Hej hå, hej hå, vi nu till gruvan gå...

Okej, inte gruvan kanske men jobbet. Ska käka lite lunch och sen trampa iväg. Och självklart är det åska ute. Jag har längtat så mycket efter åskan, efter att få sitta hopkrupen under en filt med en kopp te och mysa. Men nu ska jag för fan cykla till jobbet, kunde den inte ha väntat till ikväll?! Hur stor chans är det att åskan slår ner i mig? Pytteliten va? Vi säger så, för annars kanske jag inte vågar cykla till jobbet.

Mordiskt tungt att kliva upp 8 imorse när jag vet att jag börjar 13.00. Men nu har jag varit på pulsspinning och coreträning och nu har jag en massa energi! Lite knasigt, för samtidigt är jag helt mjuk och darrig som en överkokt spaghetti. Hade ett par stringisar i fejjan under hela cykelturen, det var ganska nostalgiskt faktiskt. Påminner om när jag var 16 och hade ett par vinröd-rosa spets-stringisar med en gigantus BLOMMA där bak precis där skinkorna går ihop när jag skulle spinna. Självklart hade jag även tajta låga träningsbrallor och satt längst fram, jag menar varför inte. Så jag cyklade omkring med en jävla vallmo i röven i en timmes tid till allmän förtjusning. Kanske. Eller så märkte ingen nånting. Men jag märker ALLT när jag tränar, tro inte på de där bullshitet om att alla är så upptagna av sin egen träning och fokuserar inåt och hej å hå....I see you. Mhm.