Stress

Stress press och jävligt less. Vill bara ingenting. Ikväll ska jag supa i alla fall, det finns alltid nåt ljus i tunneln. Känns som jag är nästan komplett hjärndöd, allt går så jävla dåligt just nu. Så jävla kasst, önskar jag hade en enorm mental papperskorg som jag kunde slänga allt i. Just nu vill jag bara lägga mig och dra täcket över huvudet men jag måste skriva en vårdplanering och luncha på stan och handla sprit (viktigt!) och duscha och fixa mig och bla bla bla.

So no one told you
life was gonna be this way
Your job's a joke, you're broke,
your love life's DOA

It's like you're always stuck
in second gear
When it hasn't been your day, your week, your month,
or even your year.

And the beat goes on

Igår var Robyn här och vi kirrade hemmapizza - yummy in my tummy, kan jag säga. Förra veckan var jävligt jobbig. Både jag och Hanna var sjuka och låg hemma och nötte på varandra, och inte på det sexiga sättet. Men nu är vi friska igen, Hanna är på praktik och jag borde få lite skolarbete gjort.

Mamma gjorde sin gastric bypass förra veckan så jag var orolig och grinig hela veckan för det också. Först i förskott och sen i efterskott. Särskilt som mamma redan testamenterat bort hundarna, då blir man lite svettig mellan skinkorna. Men det gick hur som helst bra och nu är hon hemma och äter Keldas soppor med tesked. Jag blir så jävla less på alla oinsatta åsikter som yttras om gastric bypass, jag borde egentligen helt sluta läsa Aftonblaskan. Jag kände mig i alla fall trygg med att mammas läkare tjänar över 300 000 spänn i veckan eftersom han bara ägnar en viss tid åt de stackars fattiglappar som får sina operationer betalda av landstinget, och en hel del tid åt privata toppkliniker både i Sverige och utomlands där personer betalar 120 000 kronor för sin gastric bypass. Så det känns tryggt, och det gick ju också bra. De första två veckorna efter operationen brukar vara värst. Mamma rapporterar att hon inte är hungrig över huvud taget och att hon pruttar konstant, vilket betyder att hon är på rätt spår. Jag är stolt över min mamma som vågade ta det steget! Heja mamma!

Jag rekommenderar alla som har åsikter om överviktsoperationer att läsa "Fetma - problem och åtgärder" som ges ut av Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering. De har kollat upp kostbehandling, viktväktarbantning, GI, beteendeterapi, helsvält, fysisk aktivitet, läkemedel och i princip alla möjliga och omöjliga metoder för att gå ner i vikt. Där kan man bland annat läsa:

Ungefär en femtedel av dem som genomgår behandling enligt viktväktarmetoden och uppnår sitt mål får en bestående viktminskning på 10 procent eller mer av ursprungsvikten.

Så om inte annat, skit åtminstone i Viktväktarna. Det finns många väldigt sorgliga historier om människor som förlorat enormt många kilon (50 kg, 100 kg eller ännu mer!) med hjälp av Viktväktarna och blivit valda till årets viktväktare och sånt svammel. Och efter några år så har de gått upp all vikt och ibland ännu mer. Men ungefär 20% av de som uppnår sitt mål får bestående viktminskning på 10%, det är väl bra? Nej det är det inte, det är fan kasst! Uselt! Om man väger 110 kg från början väger man i slutändan 99kg. Man får fortfarande köpa kläder på tjockisavdelningen, man löper fortfarande risk att få alla möjliga hemska sjukdomar och man lär inte se sina barnbarn växa upp. Så snälla, skit i Viktväktarna. Jag menar, vad skulle jag ha för glädje av att bli smal nu om jag inte är smal hela livet? Absolut ingen. Jag skulle skämmas ihjäl och gömma mig i en grotta om jag blev smal nu och sen var tjock igen vid 30. Eller 35. Eller 45. En viktminskning som inte är bestående är slöseri med tid, i alla fall för mig.

Om man däremot vill gå ner 2-10kg så kan viktväktarna vara det rätta, för om man behöver gå ner så lite är man troligtvis redan på rätt spår. Men då borde man klara det med andra metoder, så sluta stödja den där jävla mobbingsekten.

Om du inte känner för att läsa hela långa boken "Fetma - problem och åtgärder" utan bara vill åt slutsatserna, the juicy stuff. Klicka HÄR. Det är en A4-sida lång text med alla slutsatser. Och ett annat lästips är Hanne Kjöllers "Operation: Nytt liv" som går in på djupet på överviktsproblem och överviktsoperationer - på bara 160 sidor! Lättläst och bra.

Nu ska jag värma en pizzabit från igår, för jag har i alla fall inte tänkt bli smal idag. Känns gött.

I'm sick and tired of always being sick and tired...

Jag och Hanna är fortfarande sjuka, det börjar bli ganska tröttsamt. Imorgon ska vi i alla fall till vårdcentralen så Hanna får ut ett par inhalatorer med diverse dundermedel i. Kanske jag också kan ta ett par puffar av dem? Men jag tror vi är på bättringsvägen. Det skulle antagligen gå fortare om vi lät bli att pussas, bakterierna bara pendlar fram och tillbaka mellan oss. Men det är ju klart värt det. Imorse trodde jag att jag hade en enorm loska att harkla upp men det var bara mitt gomsegel som svullnat upp till tredubbel storlek. Sexigt, jag vet.

Vi gör inte mycket mer än ligger i soffan och har tvserie-marathon och hostar ikapp. Just nu avverkar vi bland annat Tre Kronor - nostalgi!

Tagen på bar gärning.

Idag när Hanna tog en liten power nap så passade jag på att göra något väldigt förbjudet, något man inte får göra och som jag ville hålla riktigt hemligt. Jag försökte dölja den förbjudna aktiviteten genom att göra det när hon sov och vara väldigt tyst, men den lilla lömska flickan vaknade och kom på mig. Oopsie. Ja, ni har förstås redan förstått vad jag gjorde. Jag lyssnade på julmusik. I april. Jag erkänner, jag är helt och hållet skyldig. Jag sorterade lite i min osorterade julmusikmapp men Hanna lyckades höra bjällerklangen sippra ut genom mina hörlurar. Hon har verkligen hörsel som, ja som vadå? Fråga JD!

Och jag skäms inte för det, för övrigt. Jag utövar min stillsamma anarki och är helnöjd med det. När den riktiga julen inträffar är jag oftast för upptagen med att vara stressad, förbannad och besviken för att kunna hitta julkänslan. Så jag hittar mina egna lösningar. Think outside the box! Jag ska fanimej starta en facebook-grupp för alla oss som lyssnar på julsånger från januari till november.

Läser just nu:

Ron Jeremy - Hårdaste mannen i showbiz


Nikki Sixx - The Heroin Diaries


Slash with Anthony Bozza - Slash


och Jane Austen - Sense and Sensibility


Otippad blandning, men väldigt läsvärd! I like to mix it up a little.

Hur man lär barn om blommor och bin.

Jag fick denna på mailen så jag vet inte var den kommer ifrån, men den är ju helt enkelt genial. Mycket pedagogisk!

Våren är, typ, här.

Ikväll tog jag en promenad. Helt frivilligt, inga hundar hemma. Och det var skönt! Marken går nästan att gå på igen för snön börjar smälta bort även här uppe. Äntligen! Annars tycker jag att promenader är världens fetaste slöseri med tid, och otroligt trist dessutom. Utan hundarna vet jag inte hur jag skulle ta mig utanför dörren. Men apropå snön så ska vi inte klaga, det finns de som har det värre. Seriöst. Och nej, bilderna är inte tagna i norrland utan i Canada och Ryssland. Note to self: åk inte dit.

3:e april.

Where are you this moment
Only in my dreams
You're missing, but you're always
a heartbeat from me.

I'm lost now without you.
I don't know where you are.
I keep watching,
I keep hoping,
but time keeps us apart.

Is there a way I can find you?
Is there a sign I should know?
Is there a road I could follow,
to bring you back home?

Winter lies before me,
Now you're so far away
In the darkness of my dreaming
The light of you will stay

If I could be close beside you,
If I could be where you are,
If I could reach out and touch you,
And bring you back home.

Is there a way I can find you?
Is there a sign I should know?
Is there a road I could follow,
to bring you back home?

To me.