Hey! Ville bara lämna en hälsning...
Tycker att du är väldigt söt. =)
Tråkigt att du är nedstämd. =/
Önskar dig en Glad Påsk iaf.
Mvh.//Hannah
Detta lilla mail trillade in i min inkorg på Qruiser den 8 april klockan 20.23. Inte kunde jag ha en aning om att hon som skrev det var en helt underbar person (jag noterade vid tillfället endast att hon var en heting) och att hon faktiskt skulle bli min flickvän. Men så är det! Och det är helt fantastiskt!
Ah, den ljuva tiden. Jag var bitter som fan faktiskt. Jag var helt inställd på att slänga allt som hade att göra med kärlek åt helvete, och gå i celibat alternativt bli en überslampa. Men så blev det alltså inte. Puh. Tur det. Celibat låter ohyggligt tråkigt, och hur lätt är det att bli überslampa i en stad där det inte finns en människa man vill knulla? Nej, jag hade absolut en väldans tur. Men det visste jag ju redan. För det första är Hanna, vilket jag, ytliga människa, noterade redan vid första mejlet, jävligt snygg. Och det är ju jättebra eftersom jag inte tänder på fula människor. Men jag tänder defnitivt på Hanna, hon är ju hot as hell liksom. Sen är hon dessutom rolig, på rätt sätt! Alltså hon har både intelligent och barnslig humor, till skillnad från clownhumor och omogen humor, vilket jag inte tål. Människor med sådan humor vill jag socka. Socka = ta första bästa svettiga grymstrumpa och köra ner i halsen på fanskapet.
Och hon har lätt för att skratta vilket är jätteviktigt. Hellre ensam än vara i ett tråkigt förhållande! Hon är inte heller överlägsen, snobbig eller nedlåtande. Mycket mycket viktigt. Hon är även snäll, emaptisk, omtänksam och förstående. Det är ju skitbra. Plus att hon har mer svårdefinierade egenskaper, men ack så värdefulla, som att hon är busig, finurlig, klurig och mysig.
Jag kan även, och lyssna noga nu barn, vara stolt över henne. Det känns verkligen som en lättnad. Hon är social, hon kan umgås med mina vänner, hon kan föra en konversation med min mamma! Det är kanon! Och! Hon tycker om både hundar och katter, äter kött, sågar moderaterna, är grymt bra i sängen och går inte i kyrkan! Kan det bli bättre? Nej, det kan hon inte! Men det visste jag redan.
Vi har varit ihop i mer än sex månader nu. Och det är nästan läskigt bra. Det är visserligen jävligt jobbigt också. 85 mil är ingen promenadsträcka. Samtidigt så är det lätt på ett sätt. För att hon är så värd det. För att vi verkligen är skickliga på att utnyttja tiden som vi har på bästa sätt. För att vi ägnar tiden vi inte är tillsammans åt att prata med varandra om allt och ingenting. För att det finns en slags magi i längtan, i saknad, i förväntan och planering och nedräkning och när man får syn på henne genom tågfönstret och tänker på presenten man har åt henne i väskan och vet att man har x antal dar framför sig som man bara ska ägna åt henne och ingenting annat. För hur långt borta hon än är så älskar jag henne som fan och hon känns alltid nära för jag har henne i mitt hjärta.
Eller som Tomas Ledin uttrycker det: man måste gilla läget, gillalalalala läget....
Har ont i ryggen av allt flytt-packandet men det går i alla fall framåt. Jag har mycket grejer! Jag längtar tills jag flyttar! Och till nyår kommer Hanna till mej! Hurra!
Jag har kommit på varför den senaste dagarna kännts så usla. Det är november! Fucking jävla november! Det har varit så mycket med allt så jag har glömt passa mig för november! Hade jag tänkt efter lite så hade jag kommit ihåg att jag alltid blir jävligt låg under en period i november. Kanske har lite anlag för vinterdepression, vad vet jag. Men jag blir i alla fall lättretlig, aggressiv, grinfärdig och allmänt livstrött. Men nu när jag kommit på att jävla november har kommit så har jag varit riktigt uppåt idag, tog en jättehärlig promenad med vovvarna i all snö som kommit. Det har snöat hela dan, väldigt vackert är det.
Nu ska jag fortsätta prata med min Hanna, och kanske packa lite till innan jag går och sussar.
Dagens Sex and the City-fråga:
- Is there a secret cold war between married and singles?
Tycker att du är väldigt söt. =)
Tråkigt att du är nedstämd. =/
Önskar dig en Glad Påsk iaf.
Mvh.//Hannah
Detta lilla mail trillade in i min inkorg på Qruiser den 8 april klockan 20.23. Inte kunde jag ha en aning om att hon som skrev det var en helt underbar person (jag noterade vid tillfället endast att hon var en heting) och att hon faktiskt skulle bli min flickvän. Men så är det! Och det är helt fantastiskt!
Ah, den ljuva tiden. Jag var bitter som fan faktiskt. Jag var helt inställd på att slänga allt som hade att göra med kärlek åt helvete, och gå i celibat alternativt bli en überslampa. Men så blev det alltså inte. Puh. Tur det. Celibat låter ohyggligt tråkigt, och hur lätt är det att bli überslampa i en stad där det inte finns en människa man vill knulla? Nej, jag hade absolut en väldans tur. Men det visste jag ju redan. För det första är Hanna, vilket jag, ytliga människa, noterade redan vid första mejlet, jävligt snygg. Och det är ju jättebra eftersom jag inte tänder på fula människor. Men jag tänder defnitivt på Hanna, hon är ju hot as hell liksom. Sen är hon dessutom rolig, på rätt sätt! Alltså hon har både intelligent och barnslig humor, till skillnad från clownhumor och omogen humor, vilket jag inte tål. Människor med sådan humor vill jag socka. Socka = ta första bästa svettiga grymstrumpa och köra ner i halsen på fanskapet.
Och hon har lätt för att skratta vilket är jätteviktigt. Hellre ensam än vara i ett tråkigt förhållande! Hon är inte heller överlägsen, snobbig eller nedlåtande. Mycket mycket viktigt. Hon är även snäll, emaptisk, omtänksam och förstående. Det är ju skitbra. Plus att hon har mer svårdefinierade egenskaper, men ack så värdefulla, som att hon är busig, finurlig, klurig och mysig.
Jag kan även, och lyssna noga nu barn, vara stolt över henne. Det känns verkligen som en lättnad. Hon är social, hon kan umgås med mina vänner, hon kan föra en konversation med min mamma! Det är kanon! Och! Hon tycker om både hundar och katter, äter kött, sågar moderaterna, är grymt bra i sängen och går inte i kyrkan! Kan det bli bättre? Nej, det kan hon inte! Men det visste jag redan.
Vi har varit ihop i mer än sex månader nu. Och det är nästan läskigt bra. Det är visserligen jävligt jobbigt också. 85 mil är ingen promenadsträcka. Samtidigt så är det lätt på ett sätt. För att hon är så värd det. För att vi verkligen är skickliga på att utnyttja tiden som vi har på bästa sätt. För att vi ägnar tiden vi inte är tillsammans åt att prata med varandra om allt och ingenting. För att det finns en slags magi i längtan, i saknad, i förväntan och planering och nedräkning och när man får syn på henne genom tågfönstret och tänker på presenten man har åt henne i väskan och vet att man har x antal dar framför sig som man bara ska ägna åt henne och ingenting annat. För hur långt borta hon än är så älskar jag henne som fan och hon känns alltid nära för jag har henne i mitt hjärta.
Eller som Tomas Ledin uttrycker det: man måste gilla läget, gillalalalala läget....
Har ont i ryggen av allt flytt-packandet men det går i alla fall framåt. Jag har mycket grejer! Jag längtar tills jag flyttar! Och till nyår kommer Hanna till mej! Hurra!
Jag har kommit på varför den senaste dagarna kännts så usla. Det är november! Fucking jävla november! Det har varit så mycket med allt så jag har glömt passa mig för november! Hade jag tänkt efter lite så hade jag kommit ihåg att jag alltid blir jävligt låg under en period i november. Kanske har lite anlag för vinterdepression, vad vet jag. Men jag blir i alla fall lättretlig, aggressiv, grinfärdig och allmänt livstrött. Men nu när jag kommit på att jävla november har kommit så har jag varit riktigt uppåt idag, tog en jättehärlig promenad med vovvarna i all snö som kommit. Det har snöat hela dan, väldigt vackert är det.
Nu ska jag fortsätta prata med min Hanna, och kanske packa lite till innan jag går och sussar.
Dagens Sex and the City-fråga:
- Is there a secret cold war between married and singles?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar