Mardröm

Det är bara när jag vaknar och somnar om som jag minns mina drömmar. Jag vaknade strax efter sju imorse men somnade om igen och drömde en mardröm.

Jag drömde att jag stod utanför mitt hyreshus. Jag hade på mig en tunn sommarklänning och jag var barfota. Plötsligt började det regna, det riktigt öste ner. Jag tittade upp och såg enorma moln rulla in över himlen. Det såg inte ut som regnmoln, det var enorma kolsvarta moln som såg ut som brandrök. Alla människor sprang in och tog skydd och körde iväg i sina bilar, det regnade fruktansvärt mycket och jag blev genomblöt i min tunna klänning. Men jag stod kvar och tittade upp på regnet. Då kom mamma ut genom porten med hundarna och körde iväg och lämnade mig kvar på asfalten. Då insåg jag att det inte skulle sluta regna, att oavsett om det var Guds eller klimathotets fel så skulle det här regnet dränka mig. Jag sprang in genom porten och upp ur min lägenhet. Katterna var inte där, kanske hade mamma tagit med dem också. Jag blev förvirrad och tänkte: kanske har jag drömt alltihop? Jag har nog sovit drömt nåt dumt.

Jag gick in på toan och satte mig på toalettlocket. Men när jag böjde huvudet framåt såg jag att det droppade, vattnet var orangerött av hårfärg eller blod, och jag insåg att jag inte hade drömt. Jag sprang ut igen, och det ösregnade och folk sprang omkring i panik för att samla ihop sina barn och ägodelar och ta sig därifrån. Och jag tänkte: ska jag dö såhär? Jag tänkte på Hanna och på att jag ville dö tillsammans med henne men att jag aldrig skulle hinna ta mig ända till Falun innan jag drunknade. Och jag tänkte att jag kommer att dö här, alldeles ensam, i den här fula jävla klänningen kommer jag att drunkna, och var det här det enda jag kunde åstadkomma i mitt liv? Is this it?

Det är svårt att beskriva känslan i drömmen, men den var otroligt levande. Jag kände hur blöt och frusen jag var och jag kände hur ensam jag var, ensammast i hela världen skulle jag drunkna utan att ens ha hunnit leva. Det är ingen rolig känsla att vakna med.

Jag drömmer ganska ofta mardrömmar. När jag var yngre drömde jag samma dröm med olika variationer. Jag drömde att jag åkte i en bil som nån annan körde, ibland mamma och ibland åkte jag med farmor och farfar. Den som körde förlorade kontrollen över bilen och körde ner i en sjö, älv eller nån slags vatten och jag såg hur vattnet steg på alla sidor om bilen och kom in genom rutorna och jag visste att jag inte kunde komma ut, utan att jag skulle drunkna.

Jag har ofta drömt att jag skriker så högt jag kan men det kommer inga ord. Jag skriker och skriker på hjälp men ingen kan höra mig. Eller att jag försöker ta mig till hjälpen men att jag måste kräla genom ett lerigt träsk eller ta mig fram på tunn slaskig is och inte kommer nånstans. I en annan dröm var jag en indiankvinna som blev skjuten av en nybyggare med pilbåge. I drömmen dog jag faktiskt, annars brukar jag hinna vakna innan jag dör.

Förbannade skitdrömmar. Jag vill drömma att jag ligger på en solig strand, hoppar fallskärm, är miljonär och sprätter med alla mina stålar eller har fantastiskt sex. Eller vilken dröm som helst som gör att jag inte behöver vakna med ångest, jag är inte kräsen.