Jag vill inte vara en tjej med en grej

Igår såg jag och Hanna avsnittet av The L Word där man får se Max/Daniela Seas bröst. De är verkligen inte snygga, stackars brud. När Ellifiore sett det avsnittet drömde hon en mardröm där hon hade likadana tuttar, och i natt var det min tur att drömma en knäpp dröm. Jag drömde att jag hade sex med Max. It was so wrong on so many levels. Max är alltså en transsexuell pre-op kille. Dvs en kille utan grej. Och jag var tydligen en transsexuell pre-op tjej, alltså en tjej med en grej. Extra fel blev det ju eftersom jag var lesbisk och Max bög, så jag har ingen aning om varför i helvete vi hade hoppat i säng, det är ju så fel det bara kan bli på alla plan. Vi kände oss inte bekväma i våra egna kroppar, vi tände inte alls på varann, min kuk flaggade på halv stång och det var faktiskt ganska plågsamt alltihop. Vi fick fan inte till det helt enkelt. Så vi gav helt enkelt upp vårt misslyckade knullförsök och kollade på foton av Max familj istället.

Jag känner att den här drömmen verkligen har ökat min förståelse för transsexuellas situation. Det är verkligen INTE roligt att känna sig helt och fullt som en tjej och kolla ner och upptäcka en kuk mellan benen. Inte kul alls. Och då kan ändå tilläggas att jag verkade vara ganska så välutrustad, ja det var ett riktigt finfint exemplar jag hade att visa upp, till och med i halvslakt tillstånd. Men nix, det hjälpte inte alls. Det var den konstigaste mardröm jag nånsin haft.

Mardröm

Det är bara när jag vaknar och somnar om som jag minns mina drömmar. Jag vaknade strax efter sju imorse men somnade om igen och drömde en mardröm.

Jag drömde att jag stod utanför mitt hyreshus. Jag hade på mig en tunn sommarklänning och jag var barfota. Plötsligt började det regna, det riktigt öste ner. Jag tittade upp och såg enorma moln rulla in över himlen. Det såg inte ut som regnmoln, det var enorma kolsvarta moln som såg ut som brandrök. Alla människor sprang in och tog skydd och körde iväg i sina bilar, det regnade fruktansvärt mycket och jag blev genomblöt i min tunna klänning. Men jag stod kvar och tittade upp på regnet. Då kom mamma ut genom porten med hundarna och körde iväg och lämnade mig kvar på asfalten. Då insåg jag att det inte skulle sluta regna, att oavsett om det var Guds eller klimathotets fel så skulle det här regnet dränka mig. Jag sprang in genom porten och upp ur min lägenhet. Katterna var inte där, kanske hade mamma tagit med dem också. Jag blev förvirrad och tänkte: kanske har jag drömt alltihop? Jag har nog sovit drömt nåt dumt.

Jag gick in på toan och satte mig på toalettlocket. Men när jag böjde huvudet framåt såg jag att det droppade, vattnet var orangerött av hårfärg eller blod, och jag insåg att jag inte hade drömt. Jag sprang ut igen, och det ösregnade och folk sprang omkring i panik för att samla ihop sina barn och ägodelar och ta sig därifrån. Och jag tänkte: ska jag dö såhär? Jag tänkte på Hanna och på att jag ville dö tillsammans med henne men att jag aldrig skulle hinna ta mig ända till Falun innan jag drunknade. Och jag tänkte att jag kommer att dö här, alldeles ensam, i den här fula jävla klänningen kommer jag att drunkna, och var det här det enda jag kunde åstadkomma i mitt liv? Is this it?

Det är svårt att beskriva känslan i drömmen, men den var otroligt levande. Jag kände hur blöt och frusen jag var och jag kände hur ensam jag var, ensammast i hela världen skulle jag drunkna utan att ens ha hunnit leva. Det är ingen rolig känsla att vakna med.

Jag drömmer ganska ofta mardrömmar. När jag var yngre drömde jag samma dröm med olika variationer. Jag drömde att jag åkte i en bil som nån annan körde, ibland mamma och ibland åkte jag med farmor och farfar. Den som körde förlorade kontrollen över bilen och körde ner i en sjö, älv eller nån slags vatten och jag såg hur vattnet steg på alla sidor om bilen och kom in genom rutorna och jag visste att jag inte kunde komma ut, utan att jag skulle drunkna.

Jag har ofta drömt att jag skriker så högt jag kan men det kommer inga ord. Jag skriker och skriker på hjälp men ingen kan höra mig. Eller att jag försöker ta mig till hjälpen men att jag måste kräla genom ett lerigt träsk eller ta mig fram på tunn slaskig is och inte kommer nånstans. I en annan dröm var jag en indiankvinna som blev skjuten av en nybyggare med pilbåge. I drömmen dog jag faktiskt, annars brukar jag hinna vakna innan jag dör.

Förbannade skitdrömmar. Jag vill drömma att jag ligger på en solig strand, hoppar fallskärm, är miljonär och sprätter med alla mina stålar eller har fantastiskt sex. Eller vilken dröm som helst som gör att jag inte behöver vakna med ångest, jag är inte kräsen.

Vill du också sluta betala tionde?

Nu är jag officiellt ute ur Svenska Kyrkan. Det var ju superlätt när jag väl fick ändan ur vagnen. Om du också vill bli min lärjunge och följa mig ut ur kyrkan så är det bara att gå in på den här hemsidan och följa instruktionerna. Det finfina är att jag fortfarande får komma och titta på bröllop, dop och allt annat smått och gott som händer i kyrkan, ingen kommer att spotta på mig eller vifta med krucifix eller så. Bara fördelar alltså.

Inatt drömde jag ett par mardrömmar på raken. En involverade mördade kvinnokroppar utan huvuden som blev upphängda på väggar, och en polisröst i bakgrunden som konstaterade att "de blev skändade efter sin död". Behöver jag säga att det är BETYDLIGT läskigare i dröm-verkligheten än när man ser det på CSI?

Härom natten drömde jag en dröm på spanska. Jag och alla andra pratade spanska, helt flytande! Tyvärr var det ingen undertext i drömmen så jag vet inte vad den handlade om. Jag kan ju faktiskt inte spanska.

I förrgår drömde jag att Hanna var gravid, hon var surrogatmamma och skulle föda ett annat pars barn. Sen bestämde vi oss för att fly och behålla ungen för oss själva eftersom surrogat-föräldrarna var onda.

Why is my brain so damn weird?

Krama Hit Mig!

Jag gillar verkligen P3. P3 har gett mig flera av mina all time favourites vad gäller musik, och en hel massa som man aldrig nånsin får höra på Rix eller mitt favorithatobjekt Lugna Favoriter. För ett par dagar sen hörde jag Krama Hit Mig, som för övrigt är ett av de finaste namnen jag hört på länge. P3 sände deras låt The Musician live från någonstans, och jag blev helt ååh. Jag brukar säga så när jag hör en låt för första gången och jag inte ens kan säga nåt om den utan bara ååh-ar hänfört. Tyvärr tror jag inte man kan höra Krama Hit Mig någonstans utom på MySpace än så länge, men jag hoppas verkligen det går bra för dem!

Jag drömde en konstig dröm inatt, jag och polarna var på nån konstig nollning med skräck-tema tror jag det var. Minna var också med och vi dividerade en hel massa om vilken glass vi skulle köpa, i övrigt var drömmen inte alls spännande. Jag drömmer ganska ofta om Minna, tyvärr inga "jag har det bra nu och vi ses"-drömmar utan helt vanliga vardagsdrömmar där hon lever och ingenting är konstigt med det. Men det är väl det jag saknar mest också. Att bara få sitta i hennes soffa och äta risbollar och ha pretto diskussioner om Karin Boye eller titta på konstig animerad bögporr.

För er som noterade att minnessidan var nere ett tag på grund av ekonomiska svårigheter så är den i alla fall uppe igen. Alla spår uppskattas.


Starry, starry night
Paint your palette blue and gray
Look out on a summer's day
With eyes that know the darkness in my soul

Now I understand what you tried to say to me
How you suffered for your sanity
How you tried to set them free
They would not listen, they did not know how
Perhaps they'll listen now

Jag och min sjuka hjärna

Inatt drömde jag en mycket underlig och väldigt detaljerad dröm.

Jag var på nån sorts friluftsdag/vårpicknick/reunion med en massa folk, alla mina vänner var där och Hanna var också där och även Minna var där. Jag och Hanna gick runt och minglade bland folket och Hanna hade (bli inte rädd nu älskling) en liten bebis på armen som tydligen var våran och alla ooh-ade och naaw-ade åt den och det var inte så konstigt för det var den sötaste bebis jag nånsin sett (vilket inte heller var så konstigt eftersom det var min dröm och jag alltså hade designat den). Den var pytteliten och hade kolsvart hår och var världens snällaste flickebebis, bara så ni nu vet. Och alla tyckte hon var bedårande hur som helst.

Själv hade jag ingen bebis under armen men däremot en videokamera där jag om och om igen visade upp min älskling när hon vann Miss Gay Sweden, och alla blev ruskigt imponerande. Fast egentligen var det Miss World Gay eller nånting för tävlingen utspelades i Indien och Hanna hade en orange sari och tävlade mot en afrikanska och nån annan brud, så min tjej är alltså gayigaste bruden i världen...typ.

Jag var i alla fall skitstolt över det så jag visade videon och bebisen om och om igen tills någon ropade att vi måste därifrån fort som fan. Och på horisonten såg jag en enorm tornado som var på väg åt vårt håll. Hanna var tvungen att ta en annan väg, antingen för den jäkla ungens skull, så vi delade på oss och jag tog en skitjobbig svår väg med mina kompisar. Det var vårvinter och snön var halvsmält och orsakade små översvämningar överallt, så vi fick klafsa oss fram genom smältvatten. Sen var vi tvungen att passera genom en lada, in genom ett hål i väggen och ut genom ett hål på andra sidan, vilket var jobbigt för Ellifiore eftersom hon var ganska stel p.g.a. sin reumatism men vi kunde minsann lirka henne genom hålet. Men inne i ladan fick vi klättra upp genom högar av hö och koskit, jättemysigt.

Sen försökte vi ta oss fram på älven, men isen hade nästan smält och jag började tro att vi skulle drunkna, när polisen kom förbi med sin polisbåt och räddade oss. Men Minna vägrade åka polisbåt och inte ens poliserna vågade säga emot, så hon höll fast i sidan på båten och åkte på isen, typ vattenskidor utan skidor, och jag tyckte det var typiskt Minna att ha långkjol och kappa på skogsutflykt. Sen släppte poliserna av mig i Norra Svartbyn, och mamma var där och mötte mig. Då kom Minnas pappa förbi i en jättesnygg bil och frågade om vi behövde skjuts. När jag klättrade in i bilen frågade jag "Men var är Minna? Ska inte hon med?" och mamma och Minnas pappa såg väldigt ledsna ut, och då fattade jag att Minna aldrig hade varit med på utflykten, hon var död och jag hade bara fantiserat ihop att hon hade varit med för att jag så gärna ville att hon skulle leva.

Sen bjöd Minnas pappa på en cigarett och jag kände att fy fan vad jag behöver en cigg, så jag tackade ja. Sen rökte vi alla tre fast ingen av oss röker i verkligheten, och det var så jävla gott med en cigg så jag ber att ingen försöker bjuda mig på en de närmaste dagarna, för det kan mycket väl tänkas att jag tar emot den. Sen ringde jag Hanna och hon hade också kommit fram gott och väl men jag hann bli liite orolig. "Du får inte vänta så många signaler innan du svarar!" sa jag paranoid-ängsligt.

Dreams are so weird. Nu frukost.

Jag är klokare när jag sover

Inatt drömde jag att jag bråkade med pappa. Detta är alltså nåt som aldrig sker, någonsin. Vi bara stör oss på varandra i absolut tysthet, utom när han ringer till mamma och gnäller förstås. Hur som helst, i drömmen kritiserade han mig för att jag inte hade på mig en löjlig ring han köpt åt mig, och jag flippade. Jag frågade om han skulle bestämma vilken hårfärg jag skulle ha och vilka örhängen jag ville ha också. Sen stormade jag ut, men innan jag var ute genom dörren vände jag mig om och sa: "Jag vill att du ska älska mig för den jag är, inte för den du vill att jag ska vara!"

Precis som i en film! Fan vad jag är klok när jag sover, jag borde sova mycket mer. Eftersom jag jobbar kväll har jag redan påbörjat det projektet.

What a waste of sunshine

Idag är det kanonväder, strålande sol och alltihopa. Så vad har jag pysslat med? Sovit, ätit chips och kollat på film, Sweeney Todd just nu. Japp, det är sant. Slösa ingen sol på mig liksom.

