Söndag nu igen

Är det någon annan än jag som märkt att fenomenet "söndag" tenderar att dyka upp precis varenda vecka? Det är fruktansvärt frustrerande, man blir aldrig fri från det. Det är något med söndagar som får en att vilja låta bli att klä på sig (eller stiga upp över huvud taget), äta skräpmat och undvika all mänsklig kontakt. Mycket fascinerande. Samtidigt har man en smygande obehagskänsla i magen, vilket beror på att efter söndag så kommer alltid måndag. Och det är ju jättejobbigt. Man önskar att söndag nån enda jävla gång skulle kunna följas av nån annan dag än måndag. Kanske fredag? Det låter som en kanonidé!

Hur som helst. Om du träffar nån på stan med lila hår så är det kanske jag. Det är bara ett litet steg på vägen i min makeover-kampanj. Vi får se vad jag hittar på härnäst. Jag har lite mer eller mindre hemliga planer.

Jag släppte lös Nicki idag för första gången. Hon rusade vilt och slog omkull mig, den bedårande lilla byrackan. Hon kom i alla fall tillbaka, och det är ju tur. Nu är hon en trött vovve. Jag ska försöka skyffla henne ur sängen så jag kan bädda rent. Min säng är full med allehanda rester av grisöron, tjurmuskler, märgtugg och annat mumsigt. Myspys.

Dagens Sex and the City-fråga:
- Are men in their twenties the new designer drug?