Zumba in Silence

Jag har en liten ödmjuk fundering: om man inte instruerar, varför är man då instruktör? Jag var på mitt andra pass zumba idag, och jag kan säga att det gick om möjligt sämre än det första. Instruktören var jätteduktig på att zumba, men hon var nästan helt knäpptyst passet igenom. Hon sa: "Nu börjar vi!" och sen körde hon på med en miljon rörelser utan att förklara dem eller hinta om att hon skulle byta rörelser...efter typ tre låtar sa hon: "går det bra?" Ja, vad fan svarar man på det? Det märktes att de flesta i salen varit på X antal pass tidigare men för oss stackars nybörjare var det inte helt lätt att hänga med.

Även om det inte är varken nybörjarpass eller ny release så kan väl instruktören i alla fall gå igenom rörelserna en enda gång? Eller åtminstone peppa deltagarna litegrann? Märkligt nog gick hon plötsligt igenom en serie rörelser riktigt noga, efter sisådär tre fjärdedelar av passet, bara sådär. Det var helt klart ett märkligt pass och jag blev rätt frustrerad av det.

Nästa vecka är det vår sista kursträff - någonsin! Det känns konstigt och lite tråkigt och samtidigt ska det bli skönt att slippa plugga. Men det känns inte så särskilt roligt att börja jobba. Om ni minns så skrev jag ett frustrerat och kryptiskt inlägg för ett tag sedan, och nu har jag fått bekräftat det jag hela tiden misstänkt, att jag blivit blåst på mitt sommarjobb. Jag får vara på ett annat ställe men det är själva händelsen som är grejen, att jag blev blåst och att jag känner mig jävligt irriterad på det, särskilt som alla verkar ha huvudet i arslet när det gäller att förklara hur det har kunnat ske. Men som jag ser det finns det två möjliga anledningar, och ingen av dem är okej. Och inte ett skit kan jag göra åt saken. Så just nu försöker jag helt enkelt tänka bort den delen av mitt liv och försöka styra upp lite annat. Ett jobb är ändå bara ett jobb, en sommar är bara en sommar.