Första advent idag

Ni har väl putsat staken?




När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas
att fira få advent

Som hund och katt?

Jag och min älskling!

Det här är jag och älsklingen om sisådär 50 år. Fortfarande lika kära och galna även om det börjar luta lite mer åt det galna!

¡Mi novia es muy bonita!

Idag var sista lektionen i spanska för den här gången. Det känns ganska trist. Läraren är jättebra och skrattar bara när vi säger pinsamma felsägningar (händer bara på ungefär vartannat ord eller så) och klassen är ganska liten och mysig. Det är liksom helst okej när två för varandra helt okända killar refererar till varandra som "min älskling" eller när jag artigt frågar om någon har lite kokain att erbjuda (kokain, coca-cola, same shit different name tycker jag!).

För att ha haft ungefär en lektion varannan vecka under mindre än en termin så kan jag ändå ganska mycket: presentera mig, shoppa kläder, berätta vad jag jobbar med, hur mitt hus ser ut, vad jag gör om dagarna, hur jag ser ut, vad jag har för kläder på mig, och att jag har både tuggummi och en kåt flickvän (obs, överkurs). Nu gäller det bara att klara tentan också.

Det är verkligen skönt att jag fått skjuts hem så gott som varje gång vi haft spanska, av en jätteschysst och trevlig tjej som råkar bo åt samma håll som jag. Förrförra gången sa hon till mig: "idag har jag jättebråttom när vi har slutat, jag ska direkt till en kompis och vara barnvakt." "Okej, det är lugnt", svarade jag och förberedde mig på en kylig promenad till busshållplatsen. "Så jag bad läraren att vi skulle få gå tidigare från lektionen så jag hinner skjutsa dig!" Snacka om att vara snäll. Det blir man ytterst tacksam för när man slutar klockan 18.

Jag har just nu ohyggligt mycket att göra i skolan så jag tacklar uppgifterna med min vanliga taktik: förnekelse och tv-serier. Det funkar ju bra hittils men jag måste nog komma på nåt bättre snart. Kanske imorgon? Jag har i alla fall börjat med julklapparna så smått, det upptar tankar och händer en del. Procrastination, säger jag bara. Helst skulle jag vilja få allt skolarbete klart nu i december OCH få klart/komma på fyndiga och fina julklappar till alla OCH få lite julefrid nån gång.

¡Ojalá!

Nanna är ju ett geni

Jag har länge saknat de här killtidningarna. Har inte du?

Kolla här för fler coola bilder av Nanna Johansson.

Oh my god, they killed Kenny!

Kolla, visst blev jag fin! Det här är vad jag ägnar kvällarna åt när jag borde skriva CD-uppsats eller nöta in spanska verb. Du kan också göra dig själv till South Park-figur, klicka bara här och go nuts. Notera den sexiga piercingen i läppen förresten, den fanns inte ens med i programmet. It's freestylin' baby!

På tal om South Park så har jag laddat ner South Park - Mr Hankey's Christmas Classics. Jag tror det kommer att bli en riktig pärla i samlingen.

Finn ett fel

Är det inte nåt som är lite udda med den här bilden? Hmm...

Vi vill ha skridskor, en häst och en rymdraket...

Jag är säkert inte den enda som uppmärksammat att det är den 24e november idag. För en del trillar det ju faktiskt in några slantar på kontot imorgon. För mig kommer de försvinna så fort att jag knappast kommer att märka av dem. Och eftersom det är den 24e november så är det med andra ord exakt en månad kvar till julafton, och allas vår fasa; julklapparna. Jag har nån sorts hatkärlek till hela julen, men i synnerhet till julklapparna. Det är samma visa varje år. Jag tycker egentligen väldigt mycket om att få julklappar, och jag tycker nog ännu mer om att ge julkappar. Men! Det måste vara en julklapp som jag känner mig nöjd över att ge bort. Och det verkar bli mer och mer hopplöst för varje år. Det är ganska lätt att komma på nåt att ge till älsklingen, mest eftersom jag hela tiden ser saker jag skulle vilja ge till henne. Det är även ganska lätt att ge nåt till mamma eftersom hon blir glad för allt och inte önskar sig ett dugg. Förutom hästprylar som jag inte har råd med, förstås. Men jag vet inte vad jag ska ge till pappa och frugan. De har verkligen allt, och de vill inte ha nånting, men de vill ändå ha nånting om du förstår vad jag menar. Och med pappa har det aldrig varit läge att hala fram en fin teckning man gjort själv, för pappa har inte det rätta pokerfejset för att ösa lovord över kluddet, eller vad man nu hittar på. Han tackar mycket artigt men man kan se att han undrar vad ini självaste fan han ska med en sån till. God jävla jul då, liksom.

Sen har jag bara tre julklappar förutom det, om jag inte glömt nån. Men de är lite halvhemliga så jag ska inte prata mer om dem. Förutom att de är jävligt svåra.

Det blir ju inte lättare av att min budget är minimal. För även om en relativt billig julklapp går hem i de flesta fall så har jag egentligen inte ens råd med det. Den julklapp jag är allra mest stolt över i mitt liv är nog när jag hittade en jätteskicklig tecknare på nätet, som gjorde bland annat djurporträtt. Hon fick rita av mammas älsklingspålle och det blev jättelyckat. Men så kostade den mig 400 spänn vilket var en enorm summa på den tiden för mig, det är ju några år sen. Vid närmare eftertanke är summan ganska enorm nu också. Men det värsta är nog att jag inte känner mig tillräckligt kreativ i år. Det står still på hjärnkontoret. Jag har redan uttömt hela klassiker-kontot: lyxiga bad- och duschprylar, kroppsbehandling såsom massage, hemgjord ihoppysslad pryl x tusen, intressant faktabok om nåt personen gillar, blommor, choklad...fattas väl bara att pappa får en slips så är jag en personifierad klyscha. Dessutom har jag aldrig sett min pappa i slips, förutom på sin 41-årsfest och då var den prydd av enorma kukar. Det går helt enkelt inte att toppa.

Så om du har några julklappstips, till vem som helst och gärna inte alltför dyrt, snälla snälla tipsa mig! Vad ska du ge bort i julklapp i år?

Annars blir det väl en hemgjord teckning och en kukslips laget runt...

Fly away from here

Gotta find a way
Yeah, I can't wait another day
And nothin' gonna change
If we stay around here
Gotta do what it takes
Cause it's all in our hands
We all make mistakes
But it's never to late to start again
Take another breath
And say another prayer

Then fly away from here
Anywhere
Yeah, I don't care
We'll just fly away from here
Our hopes and dreams are out there somewhere
Won't let time pass us by
We'll just fly

If this life
Isn't hard enough
It ain't no nevermind
You got me by your side
And anytime you want
Yeah, we can catch a train and find a better place
Yeah, cause we won't have nothin' or no one keep gettin' us down
Maybe you and I
Could pack our bags and hit the sky

Then fly away from here
Anywhere
Yeah, I don't care
We'll just fly away from here
Our hopes and dreams are out there somewhere
Won't let time pass us by
We'll just fly

Didn't you see your blue sky now
You could have a better ride now
Open your eyes
Cause no one here can better or stop us
They can try but we won't let them
No way

Maybe you and I
Could pack our bags and say goodbye

Then fly away from here
Anywhere
Honey, I don't care
We'll just fly away from here
Our hope and dreams are out there somewhere
Fly away from here
Yeah, anywhere
Honey, I don't, I don't, I don't yeah

We'll just fly...

Jag har levt i sisådär 22 år, och nu har jag kommit på att Aerosmith är väldigt bra. Nu hade jag tänkt skriva en massa andra saker jag kommit på men jag bara suddar ut det hela tiden, så nu struntar jag i det. Men det vore inte så dumt att kunna flyga härifrån. Anywhere, I just don't care, we'll just fly away from here.

Vill inte komma nånstans
Vill bara ta mig lite längre än hit.

Ännu en härlig dag

Tänk så fantastiskt att komma hem och få slå sig ner i soffan och mysa med sina tysta stillsamma kravlösa väluppfostrade kloklippta djur.

Det tror jag i alla fall att det skulle vara, om man nu råkade leva i ett parallellt universum. Men å andra sidan har jag fått en finfin chans att använda mitt nya praktiska sopset. Vad mer kan man begära!

Think ink, not mink

Jag har utvecklat ett nytt serieberoende. Jag är fortfarande lika hooked på The L Word, America's Next Top Model och alla de andra klassikerna, men nu är jag även beroende av LA Ink. Varför har jag inte sett detta underverk förrän nu? Ibland är jag extremt långsam. Hur som helst, LA Ink är skitbra och jag skulle göra nästan vad som helst för att få en tatuering av Kat von D eller vem som helst i hennes crew. Och det värsta är att det är fullt möjligt! På programmets hemsida kan man ansöka om att bli tatuerad på LA Ink, så länge man har en klar bild av vad man vill ha och gärna en bra story som tillhör tatueringen. Den lilla parentesen i sammanhanget är ju då att man får betala för sin tatuering själv, vilket är rättvist antar jag, men om jag mot förmodan skulle bli utvald måste jag ju dessutom betala resan själv, och helst kunna ta mig till LA inom 24 timmar. Helvetes jävla skit. Men drömma kan man ju. Och jag ska ha mina tatueringar. Det är bara en tidsfråga.

Just nu har jag knappt pengar till käk, än mindre till en vacker och livsnödvändig kroppsutsmyckning. Och december verkar ekonomiskt sett bli fullständigt vidrig. Men jag blev nästan gråtfärdig av glädje idag när de ÄNTLIGEN ringde från Bemanningsenheten och frågade om jag kunde jobba två korta dagar i decemer.
"-JAAAAA....eller jag menar, det kan jag väl..."

Ibland är man nästan patetiskt tacksam för det lilla.

Tidigare ikväll hade jag ett fuzzy wuzzy moment helt utan stress och mörka tankar, det var bara tyst och lugnt och mjukt och varmt. De stunderna är sällsynta men värdefulla för mig. Jag låg under täcket med två hembakta chokladmuffins, ett glas saft och en bok om en prostituerad fjortonåring i högsta hugg. Det var nästan mörkt utom läslampan, och jag låg inklämd mellan Nicki och Zero, med Strauss i fotändan och Shane i knäet. Det enda som saknades var min älskling. Och möjligtvis en något bredare säng.

Jag tävlar om scarf och goodiebag

Jag är med och tävlar hos Sanaz om vinster värde över 2000 kr.
Var med du också!
Tävlingen avslutas onsdag den 26e november.

Jag tävlar om julbag

Jag är med och tävlar hos En Mölnbobos liv, man kan vinna en julbag med smycken värd 1000kr. Sponsor är Bicone Designsom har massor med fina och prisvärda smycken. Tävlingen är öppen för alla och avslutas vid midnatt 18 december.

Dags att flytta?

Inte en dum idé faktiskt. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Jag menar för tillfället inte att flytta mig själv. Jag pratar om att flytta mitt pick och pack till en ny plats. Jag är inte supernöjd med blogger alla gånger, och jag är sugen på att prova på att blogga på till exempel Wordpress. Men vad händer då med alla mina inlägg här? kan de flytta med mig eller måste jag börja om from scratch?

Julstämningen är här!

Visserligen är det alldeles för tidigt att plocka fram julpyntet ännu, men en okänd rubriknisse har i alla fall gett mig julstämning i förtid. Den gulliga tomtenissan i bakgrunden är Grace. Vem har sagt att man inte kan ha kul i skolan?

Dagens fynd!

Här kan ni skåda mitt splitternya fancy "sopset" som kanske kommer göra att jag blir pyttelite mer sugen på att städa i framtiden. Städa är ju så gäj, det vet ju alla.

Alla har vi våra helvetesproblem

Stackars Fredrik Federley. Han har det lite jobbigt just nu. Anledningen är att han, och många andra riksdagspolitiker, har blivit fullständigt mailbombade på senaste tiden. Det finns framför allt tre hjärtefrågor som mailskrivarna har starka åsikter om: FRA-lagen, fildelning och samkönade äktenskap. Fredrik Federley är lite purken för att han på en dag fick radera 1800 mail, och han menar att det är ett "helvetesproblem".

Jag säger bara: keep up the good work people! När man ändå sitter hemma på arslet och blir bitter över diverse sakfrågor så tycker jag det är jättebra att man åtminstone anstränger sig minimalt för att försöka påverka situationen, till exempel genom att skriva ett mail till de människor som är ansvariga för att man är så förbannad (för jag tror knappast att Fredde får 1800 mail om hur duktig och sexig han är, men man vet ju aldrig). Jag tycker det är bra att det åtminstone finns människor som försöker göra skillnad, istället för att bara gnälla. Sen så finns det säkert en massa bigotta homofober som skriver för att de vill stoppa samkönade äktenskap, men de måste väl också få ha sin åsikt. Kanske. Personligen avfärdar jag dessa människor som kristdemokrater, och det säger väl allt.

Och när jag ändå är inne på den tråden så vill jag också passa på att pusha för en av mina hjärtefrågor: stoppa IPRED!

IPRED handlar i korthet om detta:
* Film- och skivbolagen får rätt att begära ut namnet bakom ip-adressen om de anser att någon fildelar olagligt.
* Internetleverantörerna måste lämna ut namnet, annars får de böter.
* Film- och skivbolagen får rätt att bygga personregister med ip-nummer och namn för att kunna administrera hotbrev och stämningar i stora mängder.

De borgerliga partiledningarna har ännu inte bestämt sig för om de ska driva den här lagen vidare, men den kan bli verklighet redan från och med 1:a juli 2009. Blir det en tillräckligt stark opinionsstorm mot förslaget kan förslaget dras tillbaka.

Hjälp till att stödja opinionen mot IPRED genom att gå in på StoppaIpred.nu. Du kan också gå med i Stoppa IPRED-gruppen på Facebook och skriva på protestlistan. Eller varför inte skicka iväg ett enkelt mail så Federley får lite mer helvetesproblem?

Visste du förresten att....

...Antipiratbyrån vill kunna bygga upp en stor databas med alla personer som illegalt fildelar i Sverige.
...Antipiratbyrån har lagrat ett sådant register sedan 2005.
...regeringen har gett klartecken till retroaktiva stämningar utifrån redan insamlade uppgifter. (frendo.se)

Så kanske finns du redan i ett register, fix och färdig att skickas iväg till blodtörstiga advokater, tänk på det när du väljer att inte engagera dig.

Kolla också gärna in intervjun med Peter Sunde, en av grundarna till Piratebay, där han förklarar varför IPRED är meningslös.

Bonde-Peter, här är jag!

När man väl fastnat i ett program går det inte att slita sig, oavsett hur dåligt man tycker att det är. Bonde söker Fru är uselt och pinsamt, och man får ohyggligt lite handling på de dryga 45 minuter programmet pågår. Men jag ser det ändå, vecka efter vecka. Både Per och Magnus skulle passa bättre i produktionen Bonde söker Sugga, eftersom de är riktiga grisar bägge två. Det måste vara desperata brudar med låg självkänsla som vill ha dem.

De kanske inte skulle platsa i playboy men det är okej. jag skiter i playboy.

Det som är bra för Casanova är att det är ju helt okej för honom att ha många tjejer på samma gång. Så är det ju inte för mig.

Naaw! Är inte Magnus GULLIG. Man blir ju helt käääär!

Är det ingen annan som tycker att bonde-Hanna ser otroligt kåt ut hela tiden? Oavsett om hon är på dejt med en fumlande mumlande gosse eller visar dem hur man mockar koskit så ser hon konstant ut som HannaHorny. Vilket hon säkert är. Jag menar, om Slask & Snusk säger att hon är oskuld så måste det ju vara så. Och den gamla trasan vill hon säkert bli av med så fort hon bara kan. Bonde söker Ligg.

Nej, jag hejar på Peter. Hur fan kan han ha lyckats vara singel så länge? Han har utseendet, hjärnan, poolen, hästarna, Singstaret, han har allt! Jag funderar så smått på att skriva ett litet eget brev. Det ska se ut ungefär så här:

Kära Bonde-Peter. Jag vill önska dig all lycka i din jakt på kärlek. Jag hejar på andra Bonde-Peter eftersom min mamma känner honom och säger att han är ett riktigt kap. Var snäll och välj honom, även fast ni bär samma namn. Peter&Peter, gulligt eller bara lite weird? Du får avgöra. Men kära Peter. Vi får inte låta våra högst olika uppfattningar om penisar komma emellan oss. Jag är jättebra på Singstar och vet skillnaden på bett och träns, och jag kan berömma dina chica outfits vilken tid på dygnet som helst. Låt mig bli din faghag. Du kommer inte att bli besviken. Jag väntar på ditt svar.

Vad tror ni? Jag skulle i alla fall nappa på det. Jag och Hanna skulle se så snygga ut vid hans pool med varsin paraplydrink i näven. Förlåt, med varsin starköl i näven menade jag naturligtvis. Peter får paraplydrinken. Nån ordning ska det väl vara i världen.

Återigen, sånt här kan man tänka på när man ligger vaken till klockan fem på morgonen.

That time of year

Jag börjar tro att jag måste skaffa en ljusterapi-lampa eller nånting liknande, att ha till hands den här tiden på året. Jag har fått en släng av november-depression varenda årsen jag var 14, då hängde jag som en slokande krokus i skolkorridorerna och lärarna stannade och frågade hur jag mådde. Irriterande nog känns det inte lättare även fast jag stålsätter mig och tänker "inte den här gången minsann!" Jag tänker för mycket, äter för mycket, sover för lite, rör mig för lite. Same shit different year, det är väl bara att vänta ut det.

Det hjälper inte heller att ha föräldrar. Man kan säga mycket om föräldrar. Man kan säga att man älskar dem, och det är sant. Men det är också sant att jag inte kan ha ett normalt samtal med dem utan att vilja krypa ihop i fosterställning och dunka huvudet i väggen. Jag är också fruktansvärt less på min lägenhet. Även om inte katterna hjälpt till genom att slita loss gardinstången ur sina fästen och stocka igen mitt avlopp med kattsand så känner jag mig allmänt missnöjd. Som att jag försöker inreda och dekorera mitt hem, som att jag på fullaste allvar lägger ner energi på att åma mig och kråma mig om sängöverkast och blomsterarrangemang och fondväggar. Och mitt i allt så känner jag, djupt ur min själ, som min käre far skulle ha sagt: och vem faan bryr sig?

Skruvar passar inte i hålen, hyllor och lampor faller ner och står snett, inget passar ihop med nåt annat varesig färg- eller formmässigt, och jag sitter mitt i smeten och bryr mig lagom.

Fattar ni vad jag menar med att jag tänker för mycket? Vissa dagar vill jag lägga alla mina meningslösa prylar i en hög, hälla bensin över dem och tända på. Samtidigt har de flesta av mina prylar inget värde i sig, men de har ett affektionsvärde. Typiskt.

Just nu önskar jag mig en kattvägg för kissorna att leka fritt på. Klädd i heltäckningsmatta med hyllor och spångar och rep och möss och kattmynta och hela skiten. Och en stor mysig säng med sexig sänggavel (mamma undrade "vad ska du med en större säng till?" "Jag ska KNULLA i den för helvete!" ...sa jag inte. Men jag hade god lust. Om jag fick en krona för varje dum fråga mina föräldrar ställer skulle jag ha råd med en säng nu.)

I övrigt är jag rätt nöjd, eller inte. Men som mina kära mormor brukade säga: hopplöst fall, doktorn grät.

Eller som jag brukar säga: You can't polish a turd. Och det är typ såna här saker jag ligger och funderar på till klockan fem på morgonen.

Fuck it

...

Grattis till oss!

Idag fyller jag och Hanna 1½ år! Massa grattis till oss! Det är lite svårt att fira när man skiljs åt av 85 mil, men vi gör så gott vi kan.

Jag har funderat lite på förhållanden. Vad är egentligen receptet på evig lycka och så vidare? Finns det ens nåt? Jag vet inte. Men jag tror att man kommer ganska långt med ganska enkla knep. Prata mycket. Ha mycket sex, bra sex förstås, annars jävlar. Var ärlig. En brutal sanning gör aldrig lika ont som en välmenande lögn. Gör saker tillsammans och ifrån varandra. Två plåster som alltid sitter ihop blir inte lyckliga, bara kladdiga. Ta inte varandra för givet. Det finns inget som gör människor mer förbannade än att bli tagna för givet. Framför allt: känn efter. Är du fortfarande kär? Älskar du personen du glor på varje dag (eller en gång i månaden, eller när det nu blir). Eller är du bara för bekväm av dig så du inte orkar lyfta din häck ur soffan, knalla ut genom dörren och börja om på nytt? Jag vet, det är inte lätt. Men det är garanterat lättare nu än om ett år, eller fem år, eller tjugofem år. Du slipper en hel massa bitterhet, och du har troligtvis fastare tuttar nu än vad du kommer ha om fem år. Så ge klämrätten till nån som förtjänar den.

Mina föräldrar flyttade isär när jag var ungefär 6 år. Innan dess hade de stannat ihop alldeles för länge. "För barnets skull". Något av det dummaste man kan göra. För det är faktiskt så, att barn vill ha lyckliga föräldrar. Och man blir inte lycklig av att leva under samma nån som man hellre vill peta ut ögonen på än pussa. Jag vet i alla fall att jag mådde mycket bättre när de hade separerat. Jag kommer inte ens ihåg särskilt mycket av när pappa bodde hos oss. En av de få saker jag kommer ihåg är när han packade sina strumpor och kalsonger i en väska. "Var ska du?" frågade jag. Jag minns inte vad han svarade. "Men när kommer du tillbaka?" Jag minns inte vad han svarade då heller, men kontentan var att han inte skulle det.

Efter det fick jag dubbla julklappar, och det var det hela. Jag minns inte ens att jag blev särskilt ledsen. Men mamma har berättat att jag frågade henne: "Mamma, när du flyttar, vem ska då ta hand om mig?" Mamma sa: "jag ska aldrig flytta ifrån dig". Och jag sa ungefär: "Okej. Får jag ta en glass?"

Poängen är att det finns få saker som gör mig så illa berörd som förhållanden som inte är lyckliga. Det innebär inte att man måste vara outhärdligt skitlyckliga och felfria hela tiden. Men man får inte snöa in så pass mycket i slentrian och gammal vana att låter kärleken självdö. Och man får inte heller stanna kvar i ett förhållande på ren jävla envishet.

Hur som helst. När jag nu känner efter så är jag kär i Hanna, jag älskar henne och jag tycker om henne som person(nej, det kan man inte ta för givet, fråga alla som älskar sina föräldrar.) Jag är också tänd på henne, och stolt över henne, och tacksam för att jag har henne. Jag delar vissa intressen med henne, och vissa har jag för mig själv. Jag pratar med henne om saker som är så jobbiga att det tar fem minuter innan jag får fram ett enda ord. Jag har roligt med henne och jag vågar vara som jag är och inte som nån jag tror hon vill att jag ska vara. Jag litar på henne, och hon är min min min bara bara min, men jag äger henne inte. Jag vet inte vad mer man kan begära. Utom några mil färre emellan, det är en ödmjuk önskan från både mig själv och min plånbok. Jag älskar dig, nu och alltid.

Yes they can

It's the answer spoken by young and old, rich and poor, democrat and republican, black, white, hispanic, asian, native american, gay, straight, disabled and not disabled. Americans who send a message to the world; that we have never been just a collection of individuals or just a collection of red states and blue states, we are and always will be the United States of America.

Det blev en riktigt god morgon när jag slog på tv:n och såg att Obama faktiskt kommer att väljas till USA:s 44e president. Det hade jag förstås trott och hoppats, men man kan aldrig vara riktigt säker. Hans tal var fängslande och hoppingivande, och jag förstår absolut att han jämförs med Martin Luther King. Jag blev riktigt imponerad över raderna här ovan. Aldrig (jag har läst det på flera ställen så jag får anta att det stämmer) har homosexuella inkluderats på detta självklara sätt i ett presidentiellt vinnartal. Det känns extra viktigt efter tisdagens omröstningar i USA där resulteten blev som följer(siffrorna kommer från QX):

I Arizona röstade 56% för att i konstitutionen skriva in att äktenskapet endast gäller heterosexuella par. Detsamma i Florida där det på morgonen ser ut som att de 60% som krävs för att den lag om att äktenskapet är heterosexuellt nu blir del av konstitutionen. Dessutom kommer partnerskap för samkönade par förbjudas i Florida.
I Arkansas förbjuds adoption för samkönade par, samboende och ensamstående genom att 57% röstade för en lag som endast ger lagligt gifta möjlighet att prövas för adoption.
Även i Kalifornien ser det nu på tisdagsmorgonen ut som att Proposition 8 kommer att får över 50% av rösterna. Proposition 8 innebär att delstaten inför en konstitutionell skrivning där äktenskap definieras som en förening mellan en man och en kvinna.

Ett steg framåt och två steg tillbaka, som det heter. Men jag hoppas att Barack Obama kan hålla sitt ord så långt det är möjligt och förändra Amerika. Man får ju inte glömma att han måste ha kongressen på sin sida för att driva igenom lagar och regler, vilket inte alltid kommer att ske även när han önskar det. Det är i alla fall väldigt starkt att åta sig världens otacksammaste jobb: begränsad möjlighet att påverka men allt ansvar om nåt går åt helvete. Jag önskar honom i alla fall all lycka.

Pengakris

Jag har hamnat i pengakris. Igen, kan man väl säga. Fast nu är det nog värre än nånsin. Och man skulle kunna skylla på min nya mobiltelefon, fast mest skulle man som vanligt kunna skylla på mig själv.

Jag tror att jag har ca 70kr kvar på kontot just nu. På sparkontot har jag lite pengar, med betoning på lite. Och jag måste ha en liten buffert, så dem kan jag inte ta ut. Jag har inte beställt resan till Hanna än. Den kommer att gå på ca 1500 som vanligt. Step In-helvetet har klantat sig och inte dragit några pengar på 3 månader, så jag måste betala in 1000 spänn i en klumpsumma istället. Tack så jävla mycket. Mitt busskort är i princip slut, 600 spänn kommer jag behöva betala för att få ett nytt. Eller skolka resten av terminen vilket skulle vara härligt härligt, men farligt farligt. Att klippa mig kan jag ju glömma, likadant med att köpa vinterskor eller vinterjacka. Jag klarar mig nog på maten jag har i frysen, så kan jag använda slantarna till katt- och hundmat. De ska ju inte behöva lida för att matte är white trash. Jag önskar att jag åtminstone kunde jobba extra, men med de nya reglerna är det väldigt liten chans att de kommer ringa mig, jag står typ sist på hela listan. Tur att jag är desperat i alla fall, om de skulle ringa kommer jag att jobba var som helst, när som helst och hur länge som helst. I'm so cheap. Funderade i några sekunder på att fråga pappa om lite pengar, men jag har ingen ork att krama blod ur en sten just nu.

Jag kände att jag bara behövde få spy ut lite galla innan jag återgår till hemtenta-helvetet. Jag har också varit mucho mucho sen med mina spanskaläxor. Starting to trip and losing my grip, som man säger i branschen.

Bloggen lider i tentatider

Trots att glaset är så gott som helt jävla halvtomt så kan man ändå klämma ur sig ett litet peppigt rim nån gång ibland. Det ger hopp för mänskligheten!

Eftersom jag har två hemtentor och tre spanskaläxor plus ett liv som ska levas, så är jag lite bloggslarvig. Förlåt. Det är ganska knivigt att skriva blogg när man försöker hålla rätt på sin coca-cola (snart intar jag den fanimej intravenöst), skriva tentafrågor om faktorstatistik och kunskapsbaserade felhandlingar, hålla ett öga på idolomröstningen och försöka hålla fast rycket under ögat på en och samma gång. Tur att man är något av en expert på multi-tasking.

Idag är det halloween-ledigt för en del. Det mest skrämmande som händer för mig ikväll är som sagt hemtentorna. Men jag lovar, de ger rejält kalla kårar.

Jag tyckte Johan var grym i kvällens Idol. Han såg mer ut som en tjej än nånsin förr. Men att Alice hängde löst var en jävla skam helt enkelt. Skicka hem Robin E! Han är ju så tråkig så han i princip är genomskinlig.

Det är nog det enda jag kan krysta fram för inatt. Som en liten parentes kan jag nämna att Maria Wetterstrand är betydligt snyggare än jag hittils har trott. Kanske är det för att hon var arg, ögonen glödde på ett ganska hett och drak-aktigt sätt. Lite make over så skulle hon vara en riktig pingla.

Och med det tackar jag för mig. Natti natt, bli inte biten av din katt.

(Det blir jag. Han väckte mig genom att hoppa på mitt huvud. Tack för det.)