Sakta men säkert

Sakta men säkert tar jag mig igenom min VFU, eller praktik. Jag stiger upp vid halv fem, är hemma runt åtta på kvällen och är allmänt slut i både kropp och knopp och därför har bloggen fått förfalla. Jag har praktik på Piteå vuxenpsykiatri enhet A, men har även varit på enhet B, vårdenheten och Rättspsyk. Jag har helt enkelt försökt suga in så mycket kunskap jag bara kan om allt som har med psykiatrin att göra. Jag har så många miljoner intryck och tankar kring det så jag vet inte ens hur jag ska skriva ner nåt utan att det utvecklas till en roman.

Det bästa är i alla fall att få träffa så många människor som är så engagerade i just sin sak, och att de har tid och lust att sitta och prata med just mig och förklara vad de jobbar med, vilka möjligheter och svårigheter de har, och allt möjligt annat. Jag längtar faktiskt tills jag själv för börja jobba. Samtidigt känner jag ett enormt sug att lära mig nya saker, det nästan brinner i mig att lära mig så mycket jag bara kan och helst ännu mer. Så det känns extremt roligt att flera som jobbar inom psykiatrin samtidigt fortsätter vidareutbilda sig och bli riktigt bra på det de gör.

Jag är så himla glad för att min älskling förhoppningsvis kommer till mig i januari! Jag längtar så mycket efter henne! Det var så länge sen vi sågs och då känns allting ganska dystert och segt. Det är skönt att vara borta 15 timmar om dygnet för då slipper man sitta hemma i mörkret och längta ihjäl sig, så är det ju. Vi försöker i alla fall hinna prata i telefon varje dag, även om det inte blir lika långa samtal som vanligt eftersom jag har en tendens att somna nånstans mitt i. Men Hanna har en hel massa tålamod med mig fast hon får uppleva mig som jag verkligen är, vilket inte alla skulle orka med, det gör jag knappt själv. Jag kan inte föreställa mig att leva utan henne, och allt jag gör är en del i en långsiktig plan att vi ska vara tillsammans, vilket nog inte alla inser som försöker tjata på oss att ta vissa beslut. Men jag säger som Emils mamma: "Katekesen har sin tid, och ostkaka har sin tid." ♥

En positiv konsekvens av praktik är att jag inte orkar sitta och hänga framför datorn varenda dag. Nästan inte alls faktiskt. Nu ska jag sätta mig i soffan med min chipspåse och kolla mina kära tv-serier, det tycker jag att jag har förtjänat!