Life doesn't get better through chance, it gets better through change.

Det är nåt jag verkligen tror på, och jag vill förändra saker och ting i mitt liv. Helst ska det hända NU, men så fort går det ju tyvärr inte. Jag brukar ha rätt bra tålamod men nu har jag faktiskt inte det. Enough is enough. Jag känner mig så less och besviken och inte så lite stressad, jag tror det är därför jag känt mig så själsligt trött på sista tiden. En av mina lediga dagar såg ut så här: jag sov ca tio timmar på natten vilket ändå är helt okej med tanke på att jag haft minus på sömnkontot. Men jag vaknade svinigt trött och kände mig trött och orkeslös hela dagen. Vid 17 sov jag middag en timme, vaknade lika trött, höll mig vaken till midnatt och sov sen 11,5 timmar. Det kan fan inte vara normalt, men så har tyvärr mina lediga dagar sett ut.

Igår fick jag ett ryck och började rensa mina lådor från allt möjligt krafs som man aldrig någonsin använder utan bara stoppat ner och tänkt att "precis den grejen blir perfekt att använda vid just det tillfället!" Men tillfället kommer aldrig och plötsligt har man en låda full av udda knappar, pappersnäsdukar, laddare till mobiler som man hunnit byta ut tre gånger, garantier till eletronikgrejer som slutat gälla, kvitton, säkerhetsnålar, gummisnoddar, överstrykningspennor, suddgummin, fan och hans moster...ja, ni fattar. Så dessa lådor har jag alltså rensat efter bästa förmåga, någonstans måste man börja.

Just den här månaden är så förbannat dryg. Det blir mörkt innan det ens har hunnit bli ljust, den enda ljuskällan är lite sorgligt snöslask i dikena, kontot är övertrasserat sen länge, kylen är tom, bemanningen ringer aldrig, SAS-jävlarna kommer låta mig promenera till Kanarieöarna... Men det är bara försöka stå ut och vara positiv, vilket jag brukar vara rätt bra på. Men just nu vill jag bara krypa ner i sängen med min älskling och ge fan i precis hela världen utom henne. Det vore en dröm. En dröm som kommer att bli sann men jag önskar det kunde ske precis nu.