Jag fick igång min jävla svikarmobil: fyra missade samtal från jobbet. Faninåthelvetesjävlar, tänkte jag och ringde upp Sara. Då satt Sara redan i bilen på väg till mig, så hon fick komma in och hälsa på kissekatterna medan jag flängde runt och försökte få hjärnan att fungera. Visst är det vidrigt att försova sig? Och det är värst för den som försover sig. Jag hade adrenalin som en galning och kände mig helt manisk.
Som tur är så har jag underbara jobbarkompisar, och som tur är tog jag min ofrivilliga sovmorgon en väldigt lugn jobbdag. Så jag fick äta frukost och sen cykla till jobbet i lugn och ro, de tyckte bara det var skojigt att jag försovit mig eftersom jag vanligtvis är superpunktlig. Så ingen skada skedd, men fy fan vad jobbigt det var. Hela dagen känns upp- och ner när den börjar på det sättet.
Lite lustigt dessutom att jag faktiskt gick och lade mig i hyfsad tid: ändå sov jag över tio timmar i sträck! Men jag vet att jag hade en rätt rejäl sömnskuld att ta igen.
Men men, det är bara att bita ihop och komma igen, jag har jobbat hårt de timmar jag jobbade och nu laddar jag för min jobbhelg. Imorgon börjar jag 06.00 och i helsike att jag ska försova mig till det. Mobilen är fulladdad och jag ska snart säga natti natti. Bara liiite mer Grey's Anatomy först.
Det får mig att tänka på den gamla goda tiden när jag hade min klockradio. Det blev ju strömavbrott lite då och då, och då var ju klockradion helt värdelös. Och jag vet ju att min mobil lever sitt eget liv och dör lite då och då trots att den har batteri kvar....jag kanske borde börja ställa back up-alarm på min gamla hederliga väckarklocka med vidrig signal. Det är bara ett problem: ingen snooze-knapp! Jag hjärta min snoozeknapp. Imorgon ska jag unna mig TVÅ snooze. Becuase I'm worth it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar