tisdag 12 februari 2008

Skäms på mig


Jag vet, jag vet. Det är väldigt glest mellan inläggen. Men det känns som att det inte är så många intressanta tankar i mitt huvud just nu som jag behöver klottra ner. Jag känner inte så stort behov av att skriva av mig.

Den 26:e är det mormors begravning. Jag försöker att inte tänka på det så mycket, det kommer att bli nog tungt då. Jag hann liksom inte ens förbereda mig mentalt på att hon hade cancer innan hon dog, på grund av hjärtat. Jag förstår inte att hon är borta, det känns bara som att jag är ett dåligt barnbarn som inte hör av mig tillräckligt ofta. Jag har fortfarande kvar fika som hon har bakat i frysen. Helt sjukt. Det är nästan värst att mamma är så ledsen. Mamma är ingen ledsen person vanligtvis, hon brukar vara äckligt positiv. Men nu är hon mest ledsen, och det är ju inte så konstigt. Vuxna vill inte heller bli föräldralösa. Jag får liksom panik när hon är sådär ledsen, jag vill bara springa därifrån. Och jag spjärnar liksom emot mentalt mot att nån eventuellt ska försöka trösta mig, jag kan inte hantera det och jag vill inte ha nåt sånt. Jag kan gärna prata om mormor för hon var en fantastisk människa, hon var stark som en urkraft. Men kom inte till mig med nåt bullshit om att "hon var ju ändå gammal", eller "det var bättre med hjärtat än cancern" eller nåt bla bla bla. Jag vet att man vill säga såna saker, men det behövs inte. Det vet väl jag också. Jag är väl inte ledsen för mormors skull. Självklart har de döda det mycket bättre än oss levande. Jag är ledsen för min och mammas skull. Särskilt mammas.

Nog om detta. Jag har lämnat in överklagan för att få min tenta omrättad. Jag vill inte göra om den, jag orkar inte! Jag försöker också planera in i kalendern när jag kan åka till Hanna nästa gång, men vi har ju lektioner hela jävla tiden. Men jag ska passa på när vi börjat nästa kurs eftersom jag hört från många källor att läraren är en riktig surhagga. Skönt att slippa henne nån vecka alltså. Och jag behöver verkligen en rejäl dos närhet. Jag menar sex. Nej jag menar närhet. Och sex. Sexuell närhet. Jag älskar min flickvän! Och jag skulle så jävla gärna vilja ge henne en naughty gift på Alla Hjärtans Dag! Jag vet, jag vet. Valentine's Day is just a cheap gimmick to sell cards and chocolate. And I totally went for it. Finns ju inget som säger att jag inte kan ge min tjej en naughty gift i efterskott, eller hur?

Imorgon ska jag och Ellifiore försöka oss på prestationen att skriva ett arbete på en dag. Förra gången vi försökte med detta fick vi VG. Vi är bäst!

Och en riktigt glad nyhet. Grace är inte längre singel, hon har hittat sin långhåriga hårdrockare, så alla övriga intressenter undanbedes. Massa grattis! Däremot är ju Will alias Captain Strap-On fortfarande lös och ledig, så på honom bara! På alla sätt ni kan tolka det på! Utom det våldsamma.

Just nu läser jag motivationspsykologi. Det är motiverande. Jag SKA bli lycklig om jag så ska dräpa nån. Det viktiga är att vara bestämd. Och positiv. Och optimistisk. Och sprida kärleken, fast inte på ett slampigt sätt. Mer på hippie-sättet. Tomas Di Leva har hittat rätt koncept. Skägg och klänning och vattenkanna.

Herregudars vad jag är trött. Det svider och tåras i ögonen. Måste nog sova antar jag. Imorgon väntar en ny och spännande dag med hetsigt uppsats-skapande samt dubblehundrastande och monstertvättstvättande. Mitt liv kunde inte vara mer spännande just nu.


Dagens Sex and the City-fråga:
- Do women just want to be rescued?

Inga kommentarer: