Inatt kunde jag verkligen inte sova. Jag försökte i några timmar men sen gick jag upp och såg på tv istället. Natt-tv kan vara ganska spännande. Jag hamnade framför en dokumentär som hette "Mannen och hans fruar" eller nåt liknande. Det handlade dels om en gubbe i England som hade inte mindre än sju "fruar", de var ju inte gifta på riktigt men de kallade sig hans fruar i alla fall. Sen var det en kille, en tjej och en tjej till, som bodde i Californien och alla var ihop med alla och kära i alla, plus att tjejerna hade andra på sidan om också.
Det där engelska haremet var jävligt obehagligt. Den här gubben påstod att han fått en uppenbarelse från gud att han skulle skaffa sju fruar, och konstigt nog hittade han inom ett par år sju stycken. Jag skulle nog snarare kalla dem obetalda hjärntvättade slavar. De jobbade på hans hästgård och varje morgon föreläste han om hur han ville att de skulle vara för att behaga honom, nej förlåt jag menar gud, och alla fruarna grinade och det var helt galet alltihop. En kvinna verkade må väldigt väldigt dåligt, hon sa ungefär: "jag hade tvivel på detta och jag var så nära att åka härifrån men det är ju vad gud vill..." Jag blir så oerhört frustrerad, och jag kan inte hjälpa att jag blir förbannad på dessa fruar. Jag vill bara bitch-slappa dem ett antal omgångar tills de kommer på bättre tankar och sticker. Fast å andra sidan var den ena fulare än den andra, så de kanske inte kunde få nån annan karl utan får nöja sig med en sjundedel...
Det är ju ganska lustigt att gud alltid vill att mannen ska ta en massa fruar, och inte tvärtom. Killen i Californien sa öppet att han inte skulle orka eller hinna med några fler kvinnor, han hade nog med att tillfredsställa de två han hade. De tre verkade däremot väldigt harmoniska och nöjda med hur de levde, de verkade vettiga på ett helt annat sätt. Men den där gudsförvrängaren, fy fan för såna. Om jag var gud skulle jag bli jävligt förbannad på alla tomtenissar som missbrukade mitt ord dagarna i ända, och låta blixten slå ner i dem på direkten.
Sen såg jag i alla fall på Ellen DeGeneres Show. Hur kan kvinnan vara så fräsch fast hon är 50 år? Lite botox kanske. Hon är inte snygg, men hon känns betydligt yngre än vad hon är. Hur som helst hade hon Jennifer Aniston som gäst. Jennifer Aniston verkar väldigt gullig, jag tycker hon beter sig precis som Rachel i vänner. Hon kanske tyckte det var en så rolig karaktär att hon bestämde sig för att lära sig ett och annat av Rachel? Men hon verkar VÄLDIGT självmedveten. Hon kan inte sluta fippla och flippa och pillra med sitt hår hela tiden. Det är fortfarande lika långt och glänsande som det alltid varit så om jag hade sånt hår skulle jag svepa med det konstant. Man kan nog säga att min allra första lesbiska kärlek var Jennifer Anistons hår. Jag klippte ut alla bilder jag kunde hitta och dyrkade den där glänsande manen. Helt såld, helt enkelt.
Nu måste jag skriva uppsats. Jävla uppsats. Fan ta dig. Fan ta mig, som inte började i tid. Den här gången heller.
lördag 2 januari 2010
Sleepless night, tv lights.
Etiketter:
bigami,
Ellen DeGeneres,
hår,
Jennifer Aniston,
polyamori,
tv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar