I will survive...

It is true. I am a machine. Igår skrev jag ett arbete nästan från början till slut. Elva sidor blev det, inte illa. Jag satte deadline på 01.00 men jag kunde inte riktigt hålla den. Men runt halv två blev jag klar. Sen gick jag upp vid halv sex för att gå på extra seminarium för arbetet. Det gick riktigt bra, läraren var på gott humör. "Visst är det skönt, nu blir ni av med eländet!" sa hon glatt när hon låste upp klassrummet. Och det är ju sant.

Jag har hämtat ut mitt schema för sommarjobbet, och det suger snase! Fy fan också. Jag ska jobba extremt mycket när Hanna är här, precis vad jag INTE ville. Det enda jag sett fram emot på hela sommaren, the rest is fucked anyway. Vi får göra det bästa av det. Men det känns sugigt.

I förrgår hade vi sista Ellen-träffen, nu är det bara avslutningen kvar. Det känns trist. Det har varit kul att träffa tjejerna en gång i veckan. Det enda meningsfulla jag gjort den här terminen kan man säga. De är verkligen jättegulliga tjejer.

Nu ska jag gå och sova en stund. Känner mig sliten. På många sätt.