Idag fyller min sötnos år. Massa grattispussar ska du ha! Tyvärr kan jag inte ge dem på riktigt ännu, men jag har i alla fall äntligen bokat flyget till Skåne! Spännande! Så det är bara att hålla ut och räkna ner. Min lilla present kom i alla fall fram på rätt dag, tack för det posten!
På jobbet går det ganska så käpprätt åt helvete, lite närmare avgrunden dag för dag. Jag har satt ner foten för min egen del, men vad hjälper det? Ungefär lika mycket som att försöka stötta upp ett korthus med en tandpetare. Två av mina fina kollegor har slutat, troligtvis blir det fler. Vilket gör att arbetsbördan på oss som är kvar blir ännu större, och den var för stor redan innan. Jag försöker hålla ut men jag vet inte vart det här ska sluta. Jag kan personligen inte sluta: jag har inget annat alternativ just nu. Räkningarna ska ju betalas. En tröst är i alla fall att kan jag klara det här jobbet så kan jag nog klara precis vad som helst. Jag vet inte hur jag hamnade mitt i Cirkus Kaoz men jag får se det här som en jävligt nyttig erfarenhet, och en påminnelse om att man måste ta hand om sig själv i första hand, för det är tamejfan inte säkert att nån annan gör det.
Dagens citat från vår tillförordnade chef: "Visst, man kan skoja och busa och ha roligt. Men INTE på jobbet!"
Vi har även fått "förhållningsorder" som går ut på att vi inte ska prata om något som inte rör jobbet, vi bör inte prata om jobbet med våra kollegor på vår fritid, om någon försöker prata med oss om jobbet på ett sätt som kan uppfattas som negativt, eller prata om något annat än jobbet, så ska vi vägra prata om det eftersom vi "fokuserar på att jobba." Visst jobbar jag på ett myspysigt ställe?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
herregud, det låter faktiskt riktigt fruktansvärt, jobbet ditt... men det är utmärkt, då kommer alla andra framtida jobb kännas som en dans på rosor! ;)
Ja de tar tyvärr till desperata metoder såsom "söndra och härska" för att förhindra oss som jobbar att välja sida för varandra i alla konflikter och intriger, om man säger så...Som sagt, jag har satt ner foten för egen del, jag gör mina timmar och går hem men motivationen och arbetsglädjen är ju väck...vilket verkar ha varit syftet också! Jag tar en dag i taget tills vidare, har ett par stycken härliga själar kvar här på bygget som jag kan luta mig mot när det blåser! ;)
Skicka en kommentar