Välkommen pälsboll + jag saknar min älskling

Nu är jag hemma igen. En vecka går jävligt fort! Särskilt när jag är med min älskling. Då går det alldeles för fort. Vi har bara gjort en massa massa naughty stuff heeeela tiden. Jajjamen. Och ätit godis. Och klätt ut oss. (Obs, min flickvän är styggt snygg och jag har bildbevis på det och nix du får inte titta.) Och sista dagen, igår, ägnade vi åt att hämta hem min nya vovve från Arlanda, och detta helsikesuppdrag kan inte fångas i den lilla meningen. Det måste upplevas. Interesting facts: jag svettades oavbrutet från klockan åtta på morgonen till klockan fyra på eftermiddagen. Under dennna tid åt jag ingenting, drack ingenting och gick inte på toa, jag var upptagen med att kånka hund och stressa upp mig och vara en pain in the ass för min stackars tjej, förlåt igen gumman. Skulle aldrig klarat det utan dig!. Mitt humör var strålande, jag visste inte om jag var mest sugen på att kräkas, gråta eller slå nån. Helst alla tre på en gång tror jag.

Men min vovve är verkligen verkligen söt. Hon är en tuffing. Hon var en ganska ynklig syn när hon klev ur buren på Arlanda. Sen var det tyvärr bara att skyffla in henne igen och stressa till inrikesterminalen och hoppa på planet till Luleå. Väl där möttes vi av välkomstkommitén bestående av mamma och Strauss, vår rumänska gathund. Nicki är skiträdd för mamma och Strauss(och katterna) är ganska sura på lillasyster. Menmen, de kommer nog över det. Vi har varit ute och promenerat och Nicki verkar inte vara särskilt rädd för varken bilar, cyklar eller andra hundar än så länge. En liten tuffing. Just nu sover hon på sin säng. Strauss smyger in då och då, stjäl alla ben och godisar hon fått och gömmer dem i soffan. Han är en snål jävel. Men gullig. Nicki har inte gjort några olyckor inne hittils, trots att hon aldrig bott i ett hem förut. Hon verkar vara väldigt lyhörd och klok, hon förstår liksom vad som förväntas av henne. Smart brud.

Jag saknar redan Hanna väldigt mycket. Det blev ju så stressigt i söndags så en hel dag försvann egentligen. Och en dag är mycket. Och nu kommer en varning för pretto och kärlekskrank text. Alla cyniker samt bittra bör scrolla förbi nu, eller kanske kolla in youtube istället. Där finns ett intressant klipp på en pyton som ätit en flodhäst. Hursomhelst.
Hanna är väldigt värdefull och viktig för mig. Och det hoppas jag att hon vet. Egentligen vill jag bara göra mitt allra bästa för att hon ska känna sig glad, nöjd, tillfredsställd, trygg, lugn, lycklig och älskad. Och sen då? Ja, om jag lyckas med det så är det väl bara att gå och lägga sig och försöka göra om samma sak imorgon igen! Sen kan jag ju också tillägga att hon gör mig väldigt ***, särskilt när hon är *** och hennes *** är ju helt fantastiska, och *** också. Ja jävlars. Ja, den här delen blev ju inte särskilt pretto men jag ville ha det sagt. Utan att säga det. Du får väl tänka lite själv också, det här är en blogg, inte mitt livs sexnovell. Fast jag skulle lätt kunna skriva en sån också, baserad på autentiska händelser med min cuddleslut. Ha!

Nej, nog om detta. Nicki sover redan på min säng och jag tror att jag ska joina henne. Eller se några avsnitt till av Scrubs. Jag diggar verkligen Doctor Cox.
I Desperate Housewifes diggar jag för övrigt Bree.
I L Word diggar jag Shane och Alice.
I Sex And The City diggar jag Miranda och Smith.
I Buffy the Vampire Slayer diggar jag Spike och Giles.
I My so called life diggar jag Rayanne och Jordan.
I Greys Anatomy diggar jag Christina och Izzie.
I Coupling diggar jag Jeff.

Det här var rätt skoj. Men istället för att babbla om serier så ska jag nu ägna mig åt att titta lite. Puss å kläm.