Mitt i ett äventyr...

Japp, jag har varit ute på lite äventyr i helgen. I fredags åkte jag och Erica till Storklinten för att jag i ett svagt ögonblick råkat lova att hon skulle få försöka lära mig åka slalom. Och se på fan, jag överlevde! Helt ärligt, det var sjukt kul. Inte såg det vackert ut, och jag satte mig på ändan några gånger (bland annat i barnbacken - men vem bryr sig om värdighet?) men i slutet av dagen åkte vi faktiskt ända upp till toppen, och jag tog mig ner levande! Visserligen "bara" i den gröna backen men skit samma, jag är jävligt stolt över mig själv! Och Erica var en mycket tålmodig och pedagogisk lärare!

På lördagen tog jag en ridtur med mamma i skogen på min vildhäst Paxman. Han måste ha tyckt att jag var en grymt tråkig ryttare eftersom jag inte lät honom galoppera, men jag känner att första gånger jag galopperar ska det helst vara i ett ridhus där det finns väggar som kan stoppa mig om jag inte får stopp själv. Men det var hur som helst mysigt, och igår hade jag vansinnigt mycket träningsvärk i en massa nya muskler som jag nog aldrig använt innan! Idag är en sån här jobbig dag när jag inte gör nåt särskilt, och när jag vet att min älskling inte gör nåt särskilt, och det är en pain in the ass att tänka på att vi skulle kunna göra inget särskilt tillsammans, om vi bara hade råd! Tänk om jag kunde vakna bredvid henne och pussa på henne varje dag, vilken dröm! Tiden går så sjukt långsamt utan henne, vad jag än försöker fylla ut den med. Men man får försöka ta en dag i taget, hips vips så får jag hämta henne på flygplatsen igen! Jag håller på att klura på en liten överraskning till min tös men det vet hon inte om...förrän hon läser det här inlägget förstås. Jag är så klurig...