Idag frågade en kollega: "Hur är läget?"
Jag svarade: "Jo tack, det är jättebra! Och så himla fint med snön, och så härligt att se solen!"
Hon svarade då: "Jo i typ en timme innan den går ner..."
Jag: "Jaa, då får man se till att ta vara på den!"
Jag är nog en liten smula outhärdlig för tillfället för vissa som är inne i en lite mer bitter fas. Det blir ju så när man är kär, och hur som helst är jag jävligt kär. Allt känns liksom så härligt, och det som inte känns härligt, det skiter jag i. Jag tog en lång promenad med Sara igår och vi pratade verkligen om the deep stuff, om kärleken och meningen med livet och lycka och vi kände oss så extremt kloka att vi borde haft en sekreterare med oss som kunde skriva ner alla våra klokheter.
Jag har kommit fram till att jag är jävligt tacksam. Jag har fått väldigt mycket värdefullt som inte alla människor får. Det är nånting som jag fattat nu i vuxen ålder; när jag var liten tyckte jag mina föräldrar var sjukt snåla och aldrig gav mig någonting jag ville, varken en egen kritvit ponny eller Barbies husbil eller en storasyster kunde jag få fast jag önskade mig allt vad jag kunde. Men nu har jag insett att jag fått allt vad jag behöver för att klara mig fint här i livet. Sen får man jobba jävligt mycket själv och ibland är det tamejfan som att pissa i motvind och allt känns åt helvete. But everything will be okay in the end, and if it's not okay - it's not the end.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar