Jag tycker om regn.

Regn är kanske det mest underskattade vädret, enligt mig. Regn är vanligtvis förknippat med förstörda stranddagar och genomblöta kläder, medan solen får all cred. När det är soligt ska man tycka att det är fint väder och då ska man vilja kasta sig ut och dyrka den himmelska pannkakan innan den försvinner. Men jag har alltid tyckt om regn. När jag var liten sprang jag alltid ut i sommarregnet och skuttade i vattenpölarna och samlade daggmaskar i GB Big Pack-kartonger. När jag blev lite äldre brukade jag sitta på altanen och läsa eller lyssna på musik när det regnade.

Just nu sitter jag och ser på Criminal Minds, Hanna sover eftersom hon ska upp till ännu en slitsam dag på praktiken imorgon. Jag har balkongdörren på glänt och regnet dripp-droppar på marken och det luktar sådär gott och fräscht och gatljusen speglar sig i asfalten. Jag tycker det är jättemysigt! Jag uppskattar regnet ännu mer sen jag flyttade till min lägenhet, som på sommaren blir lika mysig som en bakugn. Och med balkong ut mot en avgasstinkande bullrig väg är det inte så kul att ha dörren öppen heller, så man känner sig lite som en baconstrimla som håller på att bli knaprig. Så hur som helst, jag tycker om regn! Mer cred till regn! Och medan jag ska klaga lika mycket på värmen i sommar som jag gör varje sommar, ska jag försöka komma ihåg att uppskatta regnet lite extra.

Rain, feel it on my finger tips
Hear it on my window pane
Your love's coming down like
Rain, wash away my sorrow
Take away my pain
Your love's coming down like rain...