Vår andra däjt

I förrgår var jag och Hanna på vår andra date! Vi såg Sophie Zelmani och hennes band på Kulturens hus i Luleå. Bandet bestod av Johan, Robert, Peter, Lars och Tomas. Rejäla svenska pojkar med andra ord, jag är ganska impad över att jag kommer ihåg namnen. Vi hade kanonplatser, andra raden i mitten. Nästan exakt framför Sophie med andra ord. På kinkiga jävla Kulturens hus får man inte ta kort, men det gjorde Hanna ändå såklart. Det kändes grymt mäktigt när Sophie sjöng första raderna i första låten:

Darkness,
if I’m gonna spend
All my time with you
You’ve got to be my friend

Sophie Zelmani har väldigt vacker röst, och när hon sjunger live låter hon ganska precis som hon gör på skivorna. Det känns nästan som att man sitter nerkrupen i soffan med ett glas vin och tända ljus. Men hon är nog mer singer än talker, för mellansnacket är ju under all kritik. Jag fick god lust att kliva upp på scenen och säga några väl valda ord själv. "Ni är väldigt tysta. Skönt." känns ju inte som det roligaste man kan säga till sin publik. Men det är väldigt vackert. Alla killarna i bandet ser helt nerkärade ut så fort de ser på Sophie, jag tittade ganska mycket på killarna. Sophie själv satt mest på en stol eller stod alldeles stilla och fokuserade så mycket på sången, så det var inte mycket till scenshow. Men det var roligt att se på människor som är riktigt begåvade och som utövar sin begåvning så kanonbra.

För kvällen var Sophie uppklädd i en väldigt för stor vit klänning med knäppning i ryggen som jag bara sett på mycket små barn och dockor. Till det hade hon en snusnäsduk, vitrandiga strumpbyxor och höga gröna gummistövlar av klassisk farfarsmodell. Mycket bohemiskt och väldigt passande.

Över huvud taget var det riktigt mysigt att se henne live, eftersom hon i mitt tycke, tillsammans med Lars Winnerbäck, är en av Sveriges bästa och mest musikaliska artister. Men hennes uppträdande gjorde mig sugen att gå på en riktig show, nånting rockigt som får det att rycka i benen.

Vi hade skaffat barnvakt för kvällen, Ellifiore ställde snällt upp att se efter alla bäbisar. Och dessutom så diskade hon upp vårt diskberg som jag ignorerat hela veckan. Det är en riktig vän! Och inte nog med det, dessutom ska hon hjälpa mig med min födelsedagsmiddag som jag ska ha imorgon. Jag måste börja fundera ut nån riktig fin julklapp till henne. Kanske en liten katt? Hehe...

Nu måste jag sluta pekfingervalsa och se Idol. Heja Johan!

ALLMÄN VARNING UTFÄRDAS

Jag kommer nu att utfärda en varning till allmänheten. Vet du vad du ska göra av ditt liv? Om inte, så ska jag begränsa valmöjligheterna en smula åt dig.

GÅ INTE PSYKOLOGIPROGRAMMET PÅ LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET. DU SLÖSAR BORT DITT LIV.

Så nu vet ni det. Gör inte samma misstag som jag har gjort. Om vi ska dra lite liknelser så känns det som att jag har målat in mig i ett hörn. Jag har fastnat i en evig uppförsbacke. Jag har ingen aning om vad det ska bli av mig, för att vara ärlig. How the fuck could this happen? Fatta att jag är enda barnet, mammas och pappas lilla stjärna, värsta A-barnet, 22 MVG i slutbetyg från gymnasiet, du kan bli vad du vill-syndromet, lyckas i livet-kromosomen. I got the fucking package dammit. Det var ju inte så här det skulle bli. Inte 22 fyllda och totally lost in space.

Jag ska skriva ett brev till Solbrith, sierskan. Jag hade ingen aning om att hon bor i Boden men det gör hon faktiskt. Jag ska skriva och fråga om min framtid, och om jag inte får nåt svar ska jag åka hem till henne, banka på hennes dörr och vråla "vad ska jag göra av mitt liiiiiiiv..." Så det så. Tragiskt nog har jag inget bättre för mig i livet just nu. Skolan börjar andra september, jag har fått schemat och studerat kursplanen och det får mig att vilja blanda en RedBull Vodka till nattmackan. Gånger tre.

Min älskling gick till arbetsförmedlingen idag. HA! Vilket roligt skämt att döpa stället till ArbetsFÖRMEDLINGEN. När har de senast förmedlat ett jobb till någon människa? Och nu menar jag ett riktigt meningsfullt jobb, inte ett fucking plusjobb eller nystartsjobb eller sånt skräp som inte ger något långvarigt.

Såhär gick mötet mellan förmedlar gubben och min älskling, detta är ett referat:

Hottie: Hej, jag har haft praktik på ridskola för jag behöver det eftersom jag ska utbilda mig till djursjukvårdare och så har jag sommarjobbat och pluggat på komvux, simultant! Jag är nämligen både snygg, smart och ambitiös.
Gubbe: Du fick ju inte betalt för praktiken dumma flicka.
Hottie: Eh nej, jag hade ju inget val, jag fick ju ingen annan praktik. Nu skulle jag behöva praktik på djursjukhus eller liknande så jag får behörighet att söka in till djursjukvårdarutbildningen.
Gubbe: Jahapp. Jag har matchat in dina uppgifter. Hör av dig nån gång.
Hotties papper: Dina kriterier matchar dessa jobb: Butiksbiträde. Område: Hela landet.

Ska det föreställa hjälp? Inkompetenta jävla lekstuga. Jag ska söka jobb på arbetsförmedlingen tror jag. Det har alltid varit min dröm att få lön och samtidigt kunna spela hur mycket tetris jag vill på min arbetstid. Yay!

21 år och bitterfitta. Det är ju jävligt typiskt. Nu ska jag och min kladdkaka och mina två hundar gå och lägga oss. Gonatt alla bittra medsystrar där ute.