Freedom for a day

Nu har jag jobbat mina 36 timmar på två dagar, plus de nio timmarna i fredags då. Man blir kanske liite galen av att inte se nåt annat än jobbet på tre dagar. Känner att jag vill tilltala alla med långsam och pedagogisk röst. Tur att jag för tillfället bara umgås med hunden, hon uppskattar sånt. Ikväll ska jag dock till Chessy och då får jag skärpa till mig lite.

Trivs mycket bättre på jobbet än vad jag trott att jag kunde. Även fast jag haft en lååång helg när alla andra i hela världen festat loss så är jag inte direkt spyfärdig, bara lite trött. Personalen är trevlig, tålmodig och hjälpsam, och dessutom sjukt roliga på fyllan. De boende är glada, tacksamma och ganska roliga utan att behöva vara på fyllan. Men det är ganska ledsamt att jobba på äldreboende. De människor jag jobbar med är oftast över 90 år, har alla möjliga sjukdomar, äter 25 piller om dan bara för att hålla sig vid liv, och kommer förr eller senare att dö, antagligen blir det förr. Det är lättare att inte tycka om dem för jag vill faktiskt inte att nån ska dö, inte nån och inte nånsin. Det är också jobbigt att tänka på dem som har lungsjukdomar. Om de inte dör av nåt annat finns det risk att de kvävs till döds, det är inte kul att tänka på. Det är människor som jag träffar och pratar med varje dag, det är inte kollin som jag torkar i ändan och skjutsar fram och tillbaka till matsalen, även om det kanske verkar så utifrån. Förra året dog min favvo-tant om man nu får ha en sån, efter knappt halva tiden jag jobbat där. Då vägde hon 35 kilo. De som jobbar inom vården borde ha fett mycket högre lön.

Dagens pensionärs-citat: Du pratar visst inte så mycket. Men svara mig då! Jag pratar ju med dig! (En gullig tant till en annan tant som tyvärr satt på framsidan av en bok...)

13 timmar jobb(igt)

Har nyss kommit hem efter att ha jobbat 13 timmar. Är ganska mör i fossingarna kan man säga. Gud så kul att få göra om det redan imorgon.

Nädå, det funkar bra. Är bara totalt anti-social och vill bara sova sova sova. Har inte ens nån lust att gå ut ikväll, men det är ju roligt att alla som ska bli packade får göra det när det är fint väder. Det är så tråkigt att somna i nåt dike om det regnar, menar jag. Själv har jag inte sett mycket av solen, lyckades få min rast under den pyttestund då det faktiskt regnade. Rasten ägnade jag annars åt att släpa en jättesäck kattmat runt stan eftersom jag var puckad och inte tog bilen till jobbet. Så kan det gå.

Nu har jag strippat lite (för mig själv, få inte för er nåt nu) och jag ska krypa ner i min sköna sköna säng.

Dagens pensionärs-citat: Jasså du heter Marie? Ja då borde du gifta dig med Josef. För Josef och Maria var gifta och sen fick de Jesus. Men det tror vi inte på, eller hur?

Dumma spinning

Kände mig helt off idag på spinningen, inte så konstigt kanske, men irriterande. Ingenting funkade. Inte instruktören, musiken, ordningen på momenten...plus att på slutet kändes det som att ryggen skulle knäckas rätt av och jag var tvungen att sätta mig ner och sitta rakt som en pinne. Jag har jobbat inom vården mindre än en vecka! Okej, min rygg är redan kass, men inte SÅ kass! Vilken är egentligen bästa och effektivaste ryggträningen? Kände mig som Bridget Jones precis innan hon trillar av cykeln i första filmen, jag höll i mig i handtagen för glatta livet.

Gjorde för övrigt min första tabbe på jobbet idag; satt och lunchade i personalköket när nån typ av chef kom upp. Man ska ju äta med pensionärerna om man äter av deras lunch men det gör verkligen ingen. Det finns inte ens en ledig plats i matsalen! Men högsta hönsen verkar alltid ha huvudet uppe bland molnen. De skiter väl i det, de tycker nog att vi hellre ska slänga två liter ärtsoppa i slasken. Men chefen sa i alla fall ingenting och personalen blev ju inte sur, bara ängsliga. Jag har ju lärt mig av dem och det vet de ju om. Den oskrivna regeln är att vissa skrivna regler får man bryta mot ibland; prata i mobil på arbetstid, ha civila kläder, röka på balkongen, äta lunchen i personalköket, lägga prylar i tvättstugan, använda tvättstugan som genomgång (hygieniskt aja baja tydligen). Ja, hur som helst så sker alla dessa ovanstående saker och lite till lite då och då, och jag ser inte att pensionärerna mår sämre av det. Snarare är det så att personalen behöver det, att få vara lite olydiga för att orka med ett annars ganska slitigt lågavlönat jobb.

När jag blir chef ska jag minsann fokusera på vad som är det viktiga och inte bete mig som att jag har en pinne uppstucken i arslet hela tiden. Man blir så stelbent då.

Workin' 9 to 5, what a way to make a living...

Nu är jag hemma efter mitt första intro på den andra avdelningen. Eller egentligen första avdelningen, eftersom jag börjar jobba där på midsommarafton. Jag har jobbat 13-21 men fick sluta lite tidigare. Vågade inte gräva i skåpen och ta mig nåt att äta, så efter 9 timmar utan mat var jag redo att äta första bästa människa. Som tur var kunde jag rusa in på Frasses så ingen behövde sätta livet till.

Jag är inte så förtjust i den här avdelningen än så länge. Blev avskräckt redan när jag kom in genom dörren p.g.a. otrevlig fan som inte bevärdigade mig med en blick. Men sen fick jag veta att det var solflickan, och om hon inte uppför sig som folk ska hon få ett litet helvete av mig, det kan hon lita på. Resten var ju trevliga, och de boende var också trevliga. Än så länge i alla fall.

Vikarier ska verkligen ha all cred i världen. De gör ett enormt jobb. Och nu pratar jag inte direkt om mig själv utan om dem som slavar på strödagar och jobbar vilka tider som helst med det som få andra vill jobba med. Men det är ju arbetsgivarens eget fel till stor del, arbetet i sig är egentligen helt okej. Det är alltid för lite personal, höga stressnivåer, dåligt med information, och när det krisar är det alltid personalen som får sitta och ringa runt efter vikarier på sin arbetstid fast det inte alls ingår i deras arbetsuppgifter. Jag ska minsann börja jobba på bemanningsenheten för det verkar vara största slacker-jobbet i världen.

Sen är det inte så kul att vara vikarie heller. Man gör tusen fel, och även om man gör rätt så gör man på fel sätt enligt de ordinarie. Man kommer aldrig riktigt in i gänget, man är alltid steget efter och känner sig allmänt trög och bakom flötet mest hela tiden. Och det hjälper ju inte direkt när ordinarie personal inte säger rätt ut vad man gjort fel utan viskar bakom ryggen på en så snart man lämnar personalrummet samt dumförklarar en när man försöker fråga dem om nånting, samt att ingen vill visa en hur man gör utan lämnar en åt sitt öde så de slipper engagera sig. Jag hoppas verkligen att jag bara har dålig personlig erfarenhet och att det inte är så här på alla ställen. Då kommer de snart att helt stå utan vikarier, och så får de se hur skojigt det blir. Jag fattar också att det inte är så kul att valla runt ett tafatt litet miffo i tre dagar men det är ju nödvändigt, vi måste lära oss för sen är det vi som ska göra jobbet! Men på de två avdelningar jag ska vara i sommar verkar det betydligt bättre än så länge, så jag hoppas det håller i sig.

Det största irritationsmomentet var ändå klädseln. Tydligen hade jag inte tillräckligt "fula" kläder eftersom jag blev påtvingad världens fulaste förkläde för att "skydda ordinarie kläderna, för här byter vi faktiskt om". Eeh, jag har faktiskt inga fulare kläder än så här, vad ska jag göra för att folk ska fatta att jag är arbetsklädd?! Jag kunde inte direkt påpeka heller att jag ÄR arbetsklädd och att jag inte äger några urtvättade t-shirtar och noppiga mjukisbyxor. Då blir man verkligen jättepopulär. Så jag höll tyst och tog på mig vidrigheten. Man kunde lätt ha förväxlat mig med en dement men ungdomlig tant som hasade omkring på hemmet i sin nattsärk, för så såg jag ut och så betedde jag mig. Typiskt första dagen-aktigt tystlåten, i vägen och initiativlös var jag, och iklädd nattsärk/mentalpatientkostym. De älskar mig säkert redan.

En sak till! Upprepade gånger har jag blivit schemalagd att jobba en dag 13-21 och nästa dag 07-16.30 TROTS att detta är förbjudet enligt nya arbetstidslagen! Man måste få minst 11 timmars nattvila mellan passen, men har mina chefer tagit nån hänsyn till det? Skulle inte tro det. Det är mina jobbarkompisar som får tvinga mig ta sovmorgon för att inte ofrivilligt bryta mot arbetstidslagen.

Men nästa år kanske det är jag som är enhetschef, och jag ska göra ett sjuhelvetes jobb. Så det så. Men nu ska jag sova. Imorgon ska jag framför allt lära mig tre saker:
1. Koka kaffe.
2. Koka gröt.
3. Koka välling.

Ha! Jag är både handlingskraftig och målmedveten. Yay me.