Glad Påsk

Glad Påsk på er. Hoppas ni får en skön och trevlig och förhoppningsvis ledig helg.

Jag ska fira påsken genom att inte fira. Skönt. Jag ska komma ikapp med skolarbete. Inte lika skönt. Jag saknar Hanna väldigt väldigt mycket.

Varför firar man påsk egentligen? Medelsvensson alltså, inte de religiösa typerna. De firar ju att Jesus dog. Typ. Jag firade också påsk tills farmor och mormor dog, nu är det ingen som bryr sig längre. Minst av allt jag.

Men jag ska inte grubbla på det. Jag ska fira med ännu ett avsnitt av House.

Delad tur - delad otur?

Jag har nu äntligen kommit hem från jobbet, och om de ringer i morgon kommer jag icke dit för mindre än 500 spänn i timmen. Inte så troligt med andra ord. Det har varit en jävligt hektisk helg.

En farbror dog oväntat mitt i lunchrusningen på lördagen och alla blev mer eller mindre nippriga, särskilt B som trodde det var hennes fel vilket det inte var. (Hon trodde hon matat honom så han satte i halsen och kvävdes, men i själva verket var det hjärtat som gav upp). Så då blev det allmänt kaos som lugnade ner sig mot eftermiddagen. Men då fick en annan tant för sig att bli rebell; hon strödde ut allt hårdbröd på borden, skjutsade iväg serveringsvagnarna, gick in till de andra och var otrevlig och störig, och till slut kidnappade hon en stackars tant i rullstol och tänkte köra iväg henne gud vet vart.

Jag och Therese upprepade gånger: SLÄPP HENNE! DU GÅR INTE IVÄG MED HENNE, SLÄPP RULLSTOLEN!
Rebelltant: Jaha här står ni och tror att ni är nåt, MAHAHAHAHAAAA! (det läskiga är att hon skrattar så, på riktigt).
Jag och Therese: LUGNA NER DIG OCH SLÄPP RULLSTOLEN!
Kidnappad tant: Hjälp mig, få henne att släppa, jag blir ju rädd!
Rebelltant: MAHAHAHAHAA!

Jag var själv färdig för antingen pension eller graven, men som tur var så lugnade tanten ner sig och tog en kopp kaffe, och ingen kom till skada. Jag lovar. Men jag hade god lust att orsaka skada vid tillfället, om man säger så.

Idag har det varit lugnt men samtidigt stressigt. Larmet har i princip aldrig tystnat,och eftersom de anhöriga kom på besök var vi tvungna att göra en paus i arbetet som man verkligen aldrig har tid med på kvällarna, och prata deltagande och fixa fika.

Men jag är väl en girig jävel, för jag biter ihop. Eller så kanske jag har mer empati i kroppen än vad mamma påstår. Enligt henne är jag typ Hannibal Lecter när det kommer till att vara empatisk, men det är minsann inte alls sant. Jag grinar alltid när jag ser tragiska dokumentärer om små hundvalpar utan hem och liknande. Every single time.

Eftersom min hjärna och min kropp har halvsmält ihop till ett enda mosch så ska jag nu krypa ner i soffan med min Snickers, och eventuellt inte kravla upp förrän nån gång i övermorgon. Hoppas ni andra är utmattade av för mycket party och inte för mycket pensionärer!

Helgen: en resumé

I helgen var jag alltså på spansk afton hos Ohana. Saludos Amigas! Ohana hade pyntat så fint och fixat det mesta med det mesta och delegerat arbete till oss andra, vilket inte är så lätt som man kan tro. Maten var himla god, vi åt allt vi orkade och hälften blev kvar, men så kan det gå. Vi åt skrynklig potatis och hummus och guacamole och tiggerräkor och en massa annat smask.Sen drack vi hemgjord sangria och gick ut på krogen och shakade ass. Vi såg också Linda & Sara från förra årets idol, de var så små och söta och begåvade, som små pixisar. Jag måste ha varit rätt full eftersom jag frivilligt stod längst fram, men det var jävligt kul.

Särskilt bakis blev jag inte heller. Men jag klädde ändå inte på mig förrän vid 16-tiden. Det är särskilt bakisdags-privilegium tycker jag. Ska lägga in en bild så fort jag fått nån av mina polare, eller så fort jag kommit ihåg att ta hem min egen kamera från Ohana.

Jag är himla sugen på att skriva vad jag ska ge min älskling i julklapp men tyvärr kan jag inte det eftersom hon är mitt största fan, och jag vill ju inte att hon ska få veta vad det är innan julafton! Sorry babe, du får fortsätta vara nyfiken!

Jag köpte till och med en pytteliten julgran idag. Jag får ju flytta in i min lägenhet den 1a december så det är alldeles lagom för julpynt.

Helgens mest minnesvärda citat(ungefärligt återgivna, jag hörde dem ju faktiskt på fyllan):
"Han bjöd hem mig på te, klockan fyra på morgonen! Han vill ju bara att jag ska dra i hans tepåse, men jag vill inte dra i hans tepåse!"
"Men alltså, det är ju helt sjukt att man kan vilja äta bajs. Jag menar, det finns ju en anledning till att de två hålen sitter så långt ifrån varann, eller hur?!"

Imorgon är en annan dag

Imorgon blir det spansk afton hos Ohana. Det ska bli riktigt trevligt och roligt. Klä sig fint, träffa trevligt folk, äta god mat, gå ut och dansa. Jag försöker fokusera på plugget men det går inget vidare. Jag har inte hört nåt om hunden än, kanske har nån annan tursam människa fått en liten lurvboll att pyssla om. Jag har ju iofs tre lurvbollar redan så jag klagar inte alls. En av dem sitter just nu i köket och surar för att jag inte lät honom kloa sönder mina nya strumpbyxor (måste gå ut dem innan nästa helg, totaltajta, hela jävla ändan ramlar ju över kanten...!). Saknar Hanna som fan. Men nästa söndag åker jag ner till Dalarna igen! Så jävla härligt!

Jag hörde om en människa som dog, och de anhöriga satte dit en liten brevlåda vid graven. Det kanske du tycker låter jävligt koko, men jag tycker det låter jätterart. Jag skulle gärna vilja att Minna hade en egen brevlåda, så jag kunde skriva brev till henne och lägga dem där. Jag känner att ju mer tid som går, desto mer vill jag säga till henne, berätta för henne, fråga henne om. Jag tror att "gå vidare" är bara hur andra tolkar en sörjandes förmåga att förtränga och låtsas. Fake it 'til you make it. Det håller ett tag, tills man måste prata om henne alltför ingående, eller läser en viss dikt, eller hör en viss låt.

Den här dikten till exempel, skriven av Barbro Lindgren. It pushes my "cry now"-button.

Gråt inte för att jag är död
Jag finns inom dig alltid
Du har min röst
Den finns i dig
Den kan du höra
När du vill
Du har mitt ansikte
Min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
När du vill
Allt som finns kvar av mig
Är inom dig
Så är vi jämt tillsammans.