Jag frågar mig det då och då, when is the botten nådd? Hur långt kan man gå, hur lågt kan man sjunka, hur kasst kan man må?
Tänk att det finns folk som har semester, eller åtminstone ledigt. Som kanske ligger på en strand, eller i en hammock, eller sitter i en bil på väg mot nya äventyr. För mig känns det däremot som att jag råkat kliva ombord på Titanics jungfruresa och det just gått upp för mig att antalet livbåtar inte räcker till. Och jag som bara ville ta en trevlig tur med en båtjävel, hur kunde det bli så fel? Ja, lite så känner jag för att uttrycka det lite poetiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar