Hej hå, hej hå, vi nu till gruvan gå...

Jamen hejsan kära allihopa, mina tusen miljoner läsare. För den som undrar är jag inte död annat än själsligt. Livet består för tillfället av att jobba, äta och sova. Imorgon jobbar jag trettonde dagen på raken. Av hur många? Det återstår att se.

Jag håller mig igång och vid liv med hjälp av: Pepsi Max, Twix, makaronipudding, ögondroppar, värktabletter och mina underbara kollegor.

I helgen är det jag och Sandra som håller ställningarna, det är tur att vi är så jävla kick ass som vi är, för vi sliter som två gruvponnysar kan jag säga. Sandra "firade" sin födelsedag idag med att jobba över så länge att hennes familj gick ut och åt födelsedagsmiddag utan henne. Inte okej! Imorgon ska vi äta nåt gott tillsammans och försöka ha en så trevlig helg vi kan.

Och bara så ni vet...alla som ringer in och sjukskriver sig för nån fjesig jävla fejksjukdom/bakfylla/jobbångest kan faktiskt gå och DÖ på en gång. Det är nämligen jag som ringer ut vikarier när det händer, och jag vill bara behöva göra det när någon faktiskt är sjuk på riktigt, tack på förhand.

Jag undrade nyss varför det var så mycket bilar utanför macken mitt i natten, sen kom jag på att klockan är tio på kvällen...och jag borde redan sova med tanke på att jag börjar klockan 06.00 imorgon bitti. Men kan jag det? NEJ. För jag kan inte stänga av min hjärna! Tankarna bara snurrar och snurrar, och nacken gör ont, och ögonen gör ont...

Jag har lånat en bok om mindfulness, om att leva i nuet och inte bli uppslukad av stress. Tyvärr har jag det för stressigt just nu för att hinna läsa den. Är det det som kallas ironi?

Så kära snälla någon, rädda mig, kidnappa mig, få med mig på något roligt och mysigt och trevligt! Kom hit och ge mig en kram och säg att jag är en jävla kämpe och att jag är sjuhelvetes duktig! Det skulle jag behöva just nu.

Nej, nu ska den här gruvponnyn försöka lägga sig i boxen och sova några timmar. Inget är som en långhelg på jobbet...