Begravningsbetraktelser

I tisdags begravde vi mormor i ett skogskapell som ser ut som ett flygledartorn, amen. Jag har satt upp begravningar på min hate-list. Jag önskar att jag aldrig mer behövde plåga mig igenom en, men så kommer det ju tyvärr inte att bli. I'm way too loved.

En liten del av vår monstruöst stora släkt kom, ungefär 35-40 stycken. Jag kände igen ungefär hälften. Nu har jag ätnligen fått förklarat mormors familjeförhållanden. Häng med nu. Mormor hade tolv syskon. Tio växte upp, två gjorde det inte. Den äldsta dog, därefter en annan, därefter mormor, resten lever och tre av dem kom på begravningen, en av dem är 88 år, hjärtopererad och bor i Södertälje. Vilka jäkla krutgummor jag har i släkten.

Prästen pratade alldeles för mycket om Gud och gjorde mig irriterad. Men jag bad i alla fall inte den jävla trosbekännelsen. Kära Gud, du ska ge fan i om jag har trosor på mig. Amen. Solisten sjöng "Himlen är oskyldigt blå" och "Kom ihåg mig", tyvärr inte så vackert. Hon lät som en kåt katt, liksom jamade fram melodin. Men landgången var god, jag kunde äta nästan hela fast det kändes som att jag hade en flaggstång på tvären i käften. Mormor ska ligga på Lundagårdskyrkogården där morfar ligger. De var ju inte lovers när han dog, men mamma ville ha dem nära varandra. Och tydligen ska mamma ligga där också, hon har redan bokat plats. Excuse me, but that freaks me out.

Bara så ni vet, när jag trillar av pinn vill jag ligga på skogskyrkogården. Kremera mig gärna så jag också får ligga i den fina dungen. Och jag ska gå ur svenska kyrkan så fort jag får reda på vart jag ska skicka blanketten, så om begravningsmänniskan nämner ett enda ord om Gud så kan ni ge henne(helst) på käften. Så. Enough said. Jag hade tänkt leva ett tag till nämligen, but I wanna spread the word. Jag träffade ju Minnas pappa häromdan och vi åkte till graven en sväng. Han berättade att nästan precis bredvid henne ligger en ung kille som också tog sitt liv alldeles nyligen. Livet är ett sorligt orättvist skit, egentligen. Men det visste vi ju.

Och nu till det optimistiska. Jag tror jag kan slippa den vidriga kursen! Knepet är att vara många och desperata. Då kan man åstadkomma saker! Och då ska jag till min Hanna och fy fan vad jag längtar! Grace åker till sin loverboy idag, och jag är avundssjuk som fan! Inte minst för att han bor så nära att han plockar upp henne från Arlanda. De har höjt tågbiljetterna från Arlanda till Falun och OMG vad irriterad jag blir på det. Men jag ska till min älskling, så är det bara!

Dagens tips: GÅ INTE PÅ LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET OM DU INTE GÅR EN TEKNISK UTBILDNING. OM DU INTE HAR EN UTPRÄGLAD MASOCHISTISK LÄGGNING, DÅ KAN DU SÄKERT TRIVAS RIKTIGT BRA.

Ännu en söndag...(skrivet igår!)

Idag har jag gjort mig själv stolt genom att äta riktig mat! Dvs inte kräm, fil, yoghurt eller fruktsoppa. Jo, det också. Men jag utmanade mig själv genom att försöka mig på varm kantarellsoppa med uppblötta brödbitar. Godaste måltid jag någonsin ätit! My piercing is great!

Igår kom Chinokken, Ohana och Angel hit. Vi såg lite melodifestival, åt lite chokladpudding, såg lite film, snackade lite skit, drack lite vin (inte jag, piercing-diet) och gick ut på krogen (inte jag, redo för pension). Efter krogen kom Angel hit och sov över. Det är en rolig och spännande tradition att varhelst Angel landar lämnar hon någonting kvar, oftast oavsiktligt. Och bara Angel kan veta varför jag hittade ett övermoget plommon i min skinnfåtölj. En gåva? En allmosa till en hungrande vän? Bara änglarna vet.

Träffade Minnas pappa idag när jag var ute med Nicki. Även han hade sin lilla hårboll i släptåg, och de kom ganska bra överens. Så vi åkte upp på Gruvbergets topp och släppte lös dem så de fick busa tills de var helt slut. Sen åkte vi förbi graven också, och innan jag åkte hem svängde vi förbi hos Minnas pappa så Erika fick beundra min raggmunk till vovve. Ibland blir man faktiskt bönhörd. Det känns som om man kört själen genom biltvätten när man träffat Dan. Han pratar faktiskt med en som om man, rent hypotetiskt, vore en vuxen människa med fungerande hjärna, vilket man inte kan påstå om mina föräldrar. I deras ögon är jag ett lätt förståndshandikappat barn, vilket blir lite tröttsamt i längden.

Minnas yngsta bror har hunnit bli 5 år. Och lång! Jag såg honom i dörröppningen när han demonstrerade sina nya transformers (en motorcykel och en monstertruck). Tydligen frågar han mycket om Minna nu. Dan säger till honom att Minna sitter på en stjärna, och att hon tittar ner på oss och vakar över oss. Jag önskar att jag också var ett barn ibland.

Så fort jag tänker på min nya kurs så blir jag riktigt förbannad. Jag kan inte direkt skriva ner dem tankarna eftersom det antaligen skulle klassas som olaga hot. Men såhär är det: kursen är idiotisk. Jag har spenderat sjukt mycket tid på att plugga idiotiskt skit. Antagligen skulle det ha varit mer givande att faktiskt äta skit än att kämpa mig igenom vissa kurser jag tagit. Och nu råkar det vara så att om inte jag får träffa Hanna snart så kommer jag att börja begå våldsbrott, och besökstiderna i fängelset är inte uppmuntrande.

Men jag ska fixa detta. Jag ska sova med min älskling och jag ska väcka henne på mitt eget sätt, och troligtvis kommer jag stjäla täcket, I'm so sorry babe. Och jag ska pussa på henne och hålla om henne och när jag kan använda min jäkla tunga igen så ska jag minsann göra det! Wohoo! Och INGEN kurs för dummies ska stoppa mig! Jag menar, läser jag psykologi eller idioti? Hmm...klurig fråga nu när jag tänker efter.


Dagens Sex and the City-fråga:
- If we can take the best of the other sex and make it our own, has the opposite sex become obsolete?

Ät skit och gå och dö

Jag är jättenöjd med min nya piercing. Jag tror det är därför Gud eller Djävulen eller Skolledningen (same shit different name) bestämt att vi ska läsa en kurs som jag officiellt HATAR. Den förstör hela mars månad och mitt liv. Jag orkar inte gå in på det just nu, men kontentan är att jag SKA till Hanna, det är prioritet nummer 1, 2,3,4 och skitkursen är prioritet NOLL. Den är både onödig och oanvändbar, och i princip omöjlig att klara. Halleluja!

Jag är så hungrig.... hungrig... Äter bara kall flytande mat på grund av min ostron-tunga. Men det lär vara bra för min viktminskningskampanj! Det är viktigt att hitta positiva aspekter. Förutom i kursen miljöpsykologi. Den som kommit på den ska äta skit och gå och dö.

Imorgon kommer Angel hit! Jag har saknat henne och det ska bli så roligt!

Herregud vad jag vill hångla.

Piercing och drömmar

Jag drömde en dröm inatt som jag inte kom ihåg direkt när jag vaknade. Den slog mig när jag var ute med hunden, bara som en tanke att nåt inte stämde. Så kom jag på vad det var. Minna är död! Men hon levde, i min dröm levde hon! Hon levde, jag tror att hon kommit tillbaka från det döda men det var inget konstigt med det. Jag kände mig bara lättad. Jag har ett vänskaparmband runt min fotled som hon gjorde åt mig och snydde fast runt min ankel en vecka innan hon lämnade oss. Den är sliten och färgerna är bleka men den sitter kvar. Och i drömmen blev jag så lättad för då kunde jag äntligen fråga henne om hon inte kunde göra en ny åt mig, för jag var så rädd att den gamla skulle ramla av. Och hon sa att självklart skulle hon göra en ny åt mig. Och sen kramade jag om henne, en riktig kram, tätt ihop med båda armarna om varandra. Och jag kände att hon doftade lika gott som alltid, och det var den känslan som kom över mig när jag var ute med hunden, och jag var tvungen att dra djupa andetag för att inte börja gråta mitt på gatan. Jävla drömmar. De är så verklighetstrogna och man önskar att man slapp vakna så man kunde drömma dem om och om igen. Eller så vill man inget hellre än att vakna upp. Hur som helst har saknade varit värre idag än på jävligt länge.

Så för att döva smärtan i själen piercade jag tungan och flyttade smärtan dit. Nej, så var det ju inte riktigt. Jag har varit sugen jättelänge men feghet och pengar har kommit ivägen, tills idag. Och det var ju inte så farligt. Det gick så himla fort, och det gör mest ont när jag måste röra tungan. Men jag har laddat upp med glass, yoghurt, fil, proviva och annat kallt och flytande. Självklart är jag otroligt sugen på pommes frites, sötsur sås, tacos, knäckebröd med skinka, och allt annat som är kryddstarkt och hårt. Men sånt är livet! Nöjd är jag i alla fall, som fan!


Dagens Sex and the City-fråga:
- Are there women in New York who are just there to make us feel bad about ourselves?

Plopp Tutti Frutti

Tänker du som jag? Fan vilken udda kombination! Tänkte jag i alla fall. Jag var bara tvungen att smaka. Och den smakar verkligen tutti frutti! Tyvärr är jag inte så förtjust i tutti frutti så jag började må illa efter tre bitar, men det var ändå coolt! Plopp tutti frutti! Vart är världen på väg, undrar pensionärerna och jag.

Lite sugen blir man ju

Den här tjejen har tränat i endast tre månader! Undrar om hyresvärden blir arg om man installerar en stripper pole?

Homosexualitetens sex stadier

Jag kan verkligen rekommendera en kurs i motivationspsykologi. Den är jävligt intressant, inte minst att läsa om sex och sexuell läggning och varför man är som man är, eller i alla fall teorier om det. Det känns lite creepy att läsa om sig själv i såna kliniska termer, men slutsatserna är ganska spännande. Jag snubblade över en teori av Cass, som menar att homosar går igenom sex olika stadier i sin identitetsformering. Dessa stadier skulle i så fall vara:

1. Identity confusion. I det här stadiet börjar individen förstå att information om homosexuella på nåt sätt kan beröra just honom eller henne. Hon(för enkelhetens skull) upplever ofta återkommande drömmar och fantasier om personer av sitt eget kön men ägnar sig oftast inte åt något homosexuellt beteende.

2. Identity comparisons. I det här stadiet börjar individen oftast undersöka den vidare meningen av vad det innebär att vara homosexuell. Hon funderar på hur en sån identitet skulle accepteras och hur den skulle bemötas av hennes familj och vänner och hur hon ska passa in i samhället. Hon känner ofta en känsla av förlust när hon inser att hon står utanför det heterosexuella normativet. Vissa nedvärderar heterosexualitet, andra ägnar sig åt homofobiska attityder eller överdrivet heterosexuellt beteende fast de fortfarande fantiserar om personer av samma kön.

3. Identity tolerance. När hon accepterar sin homosexuella identitet börjar hon förstå att sexuella, sociala och emotionella behov följer med att vara homosexuell. Ofta börjar hon umgås mer med andra homosexuella och hon utvecklar större tolerans gentemot sin homosexuella identitet. I det här stadier måste hon bestämma hur öppen hon ska vara inför andra med sin sexuella läggning. Den här processen brukar kallas att komma ut ur garderoben.

4. Identity acceptance. I det här stadiet involverar hon sig oftast mer i den homosexuella subkulturen, och utvecklar positiva attityder mot andra homosexuella. Individen går från att tolerera sin homosexuella självbild till att acceptera den.

5. Identity pride. När individen accepterar de prestationer den homosexuella kulturen har åstadkommit och inser att det finns jämförelsegrunder som är annorlunda än i heterokulturen utvecklar hon en känsla av stolthet och överger försöken att dölja sin homosexualitet. Det här stadiet karaktäriseras ofta av ilska. Hon blir mer medveten om diskrimineringen och homofobin som hindrar henne från att leva sitt liv fullt ut, och hon blir ofta politiskt aktiv i sitt försök att förändra attityder och lagar som påverkar homosexuella män och kvinnor negativt.

6. Identity synthesis. I det sista stadiet börjar individen acceptera att världen inte är uppdelad i stridande grupper av heterosexuella och homosexuella och att man inte måste se alla heterosexuella som fiender. Ilskan i femte stadiet ger vika för en större självacceptans som homosexuell.


Vad sägs om den här teorin? Är den på rätt spår eller ska vi lägga den i kattlådan?
Även om den är lite torrt uppstolpad så känner jag igen mig själv i många delar av den. Det vore roligt att veta vad andra tycker och tror.

Ikväll blir det party! Skål på er alla glada fyllon!








Jag ska bli smart och rolig ikväll
Jag ska bli glad och pratig ikväll
Jag ska bli vass och trevlig ikväll
Jag ska bli skön och galen ikväll

Smart och rolig

Jag ska bli soft och mysig ikväll
Jag ska bli fin och härlig ikväll
Jag ska bli lös och dansig ikväll
Jag ska bli grym och glammig ikväll

Smart och rolig

Jag ska bli hård och farlig ikväll
Jag ska bli mjuk och öppen ikväll
Jag ska bli smal och mystisk ikväll
Jag ska bli fräsch och funkig ikväll

Smart och rolig, smart och rolig

Jag ska bli skarp och hyllad ikväll
Jag ska bli snygg och spanad ikväll
Jag ska bli kysst och hånglad ikväll
Jag ska bli tuff och älskad ikväll

Smart och rolig, smart och rolig, ikväll.


Tyvärr kommer jag ju inte bli kysst och hånglad eftersom Hanna befinner sig 850,4 kilometer bort. Frick on a stick! Får försöka dansa bort frustrationen på dansgolvet istället! Cheers!

Cunts in all the wrong places

En liten fråga bara. Varför tatuerar man en fitta på armen?? Jag är verkligen nyfiken!

Kåtpiller...

Det här riktar sig mest till Angel, eftersom det var hon som kom med förslaget för några ljusår sedan. Angel fick nämligen den briljanta idén att vi skulle testa nån form av lusthöjande stimulantia, eller kåtpiller på ren svenska, bara för att se vad som sen skulle hända. Jag kom att tänka på det häromdan, av ingen särskild anledning förutom att jag kände mig kåt och jag kom att tänka på när vi snackade om det för lääänge sen. Frågan är, vad händer egentligen när man tar såna där piller? Blir man totalt sprängkåt och bara måste gå runt och gnugga sig mot saker? Eller vad? Vad tror du Angel babe? Och när vi ändå spinner vidare på temat kåt så saknar jag Hanna förbannat mycket! Jag tog ett långt skönt bad idag, vilket alltid känns bra men samtidigt så känns det som ett jäkla slöseri med att vara naken och våt, eller vad säger ni?

Och varför i helvete ska det vara så jävla svårt att lägga in en video i bloggen??


Dagens Sex and the City-fråga:
- Can there be sex without politics?

"E-mail is cool but romance lives in a letter..."

Om man vill bli på riktigt bra humör kan man alltid hoppas på ett ens fantastiska flickvän ska skicka ett STORT jättegulligt alla hjärtans dags-kort med posten, som till och med lyckas komma fram på rätt dag! Jag älskar dig Hanna! Tusen tack för att du är så ovärdelig och gör mig så GLAD!

Mer musiktips: Joseph Arthur och Unkle Bob. De är ganska lika musikmässigt, väldigt vackra låtar och tänkvärda och ofta sorgsna texter. Av Joseph Arthur rekommenderas särskilt låtarna In The Sun, Honey and the Moon och Echo Park. Av Unkle Bob gillar jag låtarna Swans och Too Many People.

Word on the street is, Annika Norlin ska göra ännu en engelskspråkig platta med Hello Saferide, efter sin svenskspråkiga platta med Säkert. Själv bryr jag mig inte om vad hon gör, bara hon fortsätter göra musik, för hon gör den jävligt bra!

Jag och Ellifiore ska snart börja med vårt skolarbete som ska vara klart imorgon. Håll tummarna för oss!

Grattis alla hjärtan!

Glad alla hjärtans dag!

Alla Hjärtans Dag: Totalt onödig påhittad dag för att fira materialismen och köpkrafterna i vårt samhälle. Innebörden är: den som köper mest vinner. Syftet är att ha en bra ursäkt för att ha vilt sex på köksbordet, samt romantisk middag på överdrivet dyr restaurang. And I totally love it! Jag har faktiskt köpt lite saker till min älskling även om jag tyvärr, eftersom Sverige är ett avlångt sugland, inte kan tillbringa den här dagen med henne. Men jag älskar dig mer än jag kan beskriva snygging! Det här ska vi ta igen, det lovar jag!

Äntligen känns skolan lite rolig och motiverande, efter ca två år av meningslöshet och en smygande känsla av att rulla långsamt nerför ett stup. Jag önskar jag kunde vara student hela livet, med välbetalt extrajobb förstås. Pengar suger. Jag önskar jag hade så mycket pengar att jag inte behövde oroa mig för min ekonomi. Exakt så mycket pengar skulle jag vilja ha. Jag har läst att om man är optimistisk lever man länge och lyckligt, och om man är pessimist blir man olycklig, ingen vill umgås med en och man får cancer. Alltså ska jag försöka bli mer optimistisk, hur man nu gör det. I love my life! Yay!

Dagens musiktips: Anna Nalick. Skivan Wreck of the Day från 2005 är helt underbar, speciellt låtarna Breathe och Forever love(Digame) om man tycker om mjuk melodisk musik. Vill man lyssna på nåt annat bra som är lite tuffare tycker jag man ska lyssna på Takidas Bury The Lies. I synnerhet låtarna The Dread och Curly Sue. Och låten Piece of Me är verkligen en revansch för Brittan för övrigt. In your face till alla som hånar henne liksom. Jag tycker vi kan lämna henne ifred nu innan vi driver in hennes bil i en bergvägg och hon blir lika platt som Diana. Så jävla intressant är det inte att se hennes behind 'n' vajingo uppfläkt i skvallerpressen igen...och igen...och igen...

Jag håller på att jobba mig ikapp i Desperate Housewifes. Jag har faktiskt också laddat ner Svensson Svensson av alla serier, inte den nya ganska usla säsongen utan avsnitten man såg när man var liten. Och ja, jag tycker fortfarande om den. Särskilt Max, han är så bra på att spela irriterande lillebror att han antagligen ÄR en irriterande lillebror till någon stackars storasyster.

Måste man skaffa ett liv? Kan man inte få titta på serier och önska att man hade deras liv? Eller är det tragiskt? Förlåt, glöm att jag sa nåt. Men jag vill också jobba på Sacred Heart, eller Seattle Grace eller kanske bo på Wisteria Lane eller ta en fika på Central Perk eller The Planet... Eller vad fan. Världen skulle vara betydligt roligare om den var befolkad av häxor och alver och vildvittror och vampyrer och skogsrån och Harry Potter och hans vänner... Jag vill nog inte leva i en serie jag vill leva i en saga! Men som tur är så behöver man inte leva i en saga när man lever med en saga....klura på den du! ;D Och glad alla hjärtans dag!

Skäms på mig

Jag vet, jag vet. Det är väldigt glest mellan inläggen. Men det känns som att det inte är så många intressanta tankar i mitt huvud just nu som jag behöver klottra ner. Jag känner inte så stort behov av att skriva av mig.

Den 26:e är det mormors begravning. Jag försöker att inte tänka på det så mycket, det kommer att bli nog tungt då. Jag hann liksom inte ens förbereda mig mentalt på att hon hade cancer innan hon dog, på grund av hjärtat. Jag förstår inte att hon är borta, det känns bara som att jag är ett dåligt barnbarn som inte hör av mig tillräckligt ofta. Jag har fortfarande kvar fika som hon har bakat i frysen. Helt sjukt. Det är nästan värst att mamma är så ledsen. Mamma är ingen ledsen person vanligtvis, hon brukar vara äckligt positiv. Men nu är hon mest ledsen, och det är ju inte så konstigt. Vuxna vill inte heller bli föräldralösa. Jag får liksom panik när hon är sådär ledsen, jag vill bara springa därifrån. Och jag spjärnar liksom emot mentalt mot att nån eventuellt ska försöka trösta mig, jag kan inte hantera det och jag vill inte ha nåt sånt. Jag kan gärna prata om mormor för hon var en fantastisk människa, hon var stark som en urkraft. Men kom inte till mig med nåt bullshit om att "hon var ju ändå gammal", eller "det var bättre med hjärtat än cancern" eller nåt bla bla bla. Jag vet att man vill säga såna saker, men det behövs inte. Det vet väl jag också. Jag är väl inte ledsen för mormors skull. Självklart har de döda det mycket bättre än oss levande. Jag är ledsen för min och mammas skull. Särskilt mammas.

Nog om detta. Jag har lämnat in överklagan för att få min tenta omrättad. Jag vill inte göra om den, jag orkar inte! Jag försöker också planera in i kalendern när jag kan åka till Hanna nästa gång, men vi har ju lektioner hela jävla tiden. Men jag ska passa på när vi börjat nästa kurs eftersom jag hört från många källor att läraren är en riktig surhagga. Skönt att slippa henne nån vecka alltså. Och jag behöver verkligen en rejäl dos närhet. Jag menar sex. Nej jag menar närhet. Och sex. Sexuell närhet. Jag älskar min flickvän! Och jag skulle så jävla gärna vilja ge henne en naughty gift på Alla Hjärtans Dag! Jag vet, jag vet. Valentine's Day is just a cheap gimmick to sell cards and chocolate. And I totally went for it. Finns ju inget som säger att jag inte kan ge min tjej en naughty gift i efterskott, eller hur?

Imorgon ska jag och Ellifiore försöka oss på prestationen att skriva ett arbete på en dag. Förra gången vi försökte med detta fick vi VG. Vi är bäst!

Och en riktigt glad nyhet. Grace är inte längre singel, hon har hittat sin långhåriga hårdrockare, så alla övriga intressenter undanbedes. Massa grattis! Däremot är ju Will alias Captain Strap-On fortfarande lös och ledig, så på honom bara! På alla sätt ni kan tolka det på! Utom det våldsamma.

Just nu läser jag motivationspsykologi. Det är motiverande. Jag SKA bli lycklig om jag så ska dräpa nån. Det viktiga är att vara bestämd. Och positiv. Och optimistisk. Och sprida kärleken, fast inte på ett slampigt sätt. Mer på hippie-sättet. Tomas Di Leva har hittat rätt koncept. Skägg och klänning och vattenkanna.

Herregudars vad jag är trött. Det svider och tåras i ögonen. Måste nog sova antar jag. Imorgon väntar en ny och spännande dag med hetsigt uppsats-skapande samt dubblehundrastande och monstertvättstvättande. Mitt liv kunde inte vara mer spännande just nu.


Dagens Sex and the City-fråga:
- Do women just want to be rescued?

Welcome to Wisteria Lane!

På facebook kan man göra quizzes för att ta reda på vilken av de desperata hemmafruarna man är mest lik. Resultaten hittils:

Jag: Bree Van der Kamp
Hanna: Susan Mayer
Jojo: Lynette Scavo
Ohana: Edie Brit
Ellifiore: Gabrielle solis


What more can I say? Welcome to Wisteria Lane, we are the desperate housewifes!

Februari

Mormor dog i torsdags.

Jag fick inte godkänt på tentan.

Det var ungefär vad jag orkar just nu.