Visar inlägg med etikett piercing. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett piercing. Visa alla inlägg

onsdag 15 juli 2009

En trevlig dag helt enkelt

Idag har jag varit ledig och först lunchat med Ellifiore på stan och därefter fikat med en ny bekantskap i Luleå. Trevligt värre, trots en blåsa stor som en jordgubbe under höger häl. Imorgon jobbar jag 13-21 men jag gråter inte för det. Ju mer jag jobbar desto mer gillar jag det, men jag måste göra nåt åt min sömnsituation snart. Idag gick det inte ens att sminka över mina mörka ringar ens med mitt mest exklusiva fejs-grejs. Jag tror jag ska börja redan nu med att ta en tidig kväll (för mig) och lägga mig och lyssna på ljudbok. Mia Törnbloms "Så Dumt". Läs den! Eller som jag, lyssna på den!

Dagens pensionärs-citat
Tant: Jag tycker den är väldigt fin den där.
Jag: Vilken då?
Tant: Jamen, den där du har där.
Jag: *pekar på min piercing i läppen* Den här??
Tant: Ja precis! Jag tycker den är väldigt fin.
Jag: Oj, tack! Det är inte alla som tycker det!
Tant: Ja men folk är så fåniga. Det är väl jättefint att ha nånting som inte varenda människa springer omkring med!

Det finns med andra ord redan människor över 80 år som tycker om piercingar. Ett litet steg för mig men ett stort steg för mänskligheten!

torsdag 11 juni 2009

Det gör ont en stund på natten men inget på dan...

Ja, jag önskar då att det var sant. Jag har drabbats av nån sorts akut rygg-ont. Igår var det lugnt men imorse när jag skulle stiga ur sängen kändes det som att nån jammat in en spade mitt i svanken på mig, jag nästan gick ner på knä. Så jävla ont, jag fattar inte. Det är liksom en bred huggande smärta. Det har blivit lite bättre under dagen så länge jag inte böjer mig framåt eller står i vissa ställningar...skitlätt när man jobbar inom vården, verkligen. Nån nerv kanske har kommit i kläm. Jävla rygg. Just nu skulle det kännas bra att vara ledig i helgen men jag måste jobba, så är det bara. Jag måste även hinna städa innan älsklingen kommer på söndag. Zon-smörja kanske hjälper? Vi får se. Det är säkert inte så farligt. Det känns bara farligt.

Jobbet är i alla fall roligt, det känns så skönt att få jobba med nåt konkret, nyttigt och givande för att sedan kunna stämpla ut, gå hem och vara ledig på riktigt några timmar innan man måste jobba igen. Inte sitta i skolan och lyssna på trista föreläsningar för att sedan åka hem och skriva arbeten och hela tiden vara stressad över allt man inte hinner och orkar. Visst funkar det att sitta och hamra på tangenterna tills långt efter midnatt, men allting tar skada av det. Arbetena blir skit, sömnen blir skit, "fritiden" blir skit, man ser ut som skit... Nästa steg blir att inta coca-colan intravenöst för det är ändå det jag lever på. Begreppet "ta till flaskan" har fått en helt ny innebörd för mig.

Så att jobba ska faktiskt bli skönt och roligt. Inte varenda dag, men betydligt bättre än att plugga. Jag har redan skrattat mer på två dar än jag brukar göra på en hel vecka. Mycket tack vare den rara farbrorn som trodde han hittat en praktisk potta i tvättstugan. Tyvärr var det ingen potta utan en bakmaskin/hushållsassistent som man bakar bröd och sånt i. Men den dög den också, tyckte väl farbrorn som kissade i degbunken och därefter tömde den upp och ner över läskbackarna som stod bredvid. Så om någon undrar vad jag gjorde igår kväll så rengjorde jag 32 Loka-flaskor mycket noggrant med papper och tvättsprit. "Har man inte jobb så gör man sig ett" som Lotta sa.

Dagens pensionärs-citat: "Men du ser ju för hemsk ut. Du har ju en sån där stor blemma vid munnen!"

Sensmoralen i den sagan är att inte alla pensionärer uppskattar en snygg läpp-piercing. Samt att jag aldrig mer ska äta bullar på jobbet.

onsdag 26 november 2008

Oh my god, they killed Kenny!


Kolla, visst blev jag fin! Det här är vad jag ägnar kvällarna åt när jag borde skriva CD-uppsats eller nöta in spanska verb. Du kan också göra dig själv till South Park-figur, klicka bara här och go nuts. Notera den sexiga piercingen i läppen förresten, den fanns inte ens med i programmet. It's freestylin' baby!

På tal om South Park så har jag laddat ner South Park - Mr Hankey's Christmas Classics. Jag tror det kommer att bli en riktig pärla i samlingen.

onsdag 3 september 2008

Mammas nya pärla


Mamma har ärvt en ny liten pålle, som att hon inte hade händerna fulla redan. Men håll med om att hon är söt!

Moster kan knyta handen på uppmaning och följa pekfingret med blicken. Vilket inte låter som något att hurra för, men det är tydligen positivt.


Jag har utvecklat en mycket förfinad teknik där jag skrattar med endast min överläpp, för att piercingen ska läka fortare. Det kommer ju ändå att gå 6-8 veckor innan den är helt läkt. Tålamod, tålamod.

Var kan man hitta en lagom bra kamera till ett lagom bra pris? Jag vet absolut ingenting om kameror så jag känner mig lite vilsen.

Kort uppdatering, men jag känner mig lite kraftlös efter ett styrketräningspass och en dubbellektion i statistik. Have mercy on me.

fredag 29 augusti 2008

Äntligen!


Äntligen! Har jag piercat läppen! Yay yay yay! Jag sa inte ett pip men jag djupandades som en förstföderska. Piercaren var sjuk igår och idag svarade ingen när jag ringde men jag åkte dit i alla fall. Är han inte där kan man kanske hitta ett par schyssta skor, tänkte jag. Men tji fick jag. Keep your body guessing. Jag får inte till nån bra bild med min dumma mobilkamera, jag behöver verkligen en ny digitalkamera. Men det är en plopp i vänster sida av underläppen i alla fall.

Jag har ätit en macka (jippii! jag kan äta!) men det tog sjukt lång tid för piercingen hakade fast sig bakom tänderna hela tiden. Så tyvärr tyvärr får jag överleva resten av kvällen på Trippel Chokladrippel. Det är mycket tråkigt men man får ju offra litegrann. Så är det.

Imorgon kväll är det cruising här i Boden, och om ni vill åka med i en -59 DeSoto Firedome Sportsman så har jag ett par platser över. Om nu inte pappa ändrar sig när han får se min nya utsmyckning förstås, man vet aldrig. Men som sagt, annars finns ett par platser över. Jag diggar alltid att åka i pappas bilar såklart, men jag kommer att känna mig MYCKET hetare när jag själv sitter i förarsätet, och inte sitter bredvid en man i tveksam ålder och måste noja över att folk kan få för sig att han INTE är min pappa. Om ni fattar vad jag menar.

tisdag 8 juli 2008

Vill ha, ska ha!


Jag vill ha och jag ska ha en industrial i mitt vänstra öra, det är bara så. Det nedre hålet är alltså redan gjort, det som aldrig vill läka alltså. Har suttit med örat nerkört i ett decilitermått med koksaltlösning tills jag nästan hade nackspärr och fastnade så. Men jag har läst på flera ställen att man inte bara ska badda utan helt enkelt DRÄNKA piercingen i koksaltlösning så att saltet hinner suga ut alla bassilusker som finns där inne. Vi får väl se hur den ser ut imorgon. Vill ju inte göra nåt nytt hål innan det här har läkt. Men jag har alldeles för dåligt tålamod för att vänta och vänta. Tur att jag inte har piercat naveln, jag skulle bli vansinnig av att den aldrig läkte. Tungan var verkligen a piece of cake jämfört med örat! Å andra sidan kan man pierca örat och ändå äta, vilket helt klart är en fördel! Efter fyra dar av kräm, yoghurt, saft och isvatten var jag redo att begå mord för en knastrande kryddig tacotallrik. Ah, ljuva minnen.

Ett bonus-pensionärs-citat:
Stefan till liten söt tant: - Vad gör du för nånting?
Tant: Jag knullar! Det är så dåligt med karlar på det här stället. Kan man inte få sig en i månaden i alla fall?!
Bea: Det är inte lite krav tanterna har. En gång i månaden, det var minsann mer än jag fick när jag var singel!

Jag kommer säkert bli en sån där riktig kåt gammal snusktant, nypa vårdbiträdena i häcken och vara riktigt jävla jobbig. Idag fick de stackarna grillkorv som liknade gråaktiga avhuggna penisar. Om det är sån kvalité på maten nu, vad ska vi få när vi blir gamla? Råttkött? Hö? Grillade mygg? Vem vet.

söndag 6 juli 2008

Mostly I think euuuww

Ohana varnade mig för att piercingar i öronkanten kan vara besvärliga, hennes läkte aldrig så hon fick ta ut den och nu har hon en pytteliten knöl där den satt som inte vill gå bort.

"Äsch", tänkte jag, "det fixar sig!" men nu har det gått skitlång tid sen jag gjorde min, och den läker fanimej aldrig. Den blir lite bättre, sen blir den sämre, sen blir den lite bättre, och sen sämre igen. Och nu när jag kom ut ur duschen upptäckte jag att det rann vitt äckelpäckel och lite blod från den, jag har väl dragit på mig en fucking infektion i den, det är ju jättefint. Vad ska man göra åt infektioner och besvärliga piercingar? Har baddat den med Perfect Antiseptic Solution (tror jag den heter i alla fall) och jag har också gjort en koksaltlösning och baddat med den.

Största problemet är ju att jag sover på den, den får liksom aldrig vara ifred tillräckligt länge för att läka. Men vad ska jag göra åt det, jag sover ju när det händer! Jag får knyta fast mig själv i en av sängstolparna så jag helt enkelt inte kan vrida mig åt min vänstra sida. Vill man vara fin får man lida pin.

Ellifiore har en genial idé inför Priden, och jag ska göra samma sak! Eller inte exakt samma sak. Hon ska nämligen låna ett par kalsingar av sin sambo. Jag ska inte låna ett par kalsingar av hennes sambo. Däremot ska jag kanske köpa ett par egna, om jag inte hittar ett par riktigt fina tjej-boxers. Kjolarna till våra Sailor-dräkter är nämligen såpass uppsydda att vi riskerar att flasha allehanda bögar och flator om vi vill böja oss fram, och det kanske är onödigt. Eller uppskattat, vem vet!

Apropå flasha tror jag att jag råkade göra det för nån stackars oskyldig man som gick förbi nedanför min lägenhet. Jag skulle ju bara titta ut och stänga dörren när jag hade duschat, men tänkte väl inte riktigt på att min högra tutte tittade ut samtidigt, satans olydiga otyg är dom båda två. Förlåt käre okända man om du mot förmodan läser detta. Jag ska hålla in behagen när jag stänger balkongdörren i framtiden.

söndag 20 april 2008

Varför...?


Jag undrar om den här killen hade en svår barndom. Jag har svårt att komma på nån annan anledning till att man vill köra upp en överdimensionerad mashmallow genom underläppen. Börjar jag bli gammal?

torsdag 21 februari 2008

Piercing och drömmar

Jag drömde en dröm inatt som jag inte kom ihåg direkt när jag vaknade. Den slog mig när jag var ute med hunden, bara som en tanke att nåt inte stämde. Så kom jag på vad det var. Minna är död! Men hon levde, i min dröm levde hon! Hon levde, jag tror att hon kommit tillbaka från det döda men det var inget konstigt med det. Jag kände mig bara lättad. Jag har ett vänskaparmband runt min fotled som hon gjorde åt mig och snydde fast runt min ankel en vecka innan hon lämnade oss. Den är sliten och färgerna är bleka men den sitter kvar. Och i drömmen blev jag så lättad för då kunde jag äntligen fråga henne om hon inte kunde göra en ny åt mig, för jag var så rädd att den gamla skulle ramla av. Och hon sa att självklart skulle hon göra en ny åt mig. Och sen kramade jag om henne, en riktig kram, tätt ihop med båda armarna om varandra. Och jag kände att hon doftade lika gott som alltid, och det var den känslan som kom över mig när jag var ute med hunden, och jag var tvungen att dra djupa andetag för att inte börja gråta mitt på gatan. Jävla drömmar. De är så verklighetstrogna och man önskar att man slapp vakna så man kunde drömma dem om och om igen. Eller så vill man inget hellre än att vakna upp. Hur som helst har saknade varit värre idag än på jävligt länge.

Så för att döva smärtan i själen piercade jag tungan och flyttade smärtan dit. Nej, så var det ju inte riktigt. Jag har varit sugen jättelänge men feghet och pengar har kommit ivägen, tills idag. Och det var ju inte så farligt. Det gick så himla fort, och det gör mest ont när jag måste röra tungan. Men jag har laddat upp med glass, yoghurt, fil, proviva och annat kallt och flytande. Självklart är jag otroligt sugen på pommes frites, sötsur sås, tacos, knäckebröd med skinka, och allt annat som är kryddstarkt och hårt. Men sånt är livet! Nöjd är jag i alla fall, som fan!


Dagens Sex and the City-fråga:
- Are there women in New York who are just there to make us feel bad about ourselves?

lördag 24 november 2007

Men för bövelen!

...är ett uttryck oftast använt av kapten Haddock samt personer som är döda för länge sen. Men jag kände att det passade bra idag.

Tentan har, efter nästan en månad, inte blivit rättad än! Tentan bestod av fem frågor fördelade på fem lärare. Hur svårt kan det vara?

Jag blir vansinnig på mitt hår men jag vet inte hur jag ska klippa det. Jag funderar på att gå på stan, spana ut en tjej med snygg frilla, släpa in henne till frisören och peka på henne. Då kanske jag får det som jag har tänkt mig.

Jag vill även pierca mig och tatuera mig nu. Jag var till och med till tatueringsstudion igår. Det såg mörkt och tomt ut. Det fanns heller inga ledtrådar om öppettider eller telefonnummer. Jag får helt enkelt smyga omkring där utanför tills Poppen släpper in mig, alternativt grannarna ringer polisen.

Men så jävla frustrerande. Jag har skrivklåda men jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om.

Jag får helt enkelt återkomma. Under tiden kan vi alla begrunda vart vårt moderna samhälle egentligen är på väg, med ett litet citat från Tjuvlyssnat.se.

Gröna linjen mot Farsta Strand
Tjej 20+ (till sin kompis): Det tråkiga är att jag aldrig kan berätta för honom att jag är gravid eftersom han aldrig är online på MSN.

Dagens Sex and the City-fråga:
- Is motherhood a cult?