Freedom for a day

Nu har jag jobbat mina 36 timmar på två dagar, plus de nio timmarna i fredags då. Man blir kanske liite galen av att inte se nåt annat än jobbet på tre dagar. Känner att jag vill tilltala alla med långsam och pedagogisk röst. Tur att jag för tillfället bara umgås med hunden, hon uppskattar sånt. Ikväll ska jag dock till Chessy och då får jag skärpa till mig lite.

Trivs mycket bättre på jobbet än vad jag trott att jag kunde. Även fast jag haft en lååång helg när alla andra i hela världen festat loss så är jag inte direkt spyfärdig, bara lite trött. Personalen är trevlig, tålmodig och hjälpsam, och dessutom sjukt roliga på fyllan. De boende är glada, tacksamma och ganska roliga utan att behöva vara på fyllan. Men det är ganska ledsamt att jobba på äldreboende. De människor jag jobbar med är oftast över 90 år, har alla möjliga sjukdomar, äter 25 piller om dan bara för att hålla sig vid liv, och kommer förr eller senare att dö, antagligen blir det förr. Det är lättare att inte tycka om dem för jag vill faktiskt inte att nån ska dö, inte nån och inte nånsin. Det är också jobbigt att tänka på dem som har lungsjukdomar. Om de inte dör av nåt annat finns det risk att de kvävs till döds, det är inte kul att tänka på. Det är människor som jag träffar och pratar med varje dag, det är inte kollin som jag torkar i ändan och skjutsar fram och tillbaka till matsalen, även om det kanske verkar så utifrån. Förra året dog min favvo-tant om man nu får ha en sån, efter knappt halva tiden jag jobbat där. Då vägde hon 35 kilo. De som jobbar inom vården borde ha fett mycket högre lön.

Dagens pensionärs-citat: Du pratar visst inte så mycket. Men svara mig då! Jag pratar ju med dig! (En gullig tant till en annan tant som tyvärr satt på framsidan av en bok...)