Idag är ingen bra dag. Jag är på gränsen till tårar hela tiden. Utom när jag passerat gränsen och gråter för fullt, förstås.
Jag besökte Minnas pappa idag. Han är en av de snällaste och underbaraste människor jag känner. Jag tycker väldigt mycket om honom, och jag tycker väldigt mycket om hans fru också. Fantastiska människor. Det var väldigt skönt, och väldigt jobbigt på samma gång. Jag känner att mina tankar kan speglas i honom. Han tänker i samma banor som jag på många sätt. Det är skönt att veta. Att jag inte är ensam om mina tankegångar, att jag inte är en konstig människa som tycker och tänker som jag gör.
Det känns som att jag alltid är ledsen. Alltid. Jag är en massa andra saker också. Sur, nere, deppig, arg, frustrerad, glad, sprallig, kåt, orolig, kär. Men det känns som att jag egentligen, parallellt med alla dessa känslor, är obotligt evigt ledsen. Det är som en del av min personlighet. Som en hel del fantasilösa människor brukar beskriva sig själva: jag är en glad tjej! Så skulle jag kunna beskriva mig nu för tiden. Hej, jag är en ledsen tjej!
Men vad ska man göra. Min bästa vän finns inte längre. Det är på sätt och vis ett faktum, på sätt och vis är det min tro. Minna orkade inte med smärtan i själen längre. Men vissa menar ju att själen lever kvar, eller att det finns ett paradis, eller en slags annan dimension. Ja, du vet. Jag tror inte att det finns nåt liv efter detta. Notera "tror". Jag ska absolut inte påstå att jag vet. Jag antar att många kommer vilja motbevisa mig, men spara på krutet. Jag kan bara konstatera det allra viktigaste. OM det finns någon himmel, paradis, andra dimension eller liknande, så är det där Minna finns. Om inte, så finns det bara en sista vila. Ett mörker, ett ingenting. Och det tycker jag inte låter hemskt. Faktiskt inte.
Det är konstigt vilka saker som hjälper. Som faktiskt verkligen hjälper. Det är inte alls det man kan tro.
Saker som hjälper mot bottenlös oändlig sorg:
1. Vädret. Jag kan stanna upp och bara titta upp mot stjärnhimlen, mot fullmånen, mot skymningssolen. Jag kan bli helt andlös över hur otroligt vackert det är. Jag körde bil idag, bara körde omkring och lyssnade på jättehög musik och grinade så det stänkte om det. Så stannade jag till och betraktade den norrländska hösten. Löven, solen, vattnet. Det får mig av nån anledning att känna mig lugn, ödmjuk och tacksam.
2. Musik. Sorgsen, glad, arg, sexig. Musik är balsam för själen. I'm making the soundtrack of my life. Musik som särskilt får mig att tänka på Minna: Lars Winnerbäck, Depeche Mode, Magnetic Fields, Savage Garden (i synnerhet Darren Hayes), Frou Frou, Maria Mena.
3. Fantastiskt sex med min fantastiska flickvän. Egentligen allt jag gör med min fantastiska flickvän, men sexet är ju bara så...sexigt! ;)
4. Att bli full. Det låter ju lite väl patetiskt, men jag menar inte bli pinsam och spy ner allt-karatefylla. Jag menar några cider och en drink-full. Jag blir fnittrig och danssugen och kan se lite positivt på saker och ting och jag somnar gott. Fan, nu lät det ju patetiskt i alla fall.
5. Att skriva av mig. Det kanske märks.
Jag saknar min älskling så jag nästan blir nipprig. Men på torsdag tar jag kvälltåget till min älskling! Det ska bli så otroligt skönt att få träffa henne, och att få komma bort härifrån. Det enda negativa är att jag inte kommer att kunna vara med på Minnas gravsättning eller vad det kallas. Men jag tror inte hon skulle missunna mig det här. Det vore inte Minnas stil. Hon skulle vara glad för min skull och vilja höra alla smaskiga detaljer.
Jag besökte Minnas pappa idag. Han är en av de snällaste och underbaraste människor jag känner. Jag tycker väldigt mycket om honom, och jag tycker väldigt mycket om hans fru också. Fantastiska människor. Det var väldigt skönt, och väldigt jobbigt på samma gång. Jag känner att mina tankar kan speglas i honom. Han tänker i samma banor som jag på många sätt. Det är skönt att veta. Att jag inte är ensam om mina tankegångar, att jag inte är en konstig människa som tycker och tänker som jag gör.
Det känns som att jag alltid är ledsen. Alltid. Jag är en massa andra saker också. Sur, nere, deppig, arg, frustrerad, glad, sprallig, kåt, orolig, kär. Men det känns som att jag egentligen, parallellt med alla dessa känslor, är obotligt evigt ledsen. Det är som en del av min personlighet. Som en hel del fantasilösa människor brukar beskriva sig själva: jag är en glad tjej! Så skulle jag kunna beskriva mig nu för tiden. Hej, jag är en ledsen tjej!
Men vad ska man göra. Min bästa vän finns inte längre. Det är på sätt och vis ett faktum, på sätt och vis är det min tro. Minna orkade inte med smärtan i själen längre. Men vissa menar ju att själen lever kvar, eller att det finns ett paradis, eller en slags annan dimension. Ja, du vet. Jag tror inte att det finns nåt liv efter detta. Notera "tror". Jag ska absolut inte påstå att jag vet. Jag antar att många kommer vilja motbevisa mig, men spara på krutet. Jag kan bara konstatera det allra viktigaste. OM det finns någon himmel, paradis, andra dimension eller liknande, så är det där Minna finns. Om inte, så finns det bara en sista vila. Ett mörker, ett ingenting. Och det tycker jag inte låter hemskt. Faktiskt inte.
Det är konstigt vilka saker som hjälper. Som faktiskt verkligen hjälper. Det är inte alls det man kan tro.
Saker som hjälper mot bottenlös oändlig sorg:
1. Vädret. Jag kan stanna upp och bara titta upp mot stjärnhimlen, mot fullmånen, mot skymningssolen. Jag kan bli helt andlös över hur otroligt vackert det är. Jag körde bil idag, bara körde omkring och lyssnade på jättehög musik och grinade så det stänkte om det. Så stannade jag till och betraktade den norrländska hösten. Löven, solen, vattnet. Det får mig av nån anledning att känna mig lugn, ödmjuk och tacksam.
2. Musik. Sorgsen, glad, arg, sexig. Musik är balsam för själen. I'm making the soundtrack of my life. Musik som särskilt får mig att tänka på Minna: Lars Winnerbäck, Depeche Mode, Magnetic Fields, Savage Garden (i synnerhet Darren Hayes), Frou Frou, Maria Mena.
3. Fantastiskt sex med min fantastiska flickvän. Egentligen allt jag gör med min fantastiska flickvän, men sexet är ju bara så...sexigt! ;)
4. Att bli full. Det låter ju lite väl patetiskt, men jag menar inte bli pinsam och spy ner allt-karatefylla. Jag menar några cider och en drink-full. Jag blir fnittrig och danssugen och kan se lite positivt på saker och ting och jag somnar gott. Fan, nu lät det ju patetiskt i alla fall.
5. Att skriva av mig. Det kanske märks.
Jag saknar min älskling så jag nästan blir nipprig. Men på torsdag tar jag kvälltåget till min älskling! Det ska bli så otroligt skönt att få träffa henne, och att få komma bort härifrån. Det enda negativa är att jag inte kommer att kunna vara med på Minnas gravsättning eller vad det kallas. Men jag tror inte hon skulle missunna mig det här. Det vore inte Minnas stil. Hon skulle vara glad för min skull och vilja höra alla smaskiga detaljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar