Sommarjobbet kirrat

Just nu är jag ute på praktik och är ganska trött både dagar och kvällar. Jag är på ett gruppboende för personer med psykiska funktionshinder och samtidig missbruksproblematik. Jag beundrar verkligen personalen, det är inget lätt jobb på något sätt, men jag tycker de gör det jävligt bra och jag lär mig en hel massa. Jag har även fixat sommarjobb på boendet, så i sommar kommer jag att titulera mig själv som boendestödjare. Det kommer att bli en rejäl utmaning för mig men jag hoppas jag kommer att göra mig själv stolt. Efter sommaren vet jag inte riktigt vad det blir av mig. Det är ju slutpluggat för min del men jag räknar med att jag kommer hoppa runt mellan olika ställen innan jag hittar någonstans där jag kan tänka mig att stanna en längre tid. Jag vill inte dö nyfiken.

Hanna har börjat som trainee hos en professionell travtränare idag, och jag hoppas hon kommer att trivas. Vi har samlat lite vuxenpoäng genom att köpa ny matta, sängkläder, handdukar, våffeljärn och annat skittråkigt. Ja våffeljärnet var inte så tråkigt för det gav riktigt mumsiga våfflor. Men resten...gäsp. Jag förstår inte hur folk kan lägga groteska summor på heminredning, men tydligen är inredningstidningar den nya svensson-pornografin.

Hanna har köpt spelet Labyrinth, det spelade jag massor av gånger när jag gick på fritids, och konstigt nog är det fortfarande lika roligt, eller till och med roligare. Nu för tiden får jag inte raseriutbrott när jag förlorar. Inte varje gång i alla fall!

Jag och min trumma

Ju mer jag lyssnar på den här låten, desto bättre tycker jag att den är. Och tjejen som sjunger yttepyttelite är faktiskt hot like a fresh baked bun! Imorgon åker jag och Hanna till Haparanda för att spendera dagen med Nadja och Jossa. Roligt!

Testa lite nytt.

På sista tiden har jag testat lite nya grejer. Inget kinky, sorry. Bara helt vanlig mat, eller åtminstone sånt man kan stoppa i munnen. Jag testade Go Nuts with Dumle, det vill säga helt vanlig dumle fast med nötter i. Ingen hit enligt mig, smarret blev helt enkelt inte tillräckligt kola-kletigt när det var så mycket nötter i. Jag har också smakat nya Malaco Choco Crunchy. Det var däremot en jättegod blandning, chokladig och nötig och crunchig, yummy! Och idag har jag köpt en helt annan grej, Diva Popcorn with seasalt and balsamic vinegar. De smakar lite...knas. Jag gillar vinäger på ett näst intill osunt sätt, men jag föredrar det på sallad eller chips. Popcorn kan man skippa, eller köpa vanliga hederliga med smörsmak.

Och ja, jag är en gottegris.

Gör om, gör rätt!

Nu hoppas jag verkligen att vi skickar vidare ERIC SAADE ikväll! Okej? Heja heja!

Kalla Fakta är ett skitprogram.

Jag sitter och ser på Kalla Fakta som den här gången handlar om fetmaoperationer, gastric bypass. Jag blir så arg så jag nästan sprängs på det där snaskiga lögnaktiga skrämseltramset de håller på med. Jag uppmanar alla tjockisar som funderar på en gastric bypass att stänga av tv:n och ta reda på varma fakta istället. Bra information finns på hur många ställen som helst.

Gastric bypass är en operation med stora vinster och stora risker. Den värsta komplikationen man kan råka ut för är att dö. Så är det. Man kan dö. Även om det inte går så illa så kan man få återkommande tarmvred, näringsbrist, ätstörning, snedvriden självbild, man kan tappa håret och bli deprimerad och allt möjligt. Alla som går igenom den här operationen ska veta om detta. Det är mitt eget ansvar och ingen annans att ta reda på allt jag någonsin kan om ett såpass allvarligt ingrepp som kommer att förändra hela mitt liv.

På Kalla Fakta säger speakerrösten: "Men är operationen verkligen en sån quick fix?" Eh, NEJ. Det är allt annat än en quick fix. Det är till en början smärtsamt, jobbigt, tråkigt, plågsamt, det är allt annat än en quick fix. Men när det funkar, så funkar det som fan. Den kan verkligen förändra en människas liv.

En person som uttalade sig i programmet hade innan operationen tröstätit, och efter operationen bytt ut sitt tröstätande mot alkohol. Jaha? Jag undrar om den personen berättade det för läkaren som skrev hennes remiss, att hon äter upp sin smärta. Det tror inte jag, för i så fall hade hon inte fått nån remiss och hade aldrig blivit opererad utan blivit hänvisad till exempelvis kuratorskontakt inom primärvården. En person tyckte att hon blivit "lämnad i sticket" eftersom hon efter sin enorma viktnedgång fått sladdrig lös hud. Jaha? Gastric bypass är ingen skönhetsoperation, det är en hälsofrämjande operation. Annars skulle "fula" människor få sina ansiktsoperationer betalade av landstinget, men så är det ju inte. Om man har tur kan man efter GBP få bukplastik eller brösplastik betald av landstinget, men alla får inte den chansen, vilka villkor som gäller är tydligt och har man inte nog mycket sladder och nog lågt BMI så måste man betala själv.

Hur som helst så hoppas jag att folk orkar ta reda på fakta och inte tror allt de ser på "En Ding-Ding Värld". Fråga seriösa läkare och personer som genomgått operationen, läs på forum och läs Hanne Kjöllers bok Operation nytt liv. Sen så är det så att man opererar många personer som inte är psykiskt utrustade för att klara av processen, men hur ska det kunna undvikas? Det kräver att personerna som ansöker om remiss till GBP är brutalt ärliga både mot sig själv och mot läkaren, och det tror jag inte att alla är. För då skulle läkaren neka att skriva remissen, och det vill man ju inte när man väl tagit steget och beslutat sig för att man vill ha operationen. Och en läkare på vårdcentralen får inte titta i en patients psykjournal hur som helst för att få en bild av patientens psykiska hälsa, det är upp till patienten själv vad den väljer att berätta om eller undanhålla. Och remissbedömningen blir därefter.

Det var mitt lilla inlägg i debatten. Personligen tycker jag att både Kalla fakta, Uppdrag förvanskning och de där andra programmen är ren skit-tv. Källkritik is king, så är det. Nu nog om detta, jag ska se lite mer fördummande tv-program innan jag går och lägger mig. Puss!

Grymmaste appen nånsin!

Jag har gnällt rätt mycket på min iPhone, men man får inte glömma att den har grymma möjligheter också, inte bara irritationsmoment. Nu har jag till exempel hittat appen som kommer att förändra mitt liv! Eller, inte riktigt. Men det är en app som ger svaret på ett av mina vanligaste dilemman: jag har en garderob full med kläder och inget att ta på mig! Appen heter "Arrange Wardrobe", och det finns lite andra appar med ungefär samma funktion också. I Arrange Wardrobe kan man lägga in alla sina kläder i färdiga kategorier, eller i kategorier som man kan ändra själv efter behov. Man lägger in ett kort på plagget och kan i appen döpa plagget, skriva in när man köpte det, och även vilken färg det har så man kan färgkoordinera sin outfit lättare. Man kan också ordna in plaggen i smarta underkategorier typ Mössa --> stickad mössa/keps/basker/vad man nu vill.

Med den här appen slipper man gräva ut hela sin garderob för att komma ihåg vad man egentligen äger, man kan sitta lugnt i soffan och bläddra istället. Sen behöver man ju inte lägga in vartenda plagg man har, det kan ju räcka med att lägga in alla sina partykläder. Den här appen är för mig sjukt onödig och livsnördvändig på samma gång. Den tillfredsställer mitt djupa inre behov av att organisera och systematisera saker (om ni såg min musikmapp skulle ni förstå) och den sparar dessutom ett antal vändor i garderoben som alltid är ett stressmoment för mig eftersom jag måste försöka rafsa ut plaggen och samtidigt hindra att kattkräken hoppar in i garderoben och hårar ner och blir instängda. Fyndigt, tycker jag!

PS. LivsNÖRDvändigt är mitt nya favvo-hittepå-ord.

Makeover!

Nu har jag efter många om och men äntligen gått och klippt mig. Det behövdes! Håret hängde som ledset hö från huvudet. Färgen var också en mindre katastrof men det fixade jag hemma för en billig penning. Resultatet blev inte som jag tänkte det (golden mahogany brown betyder inte någorlunda brunt utan RÖTT bara så ni vet) men jag gillar det ändå. Red hot, why not? Jag har lugg igen, det kommer att ta ett tag att vänja sig. Men nu slipper jag se ut som Legolas med en dålig hårdag. Håret låg så platt och slätt, eller som min frisör glatt sa: "Ja, det är här går det ju inte att få nån volym i!" Men nu ska det gå. Det enda potentiellt negativa är att när håret är helt ofixat ser jag väldigt snäll ut. Men det fixar jag med min bad ass attityd, eller nåt. Annars har jag varit på spinning för första gången på länge och det var jobbigt men det kändes riktigt gött. Nästa vecka ska jag och Erika eventuellt gå på zumba. Om vi får nån plats, vill säga, de där passen är populärare än en Lady Gaga-konsert. Vi får väl tälta utanför Step In så ordnar det sig säkert.

Ärligt talat iTunes...you suck!

Som jag tidigare skrivit är min dator död, och jag har gett upp hoppet om att den någonsin kommer att återuppstå. Alltså använder jag Hannas dator. Jag har fixat iTunes i den, för jag tänkte föra över lite nya låtar till min iPhone. Vad upptäcker jag då? Jo, tydligen så kan jag inte överföra låtar från Hannas dator, eller någon annan dator över huvud taget, utan att alla låtar som jag redan har på min iPhone försvinner. Försvinner. Nästan tusen låtar som jag lagt in en efter en, puts väck. Jag trodde fan inte att det var sant. Tydligen så kan man fixa detta genom att gå in på originaldatorn och ändra nån inställning...vilket är skitlätt när datorn är död, verkligen. För att komma runt detta måste jag fixa nåt extra program och dessutom göra nåt lattjo med min iPhone och jag skulle gärna beskriva det bättre om jag bara fattade någonting av det...men det gör jag inte.

Och jag orkar fan inte lägga in alla låtar igen, bara för att behöva göra det ytterligare än gång när jag väl köper en egen ny dator. Jävla skitfunktion iTunes! Vad i helvete är den funktionen till för egentligen? Jag tycker faktiskt att iPhone är en extremt överhypad telefon. Den har säkert enormt många superbra funktioner som jag aldrig använder, men kameran är skit, hörlurarna som följde med var verkligen skit, iTunes är skit, musikspelaren är inte heller särskilt bra (man kan inte ta bort låtar eller redigera spellistorna i själva telefonen utan måste alltid göra det genom bajs-iTunes, bland annat...)

Jag börjar tro att det stämmer som jag läste på något forum, iPhone är ett skrytbygge som man skaffar om man inte kan nåt om telefoner och mest bryr sig om märket och telefonens utseende... ja, det låter faktiskt lite som jag. Nu talar jag alltså om iPhone 3, 4:an vet jag ingenting om. Vill man ha en bra mobil ska man nog satsa på en HTC, som Hanna nu har investerat i. Men eftersom jag fortfarande betalar av min iPhone så ska jag lära mig att älska den. När jag fick den så hatade jag den verkligen och önskade jag aldrig hade köpt den, så vår relation har faktiskt förbättrats avsevärt sen dess. Nu ser jag att den har många fördelar och bra sidor, men på många sätt var min gamla Sony Ericsson W770 faktiskt bättre. Sådeså.