Frida ringde faktiskt imorse och erbjöd mig att jobba kväll, yes! Fett betalt och bara fyra timmar, det kommer knappt kännas som att jobba efter alla nio timmar och ännu längre dagar. "Va, får jag redan gå hem?" liksom. Hehe. Så nu vet ni var ni har mig.

Hade en sjuk dröm där jag jobbade och diskmaskinen gick sönder, ugnen likaså och det började nog brinna också och jag försökte rädda - pensionärerna? Nej nej, de varma mackorna! Och folk påstår att jag inte är ond. Mohaha.

Nån av de inblandade som har nån kommentar om syjunta på lördag? Eller förslag till middag? Ohana är såklart också hjärtligt välkommen, hon kan också sitta och skvallra och vara till lika stor nytta som vi, dvs inte så stor. Är sniken genom att skriva här istället för att ringa, varför har alla telia?? Aja baja på er, jag har inga pengar på mobben ju.

Drömde också att jag var på konstig julfest dit mamma tvingat mig, det var en miljon barn och alla möjliga sorters djur där. Katter, hundar, möss, marsvin, hästar, grisar och jag vet inte vad, och alla gick lösa och vissa inne i huset. Kaos. Och barnen var uppkäftiga. Men jag hade Hanna med mig! Och hon var så sexig i svart skjorta och röd slips och vi gick omkring hand i hand och pussades och alla glodde på de märkliga flatorna, men sen blev det nåt knas, vi tappade bort varann och jag gick omkring och letade efter henne med en svart katt fastklöst på ryggen och ingen fick ta bort den. I'm so weird.

Tyck om mig?

Det är ganska pinsamt egentligen. Jag skulle väldigt gärna vilja vara en badass tough girl who don't give a shit. Up yours MF liksom. Men det passar dåligt ihop med att innerst inne så vill jag nog ändå att alla ska tycka om mig. Jag skulle jättegärna säga att jag inte bryr mig ett skit och att jag älskar att provocera och väcka debatt. Men det är skitsvårt att vara provocerande badass och samtidigt få alla att tycka om en, men det kan inte hjälpas. Jag blir ganska olycklig när jag inser att människor inte tycker om mig av en eller annan anledning. Det händer ju inte så ofta, för det sista man nånsin får reda på är ju en människas sanna ärliga åsikt, själv skulle jag aldrig nånsin medge till att jag inte tyckte om nån om det inte är sådär alldeles uppenbart eller välförtjänat. Som tur är så har jag blivit ganska beskedlig på äldre dar, försöker begränsa min användning av ordet "hata" för jag är ändå så kass på att ljuga så det är lättare att försöka hitta saker hos människor som man faktiskt tycker om.

Inatt drömde jag två mardrömmar. En har jag glömt, men i den andra kom mamma hem från Grekland och var helt förändrad. Hon var väldigt smal och hon stod vid hallgarderoben och plockade med kläder hon skulle packa. Hon skulle tydligen "flytta hemifrån" för att fundera på saker och ting. "Jag måste fundera på om jag egentligen älskar dig" sa hon till mig. "OM du älskar mig??" sa jag. Hon såg väldigt hård och kall ut och jag förstod att jag måste ha gjort nåt väldigt hemskt eftersom min egen mamma inte älskade mig.

Har funderat rätt mycket på det där. Jag älskar mamma och pappa jättemycket, även om det skulle vara skönt att bo längre bort ifrån dem. Vi skulle behöva ett distansförhållande, om man säger så. Jag tycker om pappas fru. Jag älskar henne inte direkt, hon har alltid gjort tydligt att hon inte är en mammafigur och att hon inte vill ha barn, inget fel med det. Men på senare tid har jag blivit mer och mer övertygad om att hon inte egentligen tycker om mig. Det gör mig en smula ledsen, aim to please och allt det där. Men jag tror hon älskar min pappa väldigt mycket och hon ser ju att jag ofta gör pappa ledsen och besviken, när jag ljuger och undanhåller saker och vägrar svara i telefon. En sån unge skulle inte jag heller tycka om.

Och sen mammas sambo är väl en av de få människor som jag innerligt avskyr. Inte med nån större glöd nu när jag flyttat hemifrån, men ändå. Jag skäms inte för det. Han är en dålig människa, en dålig partner, en dålig pappa, han är helt enkelt kass. Han är ohyggligt snål, missunnsam, sarkastisk på ett väldigt elakt sätt, totalt känslomässigt handikappad, en riktig jävla surkuk och han är nog den bittraste människan jag nånsin fått den tveksamma äran att träffa.

Tänk att hans tre barn har nog aldrig fått höra de tre viktigaste orden av någon i hela sitt liv. Fattar ni?? Ingen har någonsin sagt till dem JAG ÄLSKAR DIG. Deras mamma är en alltigenom ond människa, hon borde förbjudas att ha barn. De är hennes marionettdockor som hon leker med efter behov innan hon slänger bort dem som gammal kompost. Det är väldigt synd om de barnen. Senast jag träffade Minnas pappa frågade han mig: "tycker du ens om dina styvsyskon?" Jag blev helt ställd. Det har nog aldrig nån frågat förut. Och jag hade inte ens pratat om dem, men han är en otroligt intelligent och inkännande människa, man behöver inte bokstavera allt för att han ska förstå.

Och nej, det gör jag inte. Det är synd om dem, de har inte fått mer kärlek och uppskattning i sitt liv än rumänska barnhemsbarn, men då har de ju också blivit därefter. De är inte mina syskon och kommer aldrig bli. De borde ha fått bli bortadopterade till människor som tycker om barn och vill ge barn ett gott hem, men nu är det för sent för det.

Min hemliga dröm är att mamma ska komma på att hon är latent lesbisk, dumpa skroten och flytta ihop med en galet rik och välbärgad djurälskande flata som har en dotter i åldern 25-27 sisådär. Så kan de flytta söderut, kanske Jämtland eller Hälsingland, och bo på gård och ha hästar och hundar och leva lyckliga i alla sina dar (en snäll karl går också bra men mamma har urkass karlsmak så det är nog inte att hoppas på). Och jag kan få den storasyster jag alltid har drömt om.

När jag var fem skulle mamma skicka iväg mina gamla babykläder till Röda Korset.
"Är det säkert att du inte vill ha några syskon?" sa mamma.
"Joo jag vill ha en storasyster!" sa jag.
Och det håller jag fast vid. Ge mig en storasyster om du har någon över. Jag har faktiskt ingen.

Min familj, egentligen: Mamma, pappa, Hanna, Lussekatten och Currykatten, Nicki och Strauss, Kissekattungarna, mina närmaste vänner; ni vet vilka ni är, och så mostrarna förstås. OCH JAG ÄLSKAR ER, SÅ DET SÅ.

Mer behöver jag egentligen inte. Billigt blir det att köpa julklappar också. Men som sagt, har du en storasyster över så skicka henne till mig!

Nu har jag varit riktigt jävla badass och provocerande för en gångs skull, jag har hängt ut människor i min blogg och det är tydligen aja baja enligt blogg-vettikett, så får man inte göra. Men det skiter jag faktiskt i. För jag är en mini-badass och vissa får bara vad de förtjänar. Nu ska jag höra om Ellifiore vill ta ett stenhårt pass på gymmet, för det har vi faktiskt förtjänat!

Förlåt.

Lika bra att klara av det redan i rubriken. Detta kommer inte att bli ett uppåt inlägg.

Nu är jag hemma igen. Borta bra och hemma pest som man säger. Inte ens nån jävla översvämning finns det att kolla på numera. Vattnet har runnit undan. Vill tillbaka till Hanna nu och krypa ner i hennes säng igen. Det är som att färdas in i ett parallellt universum. Hon är alltid vacker och mjuk och snäll och tålmodig med mig. Och omtänksam och förstående. Och hon luktar verkligen alltid gott.

Har som sagt en symbolisk summa kvar på kontot. Ska använda den till att köpa Eurpshopper ris och snabbmakaroner. Så man håller sig ovanför ytan.

Hade en välkomstpresent på köksbordet när jag kom hem. En elräkning på 1200 spänn. Så nu vet jag vad studiestödet i maj kommer att gå till. Hur juni ska gå runt vet jag inte riktigt. Har inget jobb än i alla fall.

Ska lämna in ledarskapsarbetet snart, har inte börjat än. Inte med c-uppsatsen eller. Eller det personliga utlåtandet. Och tydligen kan man inte få skippa miljöpsyken heller om man vill ha examen. Orkar knappt bry mig, eftersom det varken kommer göra till eller från. Här kommer en rolig historia. Grace pratade med en snubbe på kommunen och bokade ett möte som skulle handla om sommarjobb. Väl där får hon veta att hon går en värdelös flumutbildning, att hon är värdelös på arbetsmarknaden och inte duger till att få jobb, och sen fick hon ett tack och adjö och numret till ett städföretag. Ljuset i tunneln var ett tåg, så att säga.

Nicki haltar, hon sladdade in i brandstegen. Mamma tyckte det verkade värre än förra gången. Tyvärr spelar det ingen roll för jag har inga pengar till att ta henne till veterinären, så jag bara hoppas och ber att det blir bra av sig själv.

Det är så jävla pissigt att vara hemma igen. Jag hade lust att gå av på varje station där tåget stannade och bara börja ett nytt liv där. Mamma hade tänkt låna pengar av mig men jag har ju inga att låna ut. Jag orkar inte oroa mig för henne också, det gör jag inte.

Allt är bara pengar pengar pengar. Snart är det det enda jag kan tänka på. Hur mycket jag har, vad jag har råd med, vad jag inte har råd med, hur jag ska få råd, hur mycket alla andra har, vad de gör för sina pengar, hur många jag skulle kunna mörda om jag bara fick lite pengar...jag drömmer mardrömmar om jobb och pengar på nätterna. Fy fan vad jag hatar pengar. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att ha pengar.


Hundra lysrör tända i skyn
Nu syns vägen, den som du valt
Ska du orka ända fram
ta ett helvete i taget

Du står och väntar i en ny loge
fönstren skakar blecket slår
Du kan känna vattnet stiga
men ta ett helvete i taget

Nu tänder dom på scen
Du ska upp där och få vingar
i en himmel som är röd
och i ljudet av händer

Och du ska sjunga om kärlek
som aldrig lyfte och fick fart
Om dom som inte lyckas
ta ett helvete i taget

När ljusen släcks och du är ensam
och någon slitit av all hud
då hör du dig själv vädja
till den Gud du inte längre känner

Hjälp mig tro, hjälp mig falla
från det grepp jag hänger i
Ge mig frid nog att kunna
ta ett helvete i taget



Just det. Team Cans vann körslaget. Fair game, de var bättre. Det är ändå skit samma för pengarna skulle ändå inte ha gått till nån verksamhet som jag nånsin kommer att ha nån nytta av.


Och för övrigt är jag LESS på att gråta på tåg. Jag måste ha gråtit mig igenom varenda jävla tåg i Sverige snart.

Jag saknar min kisse!

Jag saknar min lilla lussekatt! Det verkar som att han inte trivs nåt vidare hemma och ingen älskar honom som jag gör. Min lilla misse. Jag vill att han ska komma och bo med mig, men jag vet inte om han skulle trivas här heller. Och risken finns ju att han missförstår poängen med balkonger och skuttar ner på vägen. Men det kanske är värt att testa? I want my kittycat!

Jag drömde om Jojo Fänet inatt, det var ganska roligt. Hon, jag, och jag tror även Ellifiore och Chinokken, hade varit på stan nån gång nattetid, som vi ju brukar när hon är uppe i norr. Så skulle hennes pappa hämta oss (även Harry har plats i mina drömmar!) med bilen, precis som det brukar vara. Men så skulle han stajla och vara coola pappan och köra över en ganska hög snökarm med bilen, men det klarade inte bilen av så den ställde sig på högkant mitt i snödrivan. Så fick vi kravla ut, och jag letade hela tiden efter mitt bankomatkort, som jag sedan hittade mellan sätena.

Det är ganska vanligt i mina drömmar, jag tappar nåt eller letar efter nån eller någonting, och jag är inte uppmärksam på vad som händer annars i drömmen för jag är helt besatt av att hitta det jag tappat eller glömt. Undrar vad det kan betyda? Nån som är bra på drömtydning?

Att se de här videorna är som att titta på en macka när man är hungrig. Så sjukt jävla sööööt kisse!

Piercing och drömmar

Jag drömde en dröm inatt som jag inte kom ihåg direkt när jag vaknade. Den slog mig när jag var ute med hunden, bara som en tanke att nåt inte stämde. Så kom jag på vad det var. Minna är död! Men hon levde, i min dröm levde hon! Hon levde, jag tror att hon kommit tillbaka från det döda men det var inget konstigt med det. Jag kände mig bara lättad. Jag har ett vänskaparmband runt min fotled som hon gjorde åt mig och snydde fast runt min ankel en vecka innan hon lämnade oss. Den är sliten och färgerna är bleka men den sitter kvar. Och i drömmen blev jag så lättad för då kunde jag äntligen fråga henne om hon inte kunde göra en ny åt mig, för jag var så rädd att den gamla skulle ramla av. Och hon sa att självklart skulle hon göra en ny åt mig. Och sen kramade jag om henne, en riktig kram, tätt ihop med båda armarna om varandra. Och jag kände att hon doftade lika gott som alltid, och det var den känslan som kom över mig när jag var ute med hunden, och jag var tvungen att dra djupa andetag för att inte börja gråta mitt på gatan. Jävla drömmar. De är så verklighetstrogna och man önskar att man slapp vakna så man kunde drömma dem om och om igen. Eller så vill man inget hellre än att vakna upp. Hur som helst har saknade varit värre idag än på jävligt länge.

Så för att döva smärtan i själen piercade jag tungan och flyttade smärtan dit. Nej, så var det ju inte riktigt. Jag har varit sugen jättelänge men feghet och pengar har kommit ivägen, tills idag. Och det var ju inte så farligt. Det gick så himla fort, och det gör mest ont när jag måste röra tungan. Men jag har laddat upp med glass, yoghurt, fil, proviva och annat kallt och flytande. Självklart är jag otroligt sugen på pommes frites, sötsur sås, tacos, knäckebröd med skinka, och allt annat som är kryddstarkt och hårt. Men sånt är livet! Nöjd är jag i alla fall, som fan!


Dagens Sex and the City-fråga:
- Are there women in New York who are just there to make us feel bad about ourselves?

Sjuka drömmar

Jag känner mig otroligt less just nu. På det mesta. Särskilt på människor. Och skolan. Och Sverige. Ja just det, på det mesta. Hela livet är ett enda stort "måste" och "borde" intrasslat i en härva av dåligt samvete för allt möjligt, och irritation på grund av det dåliga samvetet, och dåligt samvete på grund av irritationen och så vidare och så vidare...

Jag måste få min jävla lägenhet nån gång. Så jag kan låsa in mig, stänga av mobilen och dra för gardinerna. Det ska bli så fucking jävla underbart! Om jag måste bo längre i det här dårhuset kommer jag med stor sannolikhet att göra något jag ångrar. Eller, inte ångrar direkt. Men som jag får nån slags lagstadgat straff för.

Inatt drömde jag en sjuk dröm. Jag var i ett hus med en massa människor, jag vet inte exakt vilka det var. Jag tror det pågick en fest, det var väldigt stökigt och högljutt. I ett rum låg i alla fall en död tjej, jag vet inte vem det var. Hon hade långt blont hår, men det var inte Minna. Hon låg där inne på ett bord, naken. Det kanske var nån slags twisted minnesvaka, jag har ingen aning. Jag var därinne ensam med henne, och jag kände mig desperat och förtvivlad. Jag kände att jag var tvungen att göra någonting. Och detta är ganska creepy, men jag öppnade henne på nåt sätt, med en skalpell kanske, och tog ut hennes inälvor! Inte alla, men levern och mjälten, och hjärnan också på nåt sätt, fast jag rörde inte hennes huvud. I alla fall, jag har en tydlig bild av hur jag står och håller hennes hjärta i handen. Jag vet inte varför jag gör så, men jag känner att jag måste göra det fast jag inte vill.

Sen grips jag av panik över att nån ska komma in och se vad jag har gjort, så jag stoppar tillbaka alltihopa igen. Men sen tycker jag att hon inte ser riktigt likadan ut, och jag är jätterädd att nån ska upptäcka vad jag har gjort. Jag går ut till festen/minnesvakan/dårhuset igen och försöker "smälta in" och prata normalt med folk, men egentligen är jag helt hysterisk.

Sen minns jag inget mer.

Nytt för den här veckan är att jag blivit tradera-beroende, samt att jag fortfarande inte har nån soffa.