Piercing och drömmar

Jag drömde en dröm inatt som jag inte kom ihåg direkt när jag vaknade. Den slog mig när jag var ute med hunden, bara som en tanke att nåt inte stämde. Så kom jag på vad det var. Minna är död! Men hon levde, i min dröm levde hon! Hon levde, jag tror att hon kommit tillbaka från det döda men det var inget konstigt med det. Jag kände mig bara lättad. Jag har ett vänskaparmband runt min fotled som hon gjorde åt mig och snydde fast runt min ankel en vecka innan hon lämnade oss. Den är sliten och färgerna är bleka men den sitter kvar. Och i drömmen blev jag så lättad för då kunde jag äntligen fråga henne om hon inte kunde göra en ny åt mig, för jag var så rädd att den gamla skulle ramla av. Och hon sa att självklart skulle hon göra en ny åt mig. Och sen kramade jag om henne, en riktig kram, tätt ihop med båda armarna om varandra. Och jag kände att hon doftade lika gott som alltid, och det var den känslan som kom över mig när jag var ute med hunden, och jag var tvungen att dra djupa andetag för att inte börja gråta mitt på gatan. Jävla drömmar. De är så verklighetstrogna och man önskar att man slapp vakna så man kunde drömma dem om och om igen. Eller så vill man inget hellre än att vakna upp. Hur som helst har saknade varit värre idag än på jävligt länge.

Så för att döva smärtan i själen piercade jag tungan och flyttade smärtan dit. Nej, så var det ju inte riktigt. Jag har varit sugen jättelänge men feghet och pengar har kommit ivägen, tills idag. Och det var ju inte så farligt. Det gick så himla fort, och det gör mest ont när jag måste röra tungan. Men jag har laddat upp med glass, yoghurt, fil, proviva och annat kallt och flytande. Självklart är jag otroligt sugen på pommes frites, sötsur sås, tacos, knäckebröd med skinka, och allt annat som är kryddstarkt och hårt. Men sånt är livet! Nöjd är jag i alla fall, som fan!


Dagens Sex and the City-fråga:
- Are there women in New York who are just there to make us feel bad about ourselves?