Saknar vår minniska

Jag tänker alltid på Minna. Även när jag inte direkt tänker på henne så tänker jag på henne. Det finns inte en person, ett föremål, en plats eller en situation som jag inte på något sätt kan associera till Minna. Just idag är det extra lätt, eftersom jag ska på Winnerbäck-konsert ikväll. Minna skulle ha älskat det, helt klart. På begravningen sjöngs "Kom ihåg mig då", som är den låt jag allra mest förknippar med Minna. Hennes älsklingslåt måste nog ha varit "Kom änglar" i live-versionen med Lasse och Lisa Ekdahl. Jag kommer ihåg när hon ringde My och sjöng "Min älskling har ett hjärta av snö." När hon kände sig nere brukade hon lyssna på "Söndag 13.3.99", och för att bli glad igen brukade hon lyssna på "Kom". När hon tänkte på en viss person brukade hon lyssna på "En svår och jobbig grej", och jag vet att hon inte alls fattade vad jag tyckte var så vackert med "I Stockholm". Jag tänker extra mycket på henne när jag hör "Innan mörkret faller" och "Prinsessor", och det känns sorgligt att hon aldrig kommer lyssna på Daugava-albumet. Hon skulle verkligen ha gillat det.

Jag ska ha Winnerbäck-lyssnings-maraton idag för att värma upp inför ikväll, och tänka på Minna förstås. Som jag alltid gör.

Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen
vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster
och sandade vägar under hjulen
och vi visste ingenting om verkligheten,
ja vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar...

Dagens Sex and the City-fråga:
Can women have sex like men?