga. Eftersom jag tappat bort saxen så kunde jag inte klippa nåt plåster ur rullen så jag klampade omkring och slabbade blod och svor långa fina julrim som Hanna tack vare sina praktiska öronproppar, inte märkte ett dugg av. Så tack ännu en gång Hannibal för prinsessplåstren jag fick på min födelsedag! Jag lindade tre stycken om såret, bet ihop och fortsatte med köttbullarna. Tills jag avbröts av ett enormt brak som även skrämde upp Hanna. Shane hade rivit ner en blomkruka och en tavla, så glassplitter, keramik och jord var spritt över hela vardagsrummet. Hanna städade, jag rullade köttbullar. Därefter fick Hanna i uppdrag att göra pepparkakor, som jag lyckades bränna vid. Jag brände även vid kolan jag försökte göra, och tryffeln stelnade aldrig tillräckligt för att kunna göra vackra bollar av.

Ungefär här bröt jag ihop och störtgrinade i typ en halv evighet och sa julmysiga saker som att jag ville döda hela mina familj och att jag hatade dem alla, medan Hanna agerade klippa och sa "såja såja, det är okej, gråt du", vilket var en ganska onödig uppmaning eftersom tårarna och snoret fullkomligt sprutade medan jag hulkade fram "men de är ju fö-hö-hör-stööööörda!"

Men men. The show must go on. Jag duschade bort tårarna, tog på mig en klädsam röd tröja och sedan knallade vi iväg för jullunch hos pappa. Det gick bra, utom att pappa tvingade i oss äcklig snaps (jag fick dricka tre för att skona Hanna från nummer två...). Samt att jag fick en ljusstake i julklapp för att "det är ju helt mörkt i fönstret när man kör förbi". Jaha men kolla inte ditåt då. Jag kanske går omkring naken och inte vill ha några jävla voyeurer.

Julmiddagen hos mamma och låtsasmänniskorna blev ungefär som jag väntat mig, en pinsam besvikelse. Låtsasungarna åt TACOS ("vill inte äta nån jävla julmat, mää, mää"). Det fanns ingen lax, och inte ens nån jävla prinskorv. "Vi orkade inte steka nån för ingen ville väl ändå ha". Nähä men mig frågade minsann ingen, och JAG ville ha den satans korven! Så min julmat bestod väl av potatis och köttbullar och en skinkskiva. Jättekul. Noll engagemang. Sen såg jag, mamma och Hanna Tomten är far till alla barnen och Sunes Jul, och det var ju ändå ganska mysigt. Sen åkte jag och älsklingen hem, klädde av oss och bytte julklappar och det var nog det bästa på hela dagen. Så nästa år blir det poolkant och paraplydrink för mig, häng på vetja. Join the resistance!

Ännu en julklapp

Här kommer ännu en julklapp, till min andra lillkusin. Nu har jag bara en kvar men ingen bild verkar bli bra så det blir lite knivigt...tur att jag har några dagar att klura på det. Jag blev ganska nöjd med den här i alla fall. Lite nervös för vad släkten kommer tycka men det fixar sig. Hakuna Matata.


Originalbilden, scannad och zoomad och inte av bästa kvalitet.


Ta-daa! 2000 pärlor senare.

ComHem går bort

Nu är jag jävligt less på ComHem, imorgon säger jag upp abonnemanget. Anslutningen bryts, det går segare än segast och supporten och framkomligheten på hemsidan är kass. Adjöss med skiten. Anslutningen har gått av-på-av-på hela dagen idag så nu är jag inte på humör för att skriva det långa och braiga inlägg jag tänkt kludda ner. Jag kommer inte ens ihåg vad det skulle handla om.

Min kära hyresvärd kom med den sedvanliga julklappen, en hyreshöjning. Och de fräcka jävlarna skriver dessutom "God jul!" på hyran. Tack tack, det var vänligt.

Ja tack: Anna Ternheims nya album "Leaving on Mayday". Lite annorlunda än hennes tidigare men grymt bra. Lyssna!

Ja tack nummer två: Alla kära hemvändare! Välkomna som fan, let's supa!

Nej tack: Omtentan i miljöpsykologi på fredag. Den är körd innan jag ens skrivit ett enda ord.

Nej tack nummer två: Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men: kylan, kom tillbaka! Det här slasket och regnet är bara förjävligt! Jag vill ha lika vintervackra träd som det på bilden, som jag lyckades fota med mobilen för ett par dagar sen.

En julklapp

Nu är den i princip klar, julklappen till en av mina kusiner. Det är alltså en pärlplatta där jag byggt ihop ett foto av honom när han var liten. Vad tror ni? Blir jag bannlyst av släkten eller får jag en julklapp nästa år också? Min kusin kommer självklart inte tycka om den, han är 13 år tycker inte om nånting man inte kan spela på Xbox eller dator. Men det är ju inte han som köper min julklapp heller, det är ju faktiskt hans föräldrar. Så jag hoppas att de kommer att tycka om den helt enkelt. Massa tack till Hannibal som hjälpt mig pillra fast alla pärlor.



Det här är originalbilden


Pärlorna på nära håll. It doesn't make any sense.


Ta-daa! Den färdiga bilden. Nu ska den bara monteras så är den fix och färdig.

Cissi Wallin är min nygamla idol

Jag satt på bussen idag på väg mot hemligt uppdrag och bläddrade i Metro, som är en otroligt bra tidning för att vara gratis. Jag hittar uppslag till nya inlägg i nästan varje tidning, tyvärr kommer tusen saker emellan så det är inte så många inlägg som blir verklighet i bloggen. Hursomhelst. Jag snubblade över en krönika skriven av Cissi Wallin, med titeln När blir det legitimt att må piss? Efter att jag slukat den med ögonen så kände jag ett lugn inombords som nästan trängde undan mitt jul-och livsrelaterade magsår, som snart är så stort att man kan fista det utan problem. ÄNTLIGEN känner jag mig manad att säga (jag älskar när jag får tillfälle att säga äntligen). Äntligen nån som skriver det jag inte visste att jag tänkte men som jag ändå visste att jag tyckte. Om du förstår. Inte ett ja-sägande rövslickande eller till förbannelse politiskt korrekt dasspapper, utan nåt som känns relevant och kanske förhoppningsvis ett lagom hårt pet i ögat.

Det känns extra angeläget såhär i juletider då pressen att vara glad och peppig är hårdare än nånsin, och själv känner jag mig som grinchen herself eftersom jag inte kan låta bli att tänka på alla som är ensamma och oälskade, och på människor som inte finns mer och på exakt hur billiga julklappar jag vågar köpa utan att bli förkastad av släkten, och annat mysigt. Man törs knappt kika ut genom dörren av rädsla för att bli stenad av rabiata juldyrkande kärnfamiljer och militanta demonstranter för Julens Rätt. Fast det känns självklart trösterikt att jag åtminstone kommer att få precis vad jag önskar mig i julklapp: gött sex och en rejäl fylla. Årets julklapp skulle ju vara en "upplevelse", eller hur?

Så läs krönikan och läs Cissis andra krönikor med för den delen. På hennes blogg finns länkar till dem. Varför hon är min nygamla idol är helt enkelt för att hon var med i Tjenare Kungen, som råkar vara min favvofilm. Pinsamt nog kände jag ändå inte igen henne trots att jag såg rullen för typ två veckor sen, det beror nog på håret. Shorter but still hot. Jag ber allra ödmjukast mina medmänniskor att inte förändra er friss på nåt radikalt sätt innan jag hunnit få råd att köpa starkare kontaktlinser, tack på förhand.

Ja tack: If The L Word were on Facebook. Roligt och samtidigt lite...creepy. Läs!

Nej tack: Brittans nya skiva Circus. Den var ju...dålig. Väldigt dålig. Jahapp.

Färgade linser

Att testa en ny ögonfärg är ju inte helt fel. Just nu finns det ett finfint erbjudande hos Färgade Linser. Om du skriver ett inlägg i din blogg om deras hemsida så får du ett par färgade månadslinser helt gratis. Så gör det du med!

Åh Jesus se nu vad du har gjort...

När tredje ljuset brinner
Vi juleklappar syr
Och bakar goda kakor
Och har ett stort bestyr


Vilken passande vers! 10 dagar kvar till julafton och mitt återkommande julrelaterade magsår växer i samma takt som snödrivorna utanför. Jag sänder tusen tacksamma tankar till Hannibal med make som är mina glittersmyckade kryckor som hjälper mig fram genom decembermörkret på många sätt. Det är smått terapeutiskt att försöka gå igenom all min julmusik och hitta nya favoriter, det är inte så lätt för alla favoriter är nötta ända in till hjärnbarken för länge sen. Min favoritlåt är nog ändå Juligen av JustD. Den fångar julstämningen så bra, om jag får säga det själv. Min favoritlåt nummer två är Santa Baby med Kylie Minogue, den handlar ju i alla fall om sex och det är ju inte fel. Om man kan bortse från att Kylie vill utbyta sexuella tjänster med tomten mot vissa exklusiva klappar förstås, men det är ju en parentes. Jag ska i alla fall ha jävligt skönt sex med min egen julälva på självaste julafton, om vi nu hinner för alla förbannade släktingar som av nån anledning vill stjäla ens tid och psykiska hälsa.

Julen är den enda tiden på året då jag tvingar i mig risgrynsgröt som jag avskyr, umgås med vissa människor jag känner ömsesidigt ogillande för, samt tvingar på folk presenter jag inte har råd med och som de inte vill ha. Det är ju faktiskt jättemärkligt. Nästa år kommer julen för mig att bestå av en solstol och en paraplydrink, oavsett om nån hänger på eller inte. Det går säkert att räkna ut hur många framtida psykologräkningar jag kommer spara in på genom att avsäga mig julen, illustrerat med fancy diagram och tabeller. Tur att jag inte behöver vänta på att Jesús ska frälsa mig från ondo i år, jag har ju ändå en egen julängel. Och då har jag ju mer tur än många andra.

Bilden: Zero, som är lyckligt ovetande och obrydd om hur många dagar det är kvar till jul. Det syns på honom.


Nu är det jul igen, i både slott och koja
Över hela landet drar en kollektiv noja
Det pyntas, sjungs och skickas fåniga kort
Å, Jesus, se nu vad du har gjort
För om du inte blivit född hade vi sluppit en högtid
Med tomtar, lutfisk å kvalmig glögg
Vid nån risig gran
Och som ackompanjemang
Får man överdoser utav bjällerklang
Och när dom återigen rullar Kalle Ankas spratt
Till mer gråt än skratt
Ja då vet man att:

Nu är det juligen,
Ju-bu-di juligen

Man menar ju att julen den är till för dom små
Men jag minns när jag var liten, det var en mardröm redan då
Vid fem hade dom väckt en
Och vid tolv kom hela släkten
Min morfar och min faster och hennes man med andedräkten
Dom tvinga en till dans
Och massa annat trams
Sen gräla dom om vikten av att:
Hålla sams
Jag hade önskat mig deg å
kanske lite lego
Men trots allts smussel
Fick jag bara några pussel

Visst e julen hell
Men jag står ändå leende
Och skrattar åt riter
Och sinnesjukt beteende
För här finns inte plats för nån variation
Trots att tomten och hans anhang borde gå i pension

Alltid samma terror år efter år
Och ens enda tröst är att ta sig en tår.
Så man tar snaps efter snaps
Och man rumlar hem
När man e packad som NK
Den 23 december
Så när man griper om dasset som en chaffis sin ratt
Å suckar matt
Ja då vet man att

Nu är det juligen.
Ju-bu-di juligen.
Nu är det juligen.
Ju-ju ju-bu-di juligen.

Nu är det jul igen.
Nuuuu eee deet juuuuuuuuuuul!

Nu blir det hårigt

Här kommer några bilder på de håriga. Den där alla fyra ligger på sängen SAMTIDIGT är väldigt sällsynt och svårtagen kan jag säga!

Jean-Marie vem då sa du?

Varje år den 10e december delar man ut nobelpris till höger och vänster, därför tyckte jag det var lite passande att klotta om det idag. Årets pristagare i litteratur heter Jean-Marie Gustave Le Clézio. Det vet vi ju alla vem det är. Jag hoppas att du också tyckte det var ironiskt skrivet av mig, och inte svarar "jamen självklart!" Utom Jojo, man får väl anse att det är lite av hennes territorium eftersom han kommer från Frankrike. Det är extremt sällan nobelpriset har delats ut till någon som jag faktiskt har hör talas om, än mindre läst något av. Det finns ju några undantag: Selma Lagerlöf, Ernest Hemingway, John Steinbeck, Jean-Paul Sartre, Imre Kertész, J.M. Coetzee och Doris Lessing. En ganska kort lista med tanke på att priset delats ut sedan 1901. Men anledningen är ganska enkel: författare som vinner prestigefyllda utmärkelser skriver ofta ohyggligt tråkiga och svårlästa böcker. Jag har försökt läsa fiiina böcker ett antal gånger men jag anser att livet är för kort för att slösa på böcker som inte ger mig nånting. Det är ungefär som att försöka lida sig igenom Gudfadern. Det är helt enkelt inte värt det bara för att få känna sig lite kulturell.

Om jag själv ska ge ett boktips så tycker jag att du ska läsa "Alla familjer är psykotiska" av Douglas Coupland. Den har inte bara en underbar titel, den känns NY när man läser den. Det känns som att någon äntligen lyckats skriva om nånting som man inte läst sjutusen gånger förut. Eller så kan du läsa mitt senaste bokfynd, "Otrogen på öppen gata" av Belinda Olsson. Jag låg och guppade upp och ner i sängen för att jag skrattade så mycket. Så läs nån av dem, det är mitt boktips. Eller skit i det förresten. Vi är alla trötta och jävligt less på mörker och kyla och hjärnan är helt mosig av pepparkakskladd och julklappstress. Så nu släpper vi på prestigen tycker jag. Från och med nu är det helt helt okej att hugga tag i en julmust, slänga sig i soffan och zappa på tv:n, och ÄNDÅ känna sig sjukt kulturell och djupsinnig. Sådeså.

Keep Breathing

The storm is coming, but I don't mind
People are dying, I close my blinds

All that I know is I'm breathing now.

I want to change the world, instead I sleep
I want to believe in more than you and me

But all that I know is I'm breathing
All I can do is keep breathing.

Men snälla nån...

Egentligen är det konstigt att människor fortfarande kan förvåna en, med tanke på världen vi lever i. Men det händer. I dagens NSD kan vi läsa om en man i Kalix som stängde in sig med två kvinnor, varav den ena var hans svärmor, på ett äldreboende i Kalix där de två kvinnorna bodde. De var båda alzheimerssjuka och, som man kan förstå, inte helt unga. Personalen tyckte det var lite skumt, så de tillkallade en anhörig. När den anhöriga och personalen gick in i rummet hade mannen halat fram snorren och viftade med den framför de stackars förvirrade tanterna. Men snälla nån. Vad ska man säga? Det är INTE vad jag kallar värdighet på ålderns höst. Och hans egen svärmor dessutom, det är ju förjävligt. Jag kan bara hoppas att de var såpass virriga att de misstog den blottade snasen för en varmkorv eller något annat icke-traumatiserande.

Händelsen polisanmäldes och mannen är nu dömd för sexuellt ofredande till att betala 500 kronor till brottsofferfonden och ersättning på 5000 kronor till en av kvinnorna. Varför bara till en av kvinnorna? Jo, för att bara en av kvinnorna yrkat på att få ersättning. Och just det här tycker jag är väldigt intressant. Jag tror knappast kvinnan som fick ersättning ensam fört sin talan i rätten. Det framgick inte men jag gissar på att någon av kvinnans barn eller barnbarn har fört hennes talan, och att kvinnan som inte fick någon ersättning helt enkelt inte hade några barn som kunde kämpa för henne och hennes rättigheter gentemot den här snoppviftaren.

Det påminner mig om mitt eget jobb på äldreboenden, och sorgligt men sant så finns det en grymt bra anledning att skaffa barn: du kan ha sån otur att du lever jävligt länge, och vid nån tidpunkt i livet kan de komma att bli allt du har. Både min farmor och mormor levde kvar i sina hem ända till slutet precis som de ville, och det var endast på grund av all hjälp de fick från sina barn. En av tanterna på äldreboendet jag jobbat på var väldigt sjuk innan hon gick bort. Egentligen skulle hon ha behövt komma till sjukhus för att verkligen få reda på vad hon led av. Man trodde att det var cancer, men man fick aldrig veta. Och varför inte? Rent ut sagt, för att denna tant inte hade några anhöriga som kunde kämpa för att hon skulle få sin sjukdom ordentligt utredd. Det här skulle man såklart aldrig nånsin prata högt om, men det är klart som fan att en tant som har fyra barn och nio barnbarn som hälsar på flera gånger i veckan, blir något bättre omhändertagen än en som inte har någon alls; man är ju alltid granskad med hökblick! Och då skärper man till sig det lilla extra. Det här är ingen kritik mot personal på äldreboenden, de borde ha minst dubbel lön och tio gånger mer uppskattning än vad de får. Resurserna räcker helt enkelt inte till, det är ju ingen nyhet.

Och det är faktiskt så, att nån gång kommer de flesta av oss att bli gamla. Kanske kommer vi bo på ett äldreboende i många år, och då kommer vi nog att vilja att det finns nån som älskar oss tillräckligt mycket för att kräva vår rättmätiga ersättning om nåt gammalt pervo bjuder oss på en uppvisning av helikoptern.

Själv tänker jag, när jag börjar känna mig lite lagom gammal och trött, annonsera efter välartade barn och barnbarn som kan adoptera mig som mormor slash farmor. Det är den perfekta lösningen. Tills dess ska jag väl göra annat som gör livet värt att leva. Supa och knulla alltså. Nej förlåt jag menar förstås "resa" och "göra karriär". Såklart.

Bilden: Ännu en illustration av mig och min älskling på ålderns höst, ritad av Nanna Johansson.

Kära ljugbok...

Nu har jag äntligen tagit mig för att göra nåt som jag tänkt på ett tag; jag har köpt en dagbok. Jag har inte skrivit dagbok i ett vanligt linjerat block sedan 2005, men nu tycker jag att det är dags. Jag skaffade ju den här bloggen för att skriva av mig, men jag tycker inte riktigt att det funkar. Jag tycker det känns väldigt knepigt att skriva nåt i bloggen som inte på ett eller annat sätt är peppigt. Bree Van de Kamp någon? (Jaja jag vet att det är Hodge men det är ett förbannat fult namn). Men det finns ju fortfarande tankar som bara är mina, och som jag inte vill att nån ska kunna googla var som helst på Internet. Så nu blir det back to basics.

Den här gången ska jag dessutom vara rätt brutal. Det är märkligt att läsa mina gamla dagboksanteckningar och upptäcka hur jävla underliga de är. Det var mer en ljugbok en dagbok. Eller rättare sagt en riktig knäckebrödsblogg: idag var jag med henne, vi gjorde si och så. Jag ska skriva prov på fredag, jobbigt. det snöar och är -12 grader ute. Jag är ensam hemma. Kisse är söt." Hej och hallå pekbok. Det jag egentligen menade var ju exempelvis "idag är jag så förbannad så om jag kunde skulle jag begå massmord på hela mänskligheten." Om nåt kändes jobbigt eller svårt så skrev jag inte ens ner det i min egen dagbok, vilket gör att jag skulle behöva skriva en hundrasidig bilaga för att mitt gamla klotter ska ha nåt sammanhang med verkligheten. Det känns jävligt tråkigt, för idag skulle jag gärna vilja bläddra tillbaka och få svaret på frågan "hur tänkte jag egentligen??"

Den här gången ska jag alltså bättra mig och skriva en riktig brutalbok, hade jag tänkt. Jag ska skriva den bara för mig själv och till mig själv, och jag ska försöka skriva mer om hur jag känner än vad jag gör. Inte som en ersättning till bloggen, utan mer som ett komplement. Det känns riktigt bra.

Har inte orkat skriva nåt än eftersom den övervägande känslan jag har just nu är trötthet. Så jävla trött hela tiden. Och pank. Är det en känsla? För mig är det en känsla. Jag längtar tills Hanna kommer så jag kan bli pigg och glad som en kexchoklad igen. Nu ska jag lägga mig och halvsova i soffan igen med mitt nya beroende: chokladtomtar.

Andra advent

När andra ljuset brinner
Är snart lucia här
hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär

Jag skulle gärna vilja se ett luciatåg i år, men det verkar inte vara så lätt. Det närmaste man kan komma verkar vara Julshowen på Hildursborg, men den kostar 200 spänn som jag inte har. Man borde väl krascha luciatåget på Sandenskolan, estetarna brukar vara himla duktiga på att lussa.

Huh?

När jag gick förbi Coop visste jag att nånting inte stod rätt till, men jag kunde inte riktigt komma på vad. Men då såg jag det. Korvmojjen hade flyttat på sig! Bara ett par meter åt sidan, mycket subtil förändring måste jag säga. Jag undrar varför...

Heja Björn Borg!

Jag bara älskar den här reklamen! Den är så himla fin!

Vintervackert på mitt sätt

Call me crazy, men jag tar vara på julstämningen där jag kan finna den. Även om den består i en övesnöad toalett bredvid en sopcontainer.

Och så några ord om bruxism

Om jag säger bruxism så vet du säkert precis vad jag menar. Jodå, det vet du. Bruxism är ett finare ord för att gnissla tänder eller pressa tänder.

Visste du att tänderna i över- och underkäken har kontakt med varandra i sammanlagt en kvart per dygn? Det blir betydligt längre tid om man gnisslar eller pressar samman sina tänder. När man gnisslar tänder så gnider man över- och undertänder mot varandra, vilket ens partner, familj och pyjamaspartypolare antagligen tycker är förjävligt jobbigt och blodisande. Tandpressning innebär att man biter ihop käkarna riktigt hårt.

Redan i den fornnordiska Eddan och i Bibeln kan man läsa om gråt och tandagnisslan, det här är alltså inget nytt problem. Att gnissla tänderna leder till att tänderna nöts snabbare, men ändå relativt långsamt. En riktigt snabb nednötning beror faktiskt oftast på nåt annat. Det värsta är alltså att det är otroligt störande för den som måste lyssna på eländet.

Då kanske man kan tycka att tandpressning är ett mindre problem, det hörs inte och syns inte. Men det betyder inte att man kan luta sig tillbaka. Tandpressning kan leda till:
- läskiga missljud i käklederna
- svårigheter att gapa stort
- trötthet och värk i ansiktsmusklerna
- ömhet och värk i tänderna
- spänningshuvudvärk.
Och så några mer ovanliga biverkningar: yrsel, öronljud, tinnitus, lock i öronen och klump i halsen. Så lider du av det, se till att få det fixat. Det kan bara bli värre.

Nu kanske du undrar varför jag skrivit ett inlägg om det här. Har jag inget annat att syssla med eller? Den enkla anledningen är att jag gnisslar tänder som fan, och jag har ältat det här i huvudet ett tag. Att jag ältat det har sin enkla förklaring i det här prisexemplet från minmun.se:

Bettskena (hård) inkl. teknikerkostnad: 3650:-


Ni förstår. Om jag hade 3650 spänn, inte faan vill jag väl lägga dem på en äckklig plastbit?! Med andra ord så bloggar jag av mig istället för att göra nåt åt saken. Det blir billigaste så. Tur att min älskling har öronproppar.

(PS. Nämnde jag att jag snarkar också? Det blygsamma priset för en antiapnéskena/snarkskena är 6430 kronor. Alla donationer mottages tacksamt.)

Är det verkligen rimligt att det ska vara så förbannat dyrt att slippa slita ner sina tänder i onödan? Men att profitera på människors lidande är väl inte heller nånting nytt...

Okay people, let the längt begin!

Jag ska få världens bästa julklapp i år. Min älskling ska nämligen komma till mig! Best X-mas ever. Så det återstår bara för mig att arrangera doftljusen, slå in klapparna noga samt leta fram den förbannade förlängningssladden till julstjärnan.

Eftersom min familj tyvärr tyvärr är underlig, dysfunktionell och knäpp så ska jag försöka hålla min älskling borta från dem så mycket som möjligt. Det är som att umgås med ett gäng grincher, jag lovar. But I won't let them steal my christmas spirit!

Jag är jättenöjd med presenten som Hanna ska få. Jag är SÅ sugen på att berätta vad det är, men det kan jag förstås inte eftersom hon då skulle läsa det. Men jag ska försöka komma ihåg att avslöja det i efterhand. Jag och Hanna har kommit på den genialiska idén att ge mamma en box i julklapp, och inte vilken box som helst - Sunes Jul + Sunes sommar-boxen! Min mamma är ju inte riktigt som andra mammor, hon har exempelvis tvingat mig att ladda ner "Trolltyg i Tomteskogen", när vi handlar mat brukar hon tycka att vi ska skita i salladen, och hon tycker vinterdäck är för fegisar. Därför får hon en film som kan passa hennes mentala ungdomliga ålder ganska så bra.

Nu är det även dags att damma av julfilmer och julmusik. Jag vägrar lyssna på alla negativa grincher som försöker suga ut min julstämning. De har inte en chans mot mina 140 album med julmusik. Mohaha! Jag har till och med Skinhead Christmas Classics, jag är inte riktigt säker på varför men jul är ju jul. Kanske.

Snart dags att kolla in klassikerna: Tomten är far till alla barnen, Mupparnas Julsaga och Love Actually. Plus en massa nya klassiker jag laddat ner.

Jag vet. Jag är lite besatt. Men bara fram till den 25e december, sen spyr jag åt alla äckliga julgrisar och "söta" tomtar med förstora luvor och söndermördade versioner av "O helga natt".

Men nog om detta. Nu ska jag bädda ner mig med de små håriga och fortsätta längta.

Bästa julkalendern - en spin-off!

När Jojo skrev ett inlägg om julkalendern blev jag så inspirerad att jag bestämde mig för att skriva ett alldeles eget inlägg på samma tema. Jag håller absolut med om att tidernas bästa julkalender måste vara Sunes Jul. Den är så klockren! Särskilt Peter Haber som pappa Rudolf, han är ju helt fantastisk. "Men Sune, ät inte sånt som vi har hemma. Ta lax det är dyrt! Eh, gott menar jag!" Jag är just nu inne på åttonde avsnittet trots att jag LOVADE mig själv att bara se till tredje avsnittet och sedan se dem ett i taget fram till julafton, precis som man ska. Men det funkade bara inte, snart kommer Pulkapappan, yää!

Julkalendern har gått i Sveriges television ända sedan 1960! Vilket var det året mamma föddes för övrigt. Vilken tajming, kan man säga. Den allra första julkalendern hette Titteliture (oerhört töntig titel, eller hur?).

Detta är alla julkalendrar som nånsin sänts. Hur många har du sett? Och vilka är egentligen de bästa kalendrarna? Förutom Sune förstås, för han är ju kung.

* 1960 - Titteliture
* 1961 - Julbåten Juliana
* 1962 - Storskogens tomtefamilj
* 1963 - Den tänkande brevbäraren
* 1964 - Lill-Stina på reportage i Storskogen
* 1965 - Farbror Pekkas handelsbod
* 1966 - En småstad vid seklets början
* 1967 - Gumman som blev liten som en tesked
* 1968 - Klart spår till Tomteboda
* 1969 - Herkules Jonssons storverk
* 1970 - I Regnbågslandet
* 1971 - Broster, Broster!
* 1972 - Barnen i Höjden
* 1973 - Jul i Mumindalen
* 1974 - Rulle på Rullseröd
* 1975 - Långtradarchaufförens berättelser
* 1976 - Teskedsgumman, repris från 1967
* 1977 - Fem myror är fler än fyra elefanter
* 1978 - Julius Julskötare
* 1979 - Trolltider
* 1980 - Det blir jul på Möllegården
* 1981 - Stjärnhuset
* 1982 - Albert och Herberts jul
* 1983 - Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus
* 1984 - Julstrul med Staffan och Bengt
* 1985 - Trolltider, repris från 1979
* 1986 - Julpussar och stjärnsmällar
* 1987 - Marias barn
* 1988 - Liv i luckan
* 1989 - Ture Sventon, privatdetektiv
* 1990 - Kurt Olssons julkalender
* 1991 - Sunes jul
* 1992 - Klasses julkalender
* 1993 - Tomtemaskinen
* 1994 - Håll huvet kallt
* 1995 - Jul i Kapernaum
* 1996 - Mysteriet på Greveholm
* 1997 - Pelle Svanslös
* 1998 - När karusellerna sover
* 1999 - Julens hjältar
* 2000 - Ronny & Julia
* 2001 - Kaspar i Nudådalen
* 2002 - Dieselråttor & sjömansmöss
* 2003 - Håkan Bråkan
* 2004 - Allrams höjdarpaket
* 2005 - En decemberdröm
* 2006 - LasseMajas Detektivbyrå
* 2007 - En riktig jul
* 2008 - Skägget i brevlådan

Jag har faktiskt sett första avsnittet av årets julkalender. Jag orkade nästa koncentrera mig de femton minuterna programmet pågick, men bara nästan. Och jag tror inte det beror på att jag blivit för gammal. När jag kollar i den här listan skulle jag mer än gärna återse Jul i Mumindalen, Trolltider, Teskedsgumman, Kurt Olssons julkalender, Mysteriet på Greveholm och Jul i Kapernaum. Det kanske faktiskt är så att allting var bättre förr?

PS. Den som kom på att man skulle teckna Sune (och Pippi och alla andra) borde fanimej skjutas i knäskålarna. Har folk inte lärt sig av Mohammedhunden hur det går när man jävlas med heliga ting?!