Varför gör jag alltid så här?

Ibland undrar jag om min hjärna och min mun över huvud taget är sammankopplade, eller om det pågår nån sorts evig kortslutning. Jag tror jag måste göra ett försök att bli den lite mystiska och tysta typen, för ibland känner jag att när jag öppnar munnen så kan jag inte ta ansvar för vad som kommer ut över huvud taget. Även när jag tycker att tankeverksamheten fungerar helt korrekt så blir resultatet ändå "What the actual fuck did I just say?" Och sen måste jag mentalt ligga i fosterställning en stund för att jag skäms så jävla mycket över min uppenbara foot-in-mouth-disease. Sen tänker jag: "Äh, det var nog inte så farligt..." Och så öppnar jag truten och gör om det igen! Ingen annan som känner igen sig?