Jag är med hund!

Jag är med hund! Det har gått så fort så jag knappt hunnit med, men så är det i alla fall. En liten vovve ska flytta hem till mig!





Min planering framöver:
Tisdag & onsdag: plugga som ett psyk.
Torsdag: Skriva tenta, gå på infomöte angående eventuellt extrajobb.
Fredag: Åka till Luleå.
Lördag: Halloweenparty!
Söndag: Åka till Hanna! <3
Måndag-söndag: Ha så jävla mycket sex! Och kanske hinna med andra saker, vi får se hur mycket vi kan klämma in i schemat!
Söndag: Åka till Arlanda och möta upp min nya pälskling som flyger från Italien.

Jag ska alltså adoptera en hund från http://www.hundhjalpen.se/. En superbra organisation, jag kan inte promota dem nog. Ikväll har jag pratat med Linda, en av eldsjälarna i organisationen, och vi kom fram till att jag ska bli matte till Niky(jag ska ändra stavningen till Nicki), som anländer till Sverige från hundhägnet i Italien den 11e november.

Niky ströps långsamt under ett helt år. När hon var ca 2 månader satte hennes ägare fast henne i en 60cm lång kedja på sin gård. Han gav henne stryk och nån brödbit ibland men inte mer än så. Detta pågick under ett helt år, medan Nicki växte byttes kedjan aldrig ut, istället bäddades den in i huden så att hundhjälpens veterinär var tvungen att operera ut den ur hennes hals när de väl kunde rädda henne från tortyren.

Denna lilla rädda vanvårdade misshandlade varelse ska alltså få bo med mig, och kanske även tillsammans med en eller annan tjurig exotic perser om de nu alls vill följa med mig när jag flyttar, och ibland också med mammas adopterade rumänska vovve, som jag ju har delad vårdnad om. Det känns så jävla roligt. Jag hoppas verkligen att hon kommer att trivas med mig. Egentligen vet jag inte varför jag läser psykologi. Det är ju djur jag brinner för. Människor går ändå inte att rädda, det är nåt jag har lärt mig den hårda vägen. Jag skulle vilja bli djurskötare, djurpolis, eller jobba för hundhjälpen, kattakuten, djurskyddet eller vad som helst som tar hand om djur. Då skulle jag ärligt kunna säga att jag älskar mitt jobb, vilket jag starkt tvivlar på att jag kommer kunna göra med den utbildning jag nu håller på att färdigställa.

Hur som helst...det finns ju alltid möjlighet att bli en crazy catlday. I'm keeping the option open.

Bilden föreställer Nicki precis efter att man opererat ut kedjan ur hennes hals. Det nyper till i hjärtat varenda gång jag ser den.