Grattis sötnos!

Idag fyller min sötnos år. Massa grattispussar ska du ha! Tyvärr kan jag inte ge dem på riktigt ännu, men jag har i alla fall äntligen bokat flyget till Skåne! Spännande! Så det är bara att hålla ut och räkna ner. Min lilla present kom i alla fall fram på rätt dag, tack för det posten!

På jobbet går det ganska så käpprätt åt helvete, lite närmare avgrunden dag för dag. Jag har satt ner foten för min egen del, men vad hjälper det? Ungefär lika mycket som att försöka stötta upp ett korthus med en tandpetare. Två av mina fina kollegor har slutat, troligtvis blir det fler. Vilket gör att arbetsbördan på oss som är kvar blir ännu större, och den var för stor redan innan. Jag försöker hålla ut men jag vet inte vart det här ska sluta. Jag kan personligen inte sluta: jag har inget annat alternativ just nu. Räkningarna ska ju betalas. En tröst är i alla fall att kan jag klara det här jobbet så kan jag nog klara precis vad som helst. Jag vet inte hur jag hamnade mitt i Cirkus Kaoz men jag får se det här som en jävligt nyttig erfarenhet, och en påminnelse om att man måste ta hand om sig själv i första hand, för det är tamejfan inte säkert att nån annan gör det.

Dagens citat från vår tillförordnade chef: "Visst, man kan skoja och busa och ha roligt. Men INTE på jobbet!"
Vi har även fått "förhållningsorder" som går ut på att vi inte ska prata om något som inte rör jobbet, vi bör inte prata om jobbet med våra kollegor på vår fritid, om någon försöker prata med oss om jobbet på ett sätt som kan uppfattas som negativt, eller prata om något annat än jobbet, så ska vi vägra prata om det eftersom vi "fokuserar på att jobba." Visst jobbar jag på ett myspysigt ställe?

Because fuck you, that's why.

I morgon är det dags för jobb igen. Jag. Vill. Inte.

Mitt jobb får mig att sakna alla jobb jag någonsin haft. Inklusive telefonförsäljare. Jag känner att jag börjar få ont i halsen också, har verkligen inte tid och ork att bli sjuk. På mitt jobb är det nämligen inte okej att vara sjuk. Om du har feber, förkylning, migrän, magkatarr, halsfluss - du går till jobbet, punkt slut. Om du behöver gå på begravning - du kommer till jobbet efteråt och du jobbar in de timmar du missat, punkt slut. Tycker du att kraven är orimliga - jobba hårdare. Har du kritik - vänligen stoppa den där bak, ingen bryr sig om ditt så kallade liv. Har du en själ - nej, det har du inte, den tillhör oss nu.

Jag önskar verkligen att jag överdrev, men det gör jag tyvärr inte, faktum är att jag underdriver, det här är inte ens en bråkdel av hur det är. Men jag säger som Chaaarles-Ingvar: Jag har en plan. Stay tuned...

Here's to you, fill the glass, cuz the last few days have kicked my ass.

Jag vet inte hur många gånger jag sagt och tänkt att jag är på bristningsgränsen för vad jag klarar av den här sommaren, men det verkar som att jag har många bristningsgränser eftersom jag aldrig blir riktigt slutgiltigt knäckt. Jag får bara fler och fler bristningar, som att jag inte hade nog många sen innan? Men en person som betyder väldigt mycket för mig sa en gång att jag är "en sån som klarar mig". Och det är jag. Jag kämpar bara med känslan av att inte vara bra nog, att inte räcka till. Men den känslan kan dra åt helvete.

Och det är tungt att veta att de man tycker om också har det kämpigt, och det finns inte mycket man kan göra åt det, utom att försöka finnas där så gott man kan. Jag vet inte vad det är med det här året hittills. Seriously, seriously?! Jag skulle behöva en paus från mitt liv, jag vill ligga på en strand och bara höra vågskvalp i öronen och känna solen bränna mot ögonlocken och tänka just ingenting.

Jag tänker på er, ni vet vilka ni är, som har det kämpigt just nu, jag tänker på oss som inte har medvind i seglen...men vinden vänder. Tro mig. Och om inte vinden vänder av sig själv: ta fram årorna! Och så ror vi den jävla båten i land. Jag känner mig full av halvflummiga metaforer ikväll. Och massa jävla svordomar. Och vitlöksdipp.



We could just go home right now
Or maybe we could stick around
For just one more drink, oh yeah
Get another bottle out
Lets shoot the shit
Sit back down
For just one more drink, oh yeah

Here's to us
Here's to love
All the times
That we fucked up
Here's to you
Fill the glass
Cause the last few days
Have kicked my ass
So lets give em hell
Wish everybody well
Here's to us
Here's to us

Stuck it out this far together
Put our dreams through the shredder
Let’s toast cause things got better
and everything could change like that
And all these years go by so fast
But nothing lasts forever

Here's to us
Here's to love
All the times
That we messed up
Here's to you
Fill the glass
Cause the last few nights
Have kicked my ass
If they give you hell
Tell em to go fuck themselves
Here's to us
Here's to us

Here's to all that we kissed
And to all that we missed
To the biggest mistakes
That we just wouldn’t trade
To us breaking up
Without us breaking down
To whatever's come our way

Here's to us
Here's to love
All the times
That we fucked up
Here's to you
Fill the glass
Cause the last few days
Have kicked my ass
So let's give em hell
Wish everybody well

Here's to us
Here's to love
All the times
That we messed up
Here's to you
Fill the glass
Cause the last few nights
Have kicked my ass
If they give you hell
Tell em to go fuck themselves
Go fuck themselves.

Lyssnar sönder.

When is the botten nådd?

Jag frågar mig det då och då, when is the botten nådd? Hur långt kan man gå, hur lågt kan man sjunka, hur kasst kan man må?

Tänk att det finns folk som har semester, eller åtminstone ledigt. Som kanske ligger på en strand, eller i en hammock, eller sitter i en bil på väg mot nya äventyr. För mig känns det däremot som att jag råkat kliva ombord på Titanics jungfruresa och det just gått upp för mig att antalet livbåtar inte räcker till. Och jag som bara ville ta en trevlig tur med en båtjävel, hur kunde det bli så fel? Ja, lite så känner jag för att uttrycka det lite poetiskt.

Kärt återseende

Äntligen är Jossie tillbaka i norrland, henne har jag saknat! Till och med ordvitsarna! Så galet kul att ses igen och ta igen allt som missat under de månader vi inte träffat varann! Vi har hunnit med fika och mysig tv-kväll, shoppingtur på stan (fast vi köpte inget så jag vet inte om det räknas som shopping...) och middag på Hanssons. Det är också galet skönt att göra nåt annat än jobba: umgås, strosa på stan, känna solen i ansiktet, komma ihåg att man är en människa och inte en jobbmaskin. Nu ska vi planera massa trevligheter innan Jossie åker hem till vackra Linköping igen.

Jossie i min klänning, pretty fairy! Den ligger i en låda på vinden nu, beredd att tas fram om jag känner för att sprida lite magic fairy dust till min omgivning..

Hej hå, hej hå, vi nu till gruvan gå...

Jamen hejsan kära allihopa, mina tusen miljoner läsare. För den som undrar är jag inte död annat än själsligt. Livet består för tillfället av att jobba, äta och sova. Imorgon jobbar jag trettonde dagen på raken. Av hur många? Det återstår att se.

Jag håller mig igång och vid liv med hjälp av: Pepsi Max, Twix, makaronipudding, ögondroppar, värktabletter och mina underbara kollegor.

I helgen är det jag och Sandra som håller ställningarna, det är tur att vi är så jävla kick ass som vi är, för vi sliter som två gruvponnysar kan jag säga. Sandra "firade" sin födelsedag idag med att jobba över så länge att hennes familj gick ut och åt födelsedagsmiddag utan henne. Inte okej! Imorgon ska vi äta nåt gott tillsammans och försöka ha en så trevlig helg vi kan.

Och bara så ni vet...alla som ringer in och sjukskriver sig för nån fjesig jävla fejksjukdom/bakfylla/jobbångest kan faktiskt gå och DÖ på en gång. Det är nämligen jag som ringer ut vikarier när det händer, och jag vill bara behöva göra det när någon faktiskt är sjuk på riktigt, tack på förhand.

Jag undrade nyss varför det var så mycket bilar utanför macken mitt i natten, sen kom jag på att klockan är tio på kvällen...och jag borde redan sova med tanke på att jag börjar klockan 06.00 imorgon bitti. Men kan jag det? NEJ. För jag kan inte stänga av min hjärna! Tankarna bara snurrar och snurrar, och nacken gör ont, och ögonen gör ont...

Jag har lånat en bok om mindfulness, om att leva i nuet och inte bli uppslukad av stress. Tyvärr har jag det för stressigt just nu för att hinna läsa den. Är det det som kallas ironi?

Så kära snälla någon, rädda mig, kidnappa mig, få med mig på något roligt och mysigt och trevligt! Kom hit och ge mig en kram och säg att jag är en jävla kämpe och att jag är sjuhelvetes duktig! Det skulle jag behöva just nu.

Nej, nu ska den här gruvponnyn försöka lägga sig i boxen och sova några timmar. Inget är som en långhelg på jobbet...