Homo sweet homo!

Nu är jag hemma efter fyra dagars Pride-firande. De mest hektiska intensiva dagarna jag kan komma ihåg, jag känner att jag behöver lite semester nu!

Jag ska skriva lite mer om vad vi faktiskt gjorde och så vidare, men jag ska börja med ett litet manifest.

Det underbaraste var såklart att få återse min älskling! Lika underbar och vacker som alltid, jag blir nykär varje gång! Fyra dagar är så lite efter två och en halv månad isär. Var i hemlighet lite småsugen på att skita i allt annat och låsa in mig med henne på rummet alla fyra dagar, men jag höll mig i kragen som en snäll flicka (hehe). Fick i alla fall vara med henne på hennes födelsedag! Grattis älskling, du är min jävla flatmus och jag älskar dig mer än allt annat! Alltid!

Det jag mest av allt kommer att spara i hjärtat från min första Pride-festival är hur jävla skönt det är att ha fyra dagar då man kan få känna sig alldeles normal och som alla andra!

Alla heteron som gnäller sin vanliga jävla ramsa "varför ska niii ha en festival, viii har ju inte nån festival för att fira att vi är hetero, buhu!" kan ju bara ta och hålla käften. De ser bara läderbögar och butchflator och magnifika transor i skyhöga klackar som partar i paraden, och de missar totalt hela budskapet och meningen med hela Priden: att få vara som man är och ändå vara som alla andra! Är man hetero behöver man aldrig ursäkta sig, aldrig förklara sig, inte kämpa för rättigheter som borde vara självklara, aldrig vara rädd att bli utsatt för hot och våld, av det enkla skälet att man älskar den man älskar och knullar den man knullar.

Heteron tycks tro att dessa läderbögar och glammiga transor, precis som helt vanliga bin, flator och bögar, trollas fram ur en hatt en vecka per år och annars existerar i en annan dimension långt åt helvete från deras värld, utan att inse att det finns människor som undertrycker, tonar ner och döljer sin personlighet, stil och kärlek 358 dar om året för att äntligen kunna få känna sig som en normal människa bland likasinnade en ynklig vecka om året. Ska vi byta? Nej, jag skulle inte tro det.

När alla bolagsstyrelser består av 20% stolta bögar, 20% stolta flator, 20% stolta bin, 20% stolta transpersoner och 20% vettskrämda heteron så kan vi skrota Pride-festivalen, för då har den uppfyllt sitt syfte. Till dess ska vi med största nöje trycka ner vår onormala provocerande kärlek långt ner i halsen på alla förstoppade avundssjuka homofober tills de kvävs av det! Halleluja!

Det är ju förbannat tragiskt att jag blir helt fascinerad, förvirrad och nästan rörd till tårar av att se flickor gå hand i hand med flickor och pojkar gå hand i hand med pojkar flera gånger om dagen och att jag måste undra om jag är med i Dolda Kameran eller om flickan kanske är hennes syster, för det är nåt jag aldrig ser när jag är hemma. Nånsin. Det händer icke, det finns icke. Här är vi alla starka, glada och heterosexuella.

Hade faktiskt kunnat spara en massa pengar genom att helt enkelt packa en picknick varje dag, ta min flickvän i hand och slå mig ner utanför Pride Park och sitta där hela dan och bara titta på människorna, dansa mig svettig på tjejklubb hela natten och gå i paraden på lördagen, och på så sätt åka hem både lycklig och kanske med mer än 200 spänn kvar på kontot. Kanske nästa år.

Hoppas att jag i alla fall kan rida på vågen av kickar jag fått av den här halva veckan, för den ska räcka i ett helt år. I'm gonna ride the ho-mo flow, get high on homo if you know what I mean.

I övrigt är jag kaninkåt och har ont i halsen och jag saknar min tjej, men lika glad för det är jag men gladast är nog räven